Dynastins fall, det svenska mysteriet och velociraptorn Flinck

Handbolls-EM

Frankrike är utslaget. Danmark har satt sig i ett svårt läge inför mellanrundan. Island brukar krokna efter gruppspelet. Portugal såg beskedligt ut mot Bosnien. Inte ens Slovenien borde ju vara någon mardrömsmotståndare.

Precis allt var ju upplagt för Sverige.

Men så stannade Albin Lagergren kvar på hotellet. Jag vill nog påstå att med honom i laget hade inte Sverige förlorat den här matchen. Det är så himla typiskt alltihop. Och jag lider med Lagergren, även om jag inte vet vad det är som ligger bakom hans frånvaro.

    Jag har skrivit lite längre om matchen i en krönika som vi tar längst ner, men först åker vi så långt ifrån Scandinavium vi kan komma och hoppar rakt ut bland kungarna.

    The end of an era. Alla dynastier faller förr eller senare. Så även Frankrikes. Vi pratar alltså om ett lag som bara under 2010-talet tagit ett OS-guld, ett OS-silver, tre VM-guld, ett VM-brons, två EM-guld och ett EM-brons. Nu är de utslagna efter första gruppspelet. Det är en sensation som vi nog inte greppat riktigt här i Sverige. För det är inte så att Frankrike sakta men säkert blivit sämre och att vi såg det här komma, de var ju topptippade precis som vanligt. Det här är deras sämsta EM någonsin och sämsta mästerskap sedan VM 1978 då de slutade på 16:e plats. (1982 och 1986 var de inte kvalificerade). Det här måste vi nog återkomma till mer framöver, när hjärnan varvat ner efter kvällen.

    The start of an era. På något sätt var det ganska passande att det var just Portugal som la grunden för Frankrikes fiasko. Med tanke på allt som är på gång inom den portugisiska handbollen är det mycket möjligt att vi bara har sett början. Mot Bosnien var de länge i brygga, men redde ut stormen, mycket tack vare den suveräne målvakten Alfredo Quintana. Portugal var nia i EM i Sverige 2002, deras bästa placering hittills i ett mästerskap. Nu har de alla möjligheter att toppa det.

    The middle of an era. Nja, kanske inte riktigt. Nog närmar sig Andy Schmid också slutet, men jag måste väl också få binda ihop ett blogginlägg utan att det ska bli liv? Jag tyckte nog att Schmid var oväntat blek mot Sverige och jag såg inte hela Schweiz möte med Polen, men han gjorde alltså 15 mål. Kan han toppa det mot Slovenien, så kanske Schweiz kan vinna med minst åtta mål och därmed skicka Sverige vidare till mellanrundan med två poäng. Men nja, Ljubomir Vranjes verkar ju kunna det här med att neutralisera motståndarnas hot, så vi ska nog inte hoppas på för mycket.

    ***

    I skrivande stund är det sju minuter kvar till presscentret stänger och det är i stort sett bara jag och Flinck som sitter och hamrar på tangenterna fortfarande. Flinck, med all sin rutin, rör sig lite lättare över tangenterna än vad jag gör. Och hal som en ål i den mixade zonen är han också. Som den linjeråtta han från början var.

    När reserven Jack Thurin smög förbi utanför den mixade zonen och försiktigt frågade presschefen Daniel Vandor om han var tvungen att ta varvet förbi journalisterna, skakade Vandor på huvudet.

    – Nej, nej, det behöver du inte.

    Då reste sig Flincks huvud som en velociraptor på fältet i Jurassic Park – The Lost World.

    – Jack!

    Och så var en intervju plötsligt igång mitt framför mina ögon, innan jag ens hunnit förstå vad som just hände.

    ***

    Lite mer om mysteriet Lagergren.

    Ovisst om Lagergrens hälsoläge: ”Kulturen är bisarr”

    …och om Ljubomir Vranjes, som var leendet själv genom den mixade zonen.

    Vranjes satte tvivlarna på plats: ”Hade sett annorlunda ut med Albin”

    ***

    Krönikan, i mer uppdaterad form än den första efter matchen:

    I IFK Kristianstad missade Albin Lagergren aldrig mer än fyra matcher – på en hel säsong. I landslaget har han inte haft samma tur med skador och sjukdomar. Och utan Lagergren är Sverige inte ett lag som kan slåss om medaljerna.
    Det är kanske däremot Slovenien. Det gick bra mycket snabbare för Ljubomir Vranjes att få ordning på sitt nya landslag än på IFK Kristianstad. Coachsegern var minst sagt imponerande.
    Benskadad i kvartsfinalen i VM 2017 när Sverige åkte ut mot Frankrike, hjärnskakning i EM 2018 och nu ett stort frågetecken mitt under brinnande EM 2020.
    En liten stund före avkast mot Slovenien kom beskedet att Albin Lagergren skulle missa matchen. Det hade Sverige ganska lyckosamt mörkat så länge det bara gick… eller var det bara ett sent återbud?
    Fotskadan skulle ju inte vara så farlig att han skulle tvingas stå över några matcher i EM. Själv hade han gärna spelat ännu mer, helst hela tiden, även mot Schweiz. Landslagsledningen ville inte prata alls om orsakerna till Lagergrens frånvaro, vilket jag tolkar som att inte rör sig om fotskadan, utan om någonting annat.
    Först och främst får man hoppas att Lagergren mår okej efter omständigheterna.
    För det går sannerligen inte att påstå att han har haft tur under sina mästerskap med landslaget. Under sin tid i IFK missade han aldrig mer än fyra matcher under en och samma säsong. Och då spelade laget ändå över 50 matcher år efter år.
    Nu har han redan missat båda genrepen mot Egypten, matchats sparsamt mot Schweiz och missat mötet med Slovenien. Oavsett orsak: Snacka om backflyt.
    Och snacka om att Albin saknades mot Slovenien. Sverige hade enorma problem i sitt anfallsspel. Det gick långsamt och man saknade bredd. Albin är ingen frälsare som löser allt på egen hand, men han är en smart problemlösare som har sina styrkor just där Sverige hade sina bekymmer.
    19 mål på 60 minuter imponerar inte, oavsett motstånd. Och motdragen var få. Kristján Andrésson har valt att bara skriva in en vänsterhänt högernia i truppen och här och nu går det så klart att ifrågasätta. Men då sitter vi också med facit i hand. Att Lagergren inte skulle spela verkar inte ha gått förutspå och om läget inte klarnar så lär Andrésson skriva in Jack Thurin i truppen.
    Men förbundskaptenen har också fler bekymmer. Andrafasspelet till exempel. Det är framför allt frånvaron av tempot där som stör mig. Och det störde en frustrerad Jerry Tollbring också när jag snackade med honom i den mixade zonen. Släpper man bara in 21 mål måste det gå att dra mer nytta av det.
    Men det är delikat situation, där flera spelare är för svaga bakåt och att Andrésson beroende på uppställning därmed tvingas till flera anfall/försvar-byten. Något som i sig är förödande när man vill dra upp tempot i uppspelen.
    Nu är ridåerna inte helt neddragna inför mellanrundan – alla verkar ju kunna slå alla i den här turneringen – men jag hittar inte mycket som talar för att Sverige ska gå rent mot lag som Norge och Danmark, vilket lär behövas. Det enda sättet för Sverige att få med sig två poäng till Malmö är om Schweiz skulle besegra Slovenien med åtta mål eller mer, vilket är mindre sannolikt.
    Inte nu när Ljubomir Vranjes verkar ha fått ordning på Slovenien. Det gick bra mycket snabbare än att få ordning på IFK Kristianstad, får man säga.
    Till att börja med får vi hoppas att Albin Lagergren kommer i spelbart skick tills på fredag, när mellanrundan inleds. För jag utgår att Sverige besegrar Polen på tisdag och tar sig dit.
    Och det är trots allt mer än vad Frankrike gjorde.
    /Robin