Pressplatser och udda egenskaper

Dagen efter derbyt. Matchen som tog IFK tillbaka till känslan av total dominans och som skickade Ystad till en slutspelsstrid full av osäkerhet och frågetecken. Hur illa är det med Lukas Nilssons rygg? Var är grundspelet att falla tillbaka på när flytet inte finns där? Varför fick kanterna inga utspel? Ystad har en lång väg att vandra innan man kan känna sig trygga med en slutspelsplats.

IFK imponerade igen. Magnus Dahl var lysande och höll återvändaren Leo Larsson (som fick en egen presentation före matchen) på bänken hela matchen. Dessutom levererade i stort sett samtliga IFK-spelare som fick chansen framåt. O´Sullivan suddar bort fler och fler fel för varje match och ersätter dem med bra saker, det var ett annat besked som Ola Lindgren lyfte fram.

***

Jobben efter derbyt i Österporthallen:

Dahl hittade rätt: Det var en dejlig känsla
Hetsigt derby – även på planen
Tung kväll för Lukas Nilsson
Krönika: Ystad var vilda, men IFK behöll kylan

***

Placeringsmässigt är pressplatserna i Österporthallen förmodligen de bästa i serien. Bara platserna några centimeter bakom bänken i gamla Nolhagahallen i Alingsås var bättre. Men även i Ystad sitter man så pass nära bänken att man ser känslorna, hör lite av snacket och kan följa skeenden på helt andra sätt. Mest spännande i går var det tändningen i hemmalaget, vilka känslor och vilken intensitet.

När den nya arenan är klar kommer jag däremot inte att sakna de lutande skrivborden som gör att datorn hela tiden glider ner i knät.

***

Personalen i det lilla hamburgarbåset hade att göra i går. Men det hindrade inte burgaren från att vara top notch som vanligt. Fem kungar.

***

Jag hamnade vid Offsides podcast i natt där man pratade om de allsvenska lagens spelarpresentationer på hemsidorna. Ni vet den där extrainfon som vissa klubbar bjuder på, bästa tv-serie, senast lästa bok, favoritmat och så vidare. Till förmiddagskaffet roade jag mig därför med att gå igenom elitserielagens hemsidor i jakten på spännande information som spelarna. Inte många klubbar hade tagit sig tid att bjuda på något extra, men Drott, IFK, Redbergslid och Sävehof hade åtminstone lite att jobba med.

Till exempel fick jag reda på att…

…Drotts Martin Lindell, om han fick vara vem han ville för en dag, hade valt Babben Larsson.
…Robert Bladh hellre hade varit den fiktiva karaktären James Bond.
…Sävehos Tobias Albrechtson ”gillar att bada från klipporna i Boushlän”.
…Mattias Thynell spelar ukulele.
…linjebjässen Viktor Rhodin är smart och ”otroligt teknisk”.
…RIK:s Tobias Johansson mest av allt gillar att äta köttfärslimpa.
…Charlie Sjöstrand helst tittar på George Costanza på tv.
…Linus Arnesson gillar kött och inte vill vara någon annan än sig själv för en dag.

I IFK är det svårt att veta hur mycket av presentationerna som faktiskt är på riktigt. Men kanske stämmer det att Johan Jepson är ”passionerat intresserad av gin”, att Fredric Pettersson har en imponerande rak tumskruv, att Ola Lindgren är en mardröm för gäddorna i Hammarsjön eller att Jerry Tollbring är bra på höjdhopp. De två sista skulle jag säga är mer trovärdiga.

Däremot är jag mer tveksam till om Oskar Cosmo verkligen ”kan spela Blinka lilla stjärna på blockflöjt, med näsan”.

Det vore kul om fler klubbar tog sig tid för den här lilla trivian. Det är alltid roligt med udda egenskaper som kan säga rätt mycket om en person.

/Robin