Blogg

10 000-kronorsoddset, Gottfridssons IFK-flirt och ett Champions League som överlever utan Rhein-Neckar Löwen

Det räckte inte hela vägen – men nästan. De värsta farhågorna inför IFK–Flensburg – en match som liksom pumpats upp i en hel vecka – var ju att ballongen skulle smälla direkt. Att Flensburg skulle sätta ner foten och avgöra matchen tidigt. Det slapp vi. Publiken fick se en rakt igenom härlig match med mycket känslor och utan sedvanlig linjebrottning. Och även om Richard Kappelin långa stunder räddade hemmalaget, så var matchen länge helt jämn. Och det trots att IFK egentligen inte gjorde en match som man höjde på ögonbrynen åt. Det var ingen fullträff, ingen blixtrande insats. Men i slutändan hade det krävts för att hålla verkligt liv i det här dubbelmötet.

Flensburg ser nog inte heller sin insats som en maxprestation på något sätt, men med kvalitén man har i laget räcker det liksom att mala på, luta sig mot Tobias Karlsson i försvarsspelet, trycka i kontringarna och lita till individuella prestationer i anfallsspelet. Då vinner man matcher mot ett gediget, om än inte maxpresterande, IFK. 

Jag gillar Rasmus Lauge skarpt. En komplett niometersspelare som fungerar i alla roller. Det var med de spelartyperna – Thomas Mogensen och Jim Gottfridsson har liknande egenskaper – som Ljubomir Vranjes byggde upp det här laget. Maik Machulla har behållit det pulserande hjärtat efter Vranjes, men får nästa säsong börja bygga nytt. Kentin Mahé försvinner till Veszprem och 2019 gör Rasmus Lauge honom sällskap. Dessutom går Henrik Toft Hansen till Paris, Mattias Andersson slutar och Thomas Mogensen flyttar hem till danska Skjern. 

Och på tal om spelare man gillar. Mahé fick nöja sig med ett par straffar. Synd för oss som blev lite halvförälskade i fransmannen under EM, men kanske tur för IFK.

***

Ska vi säga att dubbelmötet lever ändå? ”Vi har gjort större saker än att vinna med fyra mål”, sa Olafur Gudmundsson efter matchen. Det må vara hänt, men lägger man till ”…borta mot Flensburg i en Champions League-åttondel” så hade han nog haft fel. För jag vågar nog slå fast att IFK aldrig har gjort något större än om man skulle vända på det här nere i Tyskland. Sannolikheten för att det ska hända är försvinnande liten.

Det betyder kanske att man borde spela på IFK. För er som följde amerikanska ”The Office” sa Kevin Malone något som kan vara värt att bära med sig i det här fallet: ”If anyone gives you 10 000 to one on anything, you take it”. En IFK-seger ger kanske inte 10 000 gånger pengarna, men ni fattar poängen.

***

När det är matcher av den här kalibern ser man vilken hög nivå Albin Lagergren har i sig. Sedan föll kanske lite väl tungt ansvar på honom när Helge Freiman saknades och Gudmundsson inte kunde göra sig själv rättvisa efter paus. 

***

Jag sätter också ett frågetecken på IFK:s kontringsspel. Det som personifierat hela laget i Champions League de här tre säsongerna. Visst, Flensburg neutraliserar en del, men medan tyskarna skapade flera mål på snabba avkast såg jag inte IFK trycka efter insläppt mål en enda gång. Det är egentligen en tendens man sett hela säsongen. Det flyger liksom inte. 

***

Jag hann lyssna till Jim Gottfridsson i några sekunder innan hann var tvungen att springa iväg och hjälpa Lagergren med ett ”försäkringsärende”. Gottfridsson hyllade, precis som de flesta, atmosfären i arenan och flirtade också lite med IFK inför framtiden.

– Jag ser dem ofta på Cmore och det är fantastiskt det som de har skapat här. Man får se om man är 33 och fortfarande vill satsa när man flyttar hem eller om man är 38 och vill varva ner, men någonstans i Skåne blir det spel. Sedan om det blir i Ystad eller i Kristianstad får vi se.

***

En annan som är vettig att lyssna på är Simon Jeppsson.

***

Släppa Wanne? Visst, han missade tre kantskott i första halvlek, men blev ändå matchens bästa målskytt med åtta mål. Jag tar nya tag i podden nästa vecka.

***

I fredags pratade jag lite med Ola Lindgren om att han – åtminstone enligt min magkänsla – ofta höll sig lugnare mot domarna i Champions League än hemma i Handbollsligan.

– Det kanske hänger ihop med nivån på domarna, sa Lindgren syrligt.

– I Champions League har vi blivit fullständigt överkörda i mittsex-spelet den här säsongen. Men i ligan blir vi avblåsta för felspärrar hela tiden vad vi än gör.

Lite extra komiskt att Lindgren då blev varnad av domarna i går – efter att ha protesterat mot en felaktig spärr från Mario Lipovac.

***

Inför helgen grottade jag ner mig i IFK:s tre senaste Champions League-säsonger. Nu är dokumentet öppet för alla att läsa.

***

Det blev ingen vidare lördagskväll för Rhein-Neckar Löwen. Man hade ju skickat A-laget till Kiel för att spela Bundesliga och B-laget till Kielce för att spela Champions League. Det blev förlust på båda fronterna. 22–27 i Kiel och hisnande – men väntade – 17–41 i Kielce. 

Med facit i hand borde man ha gjort tvärtom. Eller kanske blandat och gett lite, skickat en av sina målvakter till Polen tillsammans med fler av bänkspelarna. Nu var det ju uppenbart att RNL ville statuera exempel, men de som blev mest lidande var de själva. Både i Kiel och i Kielce. Det är väl tveksamt om det var värt det. 

Rhein-Neckar Löwen överlever utan Champions League och Champions League överlever definitivt utan Rhein-Neckar Löwen. Det går ju inte direkt att anklaga den tyska mästaren för att ha prioriterat Europaspelet de senaste säsongerna även när de haft hela A-laget tillgängligt. Ett mer opålitligt lag får man ju leta efter.

Däremot blir det ett slags löjets skimmer över Champions League efter hela den här schemasoppan och jag förstår att spelarna reagerar. Nästa säsong blir det bara två tyska lag som deltar. Det är i alla fall fortfarande signalerna från EHF, som ju kom redan i höstas när det började gnys över alla krockar. En dag som den här känns det onekligen bäst för alla inblandade.

/Robin