EM-premiären, Gensheimers fiasko och Simic i zonen

Handbolls-EM

Jag vet inte om det det beror på att det är dagen mellan lillördag och fredag, men känslan är allmänt god. Kanske beror det bara på att det var EM-premiärer ikväll och att EM är betydligt roligare än VM nuförtiden. Även om EHF har gjort ett försök att göra mästerskapet mindre exklusivt med 24 lag i stället för 16, så tycker jag att de har misslyckats. Det kommer att vara fina matcher hela tiden. Och då har EHF kanske lyckats ändå när jag tänker efter, om nu så många nationer kan delta utan att det blir tramsiga resultat. Vi har ju inte facit på det ännu, men känslan är åtminstone att det inte är något lag som kommer falla ur ramen fullständigt. Däremot är min officiella ståndpunkt fortfarande att det hade varit bättre med EM och VM var fjärde år i stället för vartannat, medan jag i smyg fortsätter att tycka att det är rätt kul med mästerskap varje januari.

***

Lite riktlinjer: EM-bloggen är härmed tillbaka. Det här året i högform med tanke på att jag faktiskt kommer att vara på plats och bevaka. Även om det kan vara kul att vara tv-skribent så tror jag att det blir både bättre och roligare att läsa när jag faktiskt kan erbjuda på plats-känsla. Men vi inleder alltså framför teven. På söndag åker jag och bloggen till Göteborg och när Sverige kommer till Malmö blir det desto mer livekänsla här inne.

    Jag hoppas kunna uppdatera så många kvällar som möjligt, men står inte för några garantier.

    Förutom bloggen så rullar så klart även podden på och där finns ett minst sagt matigt avsnitt ute med Per Johansson som EM-guide. Det går absolut att lyssna på ett bra tag till även om EM har rullat igång. Inte minst för att få reda på hur lång en ”långlunch” egentligen är i Per Johanssons värld. Nytt avsnitt kommer senast på fredag nästa vecka, efter Sveriges inledande gruppspel.

    En slags inledande EM-krönika skrev jag häromdagen, om ni är sugna.

    ***

    Mer än så tänkte jag inte krångla till det, utan jag drar igång med de traditionsenliga kungarna:

    Goodbye Gensheimer. Jag vet inte vad ni känner, men i den här bloggen har vi alltid varit sunt skeptiska till den tyske storstjärnan Uwe Gensheimer. Han verkar ju snäll och så, men det är ändå något som skaver med hans framgångar. Kanske är han FÖR perfekt på något sätt, med sin överlägsna teknik och tilltalande aura. Därför är det alltid trevligt när det gungar under tyskens fötter. Och det gjorde det verkligen i premiären mot Nederländerna. Inte nog med att Uwe missade två av tre straffar, den tredje straffen var dessutom den sista han slog i matchen. Skottet tog rakt i plytet på målvakten och Uwe fick rött kort. Modigt beslut av domarna. Även om det var enligt regelboken krävs det karaktär för att ta den i premiären på en av EM:s största stjärnor. Och tungt för alla som har med tysken i sitt Holdet.dk-lag – för det verkar vara många. Däremot ska jag erkänna att jag fick varma känslor i kroppen efter matchen, när lagen stod uppställda på innerplan och Uwe småsnackade med en av domarna. Efter en stunds prat la han pannan mot axeln på domaren och det fanns en hjärtlighet där som sa: ”Jag vet att jag gjorde fel, men hur kunde du vara så hård mot mig?”.

    Simic i zonen. Totalt off stora delar av Montenegros möte med Kroatien. Men så plötsligt händer det. En frilägesräddning, en till, och sen ett kantskott på det. Inte de säkra räddningarna, men de vackra räddningarna. Även om vi inte sett honom i Kristianstad på ett tag så är det samma gamla Simic. Alltid sevärd, även om han är dålig. Och även om det blev förlust mot Kroatien så ska vi nog inte räkna bort Montenegro ännu. Inte förrän de har förlorat mot Vitryssland åtminstone.

    Kvällens nya namn. Ibland händer det. Man tittar på en match där man inte kan så mycket om det ena laget och så dyker det upp en spelare som man instinktivt får en känsla för. Som med Nederländernas Iso Sluijters. Ni får googla honom. En högernia som har EXAKT samma spelstil och rörelsemönster som Kent-Robin Tönnesen, norrmannen som ju är skadad och missar EM. Det var faktiskt otroligt att se. Sluijters är sämre så klart och gjorde bara ett mål mot Tyskland, men håll koll på honom. Nummer 11. Och det bästa var när jag själv googlade och såg att han spelade i polska Gornik Zabrze. Alltså i samma klubb som IFK:s gamle ryss Alexander Tatarinstev. Två framtida kultspelare i ett och samma lag. Det är nästan för bra för att vara sant.

    Foto: men2020.ehf-euro.com/

    ***

    På tal om Holdet.dk. Har ni skapat lag och är sugna på att utmana oss på Bladetsporten, sök då upp ligan som heter just Bladetsporten och skriv in koden 2020. Det är aldrig för sent.

    Själv inleder jag EM med den här startsjuan.

    ***

    Goda nyheter inför Sveriges premiär imorgon: Lagergren spelar.

    Ett tips vore kanske i sin ordning:

    Guld: Frankrike.
    Silver: Danmark.
    Brons: Kroatien.
    Fyra: Tyskland.

    /Robin