Simic, Sterbik och nära, nära

Champions League

Simic, Simic, Simic.

En normal kväll hade den här insatsen räckt till en bragdseger, eller åtminstone en bragdpoäng. Nebojsa Simic överträffade sin insats mot Kielce senast och i den bästa av världar hade han fått bli hjälte ännu en gång. Jag twittrade i paus att ”Sterbik får lägga ner verksamheten och Simic göra en ännu bättre halvlek om det här ska vända”. Och visst, Simic gjorde faktiskt en ännu bättre andrahalvlek – problemet var i den andra änden av banan. Sterbik, Sterbik, Sterbik.

Ett spöke för de flesta IFK-spelarna verkade det som. Olafur Gudmundsson och Albin Lagergren – nyckelspelare som måste upp i nivå om IFK ska lyckas i sådana här matcher – hade en mörk kväll. Samtidigt missade Tim Sörensen (nästan) allt från kanten och satte allt från straffpunkten. Arpad Sterbik stoppade IFK från avancemang till åttondelsfinalen. Det var nära, nära, – och kanske därför ännu surare att förlora. 

    ***

    Tittar vi på segern mot Kielce var det, förutom Simic otroliga insats, en lagseger som inte liknat något annat den här säsongen. Nyckelspelare som Jerry Tollbring, Olafur Gudmundsson och Albin Lagergren hade alla tre undanskymda roller – ändå gick IFK och vann mot regerande Champions League-mästaren. Märkligt på sitt sätt.

    För att besegra Vardar borta hade det krävts ännu mer. Inte jättemycket mer, bara att fler spelare än Nebojsa Simic spelade på maxnivå. Nu nådde de tongivande spelarna knappt upp till sin normala nivå, vilket förvirrar mig lite eftersom det egentligen borde innebära att IFK skulle vara helt chanslöst.

    Simic insats hjälper förstås, men mer än något annat tycker jag att det visar att lagmaskinen IFK börjar hitta mer och mer rätt. Man slår Kielce som ett lag och man nosar på Vardar borta som ett lag. 

    ***

    Det kändes nära, men riktigt hur nära det var hade jag önskat att vi hade fått se. IFK var ständigt ett, två, tre mål bakom efter den där miserabla starten på andra halvlek. Det hade varit kul att se hur matchen hade blivit om IFK faktiskt tog sig ifatt på riktigt, kanske till och med att man fick ha ledningen en stund. Växlade Vardar upp när det verkligen brände till eller var de så stressade av IFK som det verkade? 

    ***

    Flaggan i topp. Det är lika tråkigt att skriva det som att läsa eller uppleva. Men det är också sanningen. IFK har gjort en fin Champions League-säsong i år också. Man har varit bättre än både Zagreb och Celje i de inbördes mötena och har återigen visat att man hör hemma i toppgrupperna. Ett SM-guld och en ny säsong i CL med i stort sett samma lag skulle vara intressant att följa.

    Det blir utan Simic. Vilket bevisligen inte blir ett litet avbräck. Men med lite rutin och ett år till i benen på detta IFK kommer kanske åttondelsfinalen nästa säsong i stället.

    ***

    Många IFK-tummar hålls nu för att skadan på Jerry Tollbring inte är allvarlig. Men han brukar ju inte halta av planen i onödan direkt. 

    ***

    Nu ska jag återuppta min semester. Bloggen håller möjligen en kortare paus till nästa helg. 

    Ses då!

    /Robin