Hatten av

Elitserien

Jag måste säga att jag är lite tagen. Det här var verkligen så långt ifrån vad jag hade förväntat mig. Segern mot Rhein-Neckar Löwen var otroligt häftig, men jag rankar den här poängen högre. Kielce, med alla sina världsstjärnor, spelar för en gruppseger och har absolut inte råd med onödiga poängtapp på bortaplan. Att IFK – utan både skadade Andreas Cederholm och sjuke Albin Lagergren – inte bara stressar polackerna, utan dessutom håller på att vinna, är otroligt imponerande. Egentligen förtjänade man båda poängen efter den här insatsen.

Hatten av för Iman Jamali, åtta mål.

Hatten av för Leo Larsson, fantastisk på skyttet.

    Hatten av för Marcus Dahlin, nu har han spelat till sig både självförtroende och respekt.

    Hatten av för Olafur Gudmundsson, lite ojämn, men stundtals så brinnande het.

    Hatten av för Nebojsa ”det är sista kvarten man ska vara bra” Simic.

    Hatten av för Fredric Pettersson, som så ofta höjer sig mot de riktigt starka lagen.

    Hatten av för hela IFK.

    ***

    Det var ju inte så här det skulle se ut. Ola Lindgren sa efter träningen i går att IFK nog behövde göra strax under 15 kontringsmål om man skulle passera 30-strecket. Visst hade man sina snabba omställningar, men några 15 kontringsmål var det inte tal om. Knappt ens hälften. Och firma Tollbring/Björnsen var inte ens en huvudanledning till poängen med sina sju mål tillsammans.

    IFK gjorde mål efter mål i uppställda anfall. Det enda man egentligen saknade var ett fungerande försvarsspel.

    ***

    Vi har sett det mot Rhein-Neckar Löwen och vi såg det nu igen. Så häftigt att vi har ett svenskt lag som kan hävda sig mot de allra, allra bästa. Och att det laget råkar finnas i Kristianstad så att man får nöjet att följa det. Den här kvällen var en fröjd. Och jag som egentligen tänkte gå och se The Revenant på bio.

    ***

    Talant Dujshebaev bytte på klockan i första halvlek. Det gjorde han inte i andra.

    ***

    ”Det måste ha varit en kraftigt berusad person som utsåg matchens lirare”, sa en kraftigt (?) berusad person till mig efter matchen. Nåja, Iman Jamali – svag bakåt sista tio – förtjänade priset, även om det lika gärna kunde gått till en sådan som Marcus Dahlin eller Leo Larsson.

    ***

    Åh, vad de där förlusterna mot Montpellier måste svida nu. För hur imponerande den här poängen än var, det räcker fortfarande inte att ”bara” besegra Kolding i den sista matchen och hoppas att Montpellier förlorar resten. Då hamnar IFK och Montpellier på samma poäng och fransmännen är före på inbördes möten. IFK måste alltså ta poäng mot Vardar borta eller Barcelona hemma för att det ska leva vidare. Men va tusan, kan man ta poäng av Kielce ska väl inte Vardar vara någon match.

    ***

    När man ser IFK spela så här, när de mäter sig mot världslag, då är det inte så konstigt att det är ett rejält hopp att göra om man som lokal talang ska ta sig in i laget. Kvällar som den här finns det nog inte många som inte tycker att det är värt det.

    ***

    Det här var inte bara en fantastiskt rolig kväll för alla i Kristianstad Arena. Varje poäng ett svenskt lag tar i Europaspelet kan betyda mycket i längden. För antalet lag i framtida Europaspel i allmänhet och nästa säsongs Champions League-spel i synnerhet.

    Det är ju bara själve f-n att det där Premier Handball League ska komma just när svenska lag börjar bli varma i kläderna i Europa.

    ***

    Just när det gäller PHL, så har Handbollskanalen gjort ett gediget jobb med att översätta en mycket intressant intervju med mannen bakom ”nya Champions League”, Wolfgang Gütschow. Läs den med fördel HÄR.

    ***

    Marcus Dahlin alltså. Vad än den där mannen tog i paus så vill jag testa.

    /Robin