Hattandet, kungarna och slagen på låren

Handbolls-EM

Det här blev ju inte alls vad vi hade tänkt oss. Jag kan inte påstå att jag är avundsjuk på Henrik Signell som har basat över ett lynnigt och ojämnt lag under EM. Det finns för få spelare som går att lita på över en hel turnering. Något blixtnedslag här och där räcker inte. Det krävs mer. Eller det krävdes mer. Nu är det god natt och hej då.

Den här handbollsbloggen har följt EM från Kristianstad, via en sväng till Sånnahallen och tillbaka till tv-soffan. Lite på håll är det här mina kungar från ett hemmamästerskap som aldrig riktigt tog fart. Det är inte slut, men det känns över. Här är de svenska kungarna.

kungenkungenkungenkungenkungen

    Perlskog/Hellgren. Sveriges bästa par är de enda svenskarna som kommer upp i maxbetyget från mästerskapet. Överlag är Viasats sändningar – bortsett från den stundtals katastrofala produktionen från själva matcherna, som inte kan skyllas på Viasat – rutinerade och tunga, särskilt när Frida Nordstrand kom på plats. Femman har mycket att leva upp till under VM. Kan väl i och för sig tycka att det var lite duttigt stundtals och att Johanna Ahlm med facit i hand har varit lite för nära svenskorna för att kunna bidra med ett ärligt kunskapsspektrum.

    kungenkungenkungenkungen

    Loui Sand. Mindre skojande, mer leverans. Ett jäkla gött mästerskap, även om försvarsspelet stundtals har varit… ja, dåligt.

    kungenkungenkungen

    Anna Lagerqvist. Även om jag fortfarande tror att Signell hade haft nytta av Linnea Torstensson i truppen, så hittade en rätt go ersättare. Lagerqvist har gjort att man flera slagit sig på låren i tv-soffan och utbrustit ”fan va gött”. Aggressivitet. Man blir glad av det.

    kungenkungen

    Sverige. Vi tog oss trots allt vidare till mellanrundan där vi startade som gruppetta. Så underkänt är det inte, men mer än godkänt kan det heller inte bli. Vi hade medaljförhoppningar, vi spelade hemma och nu är vi borta innan sista matchen ens är spelad.

    kungen

    Hattandet. Vid sidan av vänsterkanten har vi egentligen inte haft en enda position som har fungerat under längre perioder. Gulldén är ju en världsstjärna, men föll bort. Vänsternio hittar rätt till och från, som med Jamina Roberts i sista matchen, men där har vi inte räckt till. Hanna Blomstrand visade potential, men högernio har varit svagt hela EM. Nathalie Hagman har vi inte känt igen och målvakterna har sällan varit bättre än motståndarnas diton.

    /Robin