Reality check, läropengar och ett renare Europaspel

European League

Det blev inte direkt någon drömstart på Europaspelet ur svensk synvinkel. Alingsås inledde kvällen med att förlora hemma mot kroatiska Nexe. Kanske ett av lagen – tillsammans med Besiktas – man borde ha bakom sig om det ska bli avancemang. Det var på många sätt en klassisk svensk insats när det kommer till Champions League-, European League- eller EHF-cupmatcher. Där känslan är att det borde gå att vinna, men där ett mer rutinerat och fysiskt motstånd gör precis det som behövs för att sno med sig poängen. Vi har sett och hört det förut. Matcherna är ”viktiga läropengar” för ett ungt, svenskt lag, men det är sällan de där läropengarna gör någon riktig nytta. I alla fall för de svenska lagen. För när de unga spelarna väl har fått sina läropengar försvinner de utomlands och använder erfarenheterna där i stället. Samtidigt som de svenska lagen får börja om och ge nya spelare nya läropengar.

Det har varit lite samma sak för IFK Kristianstad i Champions League de senaste åren. Man har fått börja om med nya trupper varje säsong där bara ett fåtal spelare följer med på resan. Däremot är det lite annorlunda inför den här säsongen. Nu finns det spelare som har varit i klubben i några år (Olafur Gudmundsson, Adam Nyfjäll, Teitur Einarsson, Anton Halén) och andra som kommer med rutin från andra utländska klubbar (Espen Christensen, Markus Olsson, Emil Frend Öfors). Det borde vara positivt, även om jag inte såg några sådana tendenser just i kväll mot Berlin.

IFK hade vunnit allt så här långt. Sju raka segrar i ligan och två raka i European League-kvalet. Men i Tyskland fick man en ordentlig reality check. En rätt bra första halvlek förstördes egentligen enbart av att man kastade lite för många bollar rakt i händerna på Berlinspelare som kunde kontra och gå till pausvila med en tremålsledning – trots att det KÄNDES som att matchen var helt jämn. Att små misstag blir större och tydligare mot bra motstånd skulle IFK bli ännu mer medvetna om i andra halvlek. Tveksamma satsningar och osäkra sidledspassningar förvandlades till direkt märkliga tekniska fel och plötsligt hade Berlin gjort 9–0 på nio minuter.

    Så var den matchen förstörd.

    I Handbollsligan har IFK än så länge haft råd med ojämna individuella insatser. Har niometersspelarna misslyckats har kantspelarna gjort jobbet och vice versa. Plus att Adam Nyfjäll har varit bra hela tiden. Och när allt har suttit har det sett ut som mot Lugi senast – överkörning. Men mot toppmotstånd har man inte råd med att Johan Nilsson, Olafur Gudmundsson, Markus Olsson och Teitur Einarsson har dåliga dagar. Särskilt inte samtidigt.

    Men. Nu behöver vi inte måla fan på väggen redan. Är det någon match IFK har råd att förlora och ändå vara med och hugga på en slutspelsplats så är det ju mot Berlin borta. Och trots alla brister i kväll så fanns det glimtar av det spel som gjort att man just nu ser ut att rycka ifrån till en rätt säker seger i Handbollsligans grundserie.

    Hur svensk handboll står sig i Europa efter två premiärförluster? Den bedömningen väntar jag gärna med ett par omgångar till.

    ***

    Valter Chrintz fick spela 40 minuter och visade både sina fina handled och luriga försvarsspel. Tre mål och en lovande insats rakt igenom.

    ***

    Handbollens Europaspel har annars blivit en renare upplevelse. I European League avgörs alla matcher numera på tisdagar med starttid 18.45 eller 20.45. Det är en speldag som gäller. Vilket också öppnar upp för fina veckor med European League på tisdagar och Champions League på onsdagar och torsdagar. Lite enklare, lite proffsigare. Jag ville bara ha det sagt.

    Att den där renheten förstörs lite av uppskjutna coronamatcher är väl bara att tugga i sig just i år.

    ***

    Det här var i alla fall snyggt.

    ***

    550 åskådare i Berlin. 50 i Alingsås. Den ökade smittspridningen i Sverige går i alla fall inte att skylla på idrotten.

    /Robin