Här bloggar Kristianstadsbladets Robin Nilsson.

Presschefer, norrmän och YMCA

God kväll kära EM-älskare. Skrev en liten betraktelse från Polen till måndagstidningen, som ju är den första som kommer ut sedan jag kom hit. Den får inleda nattens blogg.

Presscentret i Wroclaw har plats för över 300 journalister. De flesta stolarna kommer förstås att stå tomma under hela mästerskapet. Om nu inte Sverige går in i trans och tvingar fler svenska medier att skicka hit sina styrkor. Men dit är det långt och trots segern mot Slovenien finns det mycket kvar att bevisa.

Bladetsporten i form av undertecknad är alltså på plats på sitt första handbollsmästerskap på… ja, evigheter. Normalt sett är det Ystads Allehanda som har förstatjing Skånemedias biljett i de här sammanhangen. Alla landslagsspelare kommer ju från Ystad.
Därför – om det nu verkligen var därför, det kan man ju diskutera – kom det inte direkt som någon överraskning att presschefen inte kände igen den här publikationen och tittade skeptiskt på mig när jag ville ha ut mitt presspass.
”Kri…stian…stads…bladet? Are all papers ”bladet” in Sweden?”, undrade han.
”Yes”, svarade jag utan att egentligen veta varför.
Desto bättre koll hade han tydligen på att i stort sett hela sportredaktionen har samma namn.
– Your last name? Nilsson? Oh, like all other swedish people, suckade han och himlade med ögonen.

IMG_1549

Nu är jag här för att det spelas handboll, även om förhandssnacket har handlat om något helt annat.
Vid det här laget har ingen kunnat undgå att alla färger är tillåtna i Polen, så länge man inte placerar dem i en särskild följd på en kaptensbindel. Arrangörerna har varit tydliga, här ska riktiga män spela handboll och inte hålla på och tramsa om ”medmänsklighet” och ”allas lika värde”.
Protester och ställningstaganden hör inte hemma på planen. EHF är väldigt noga med att handbollen ska stå i centrum på EM. Ja, förutom när det gröna timeout-kortet lämnas in och männen i publiken ställer sig upp med sina mobilkameror redo. Då är det nämligen de halvnakna brudarnas tur att vicka på rumpan, ivrigt påhejad av en testosteronstinn speaker. Sann historia.
Sedan är allt som vanligt igen, spelet startar och målen firas till tonerna av Village People och YMCA. På VIP-hyllan sitter EHF-pamparna och klappar i takt.
Inte för att jag har något emot cheerleading. Jag såg ett träningspass när jag var i Kielce tidigare i år för en Champions League-match och deras uppvisning är sannerligen inget jag hade tagit mig levande ur.
Då är det snarare helheten som känns unken. Fixeringen.
Jag skulle inte vilja fastna vid att kulturen är sådan i Polen, jag skulle snarare hävda att kulturen är sådan i EHF.

Dessbättre är det på planen handbollen allting avgörs och inte hos EHF-gubbarna. Oftast, åtminstone. Och så länge den principen fungerar så är mästerskapen alltid lika härliga att följa. Särskilt om det går bra för Sverige, vilket det mycket väl kan göra.
Segern mot Slovenien öppnar upp möjligheterna inför fortsättningen. Och det roliga var att det var de ”egna” grabbarna som gjorde det. De som vi fortfarande ser i elitserien var och varannan vecka. Lukas Nilsson i Ystad, Jesper Konradsson i Alingsås, Viktor Östlund i Guif och Andreas Cederholm i IFK.
Cederholm, som var lysande före paus. Nu är han på god väg att kliva in som förstaval, kanske redan mot Tyskland.
Orkar Sverige stå emot den tyska orkanen och ta sin andra raka seger är det inte bara en skräll. Det är en mindre bragd.

***

Sverige hade spelledigt i kväll, men det hindrar så klart inte oss från att dela ut kungar.

kungenkungenkungenkungenkungen

Kristian Björnsen. Norge, som ju inte alls orkade i 60 minuter mot Island, såg plötsligt precis så spännande ut som man kanske kunde ana på förhand. En av lagets allra mest intressanta spelare ligger just nu trea i skytteligan. Kristian Björnsen var fantastisk mot Kroatien och har han inte redan skrivit på för Wetzlar kanske han ska vänta. Efter det här mästerskapet kan det nämligen finnas betydligt större klubbar som är intresserade. Fick tag på Björnsen nu på förmiddagen. Läs vad han säger om succén HÄR

kungenkungenkungenkungen

Christian O’Sullivan. Han äter tydligen som en häst (eller åtminstone mer än Fredric Pettersson), har ett namn som en amerikan (eller om det är irländare), men är faktiskt norrman. IFK-spelare nummer två på listan var även han en av planens giganter i Norges seger. Grupp B är vidöppen och eftersom Vitryssland besegrade Island står alla lagen på två poäng efter två omgångar. Vidöppet!

kungenkungenkungen

De svenska fansen är förlåtna. Allt är förlåtet. Hur kunde det egentligen att så många svenska fans lät så lite i premiären? Sportbladets polska utsände hittade så klart en förklaring. Precis som vid SM-finalen i Malmö 2012 tog ölen slut i arenan. De tyska fansen drack tydligen upp allt och när de blågula supportrarna rullade in blev arrangörerna tagna på sängen. Räkna med att inte samma misstag kommer upprepas mot Tyskland.

kungenkungen

Stackars Vandor. Den alltid så formidable svenske presschefen Daniel Vandor hade en pressad söndag. Först ställde han in förmiddagens pressträff med kort varsel – vilket fick de rutinerade rävarna att dra djupa suckar – sedan blev de 30 minuterna med spelarna efter kvällsträningen de kortaste 30 minuterna den här sidan världskrigen. Till råga på allt verkade måndagens planering dröja. Då kom presspackets svar – och vilket svar sedan. Med en väl koordinerad och precis sms-attack fick Vandor sina fiskar varma. Till och med SVT:s fotograf fiskade upp mobilen för att delta i denna orkestrerade kraftmätning. Vandor svarade blixtsnabbt med en exakt tid och plats för matchdagens träning och efterföljande intervjutillfälle. Pressen–Vandor 1–1.

kungen

Makedonien. De höll emot hyfsat mot Frankrike. De höll på att ordna ett mirakel mot Polen. Med 2.38 kvar på klockan ledde polackerna med säkra 24–20. Två minuter senare var Makedonien i anfall för att kvittera till 24–24. Men som vanligt när Makedonien spelar mästerskap är man nära och bara nära. Det blev ny förlust och även om min kompis Grozzan hade glaset halvt fullt och konstaterade att det räcker med kryss mot Serbien för att gå vidare, så kommer Makedonien ändå bara att få med sig noll poäng. Ingen hade kanske förväntat sig något annat, men åtminstone jag hade hoppats. Om inte annat för att de formidabla fansen hade förtjänat det.

/Robin

« »