Här bloggar Kristianstadsbladets Robin Nilsson.

Läktarras, Lukas till Kiel (!) och en trimmad stridsvagn

Det är inte helt enkelt att leverera en krönika till en tidning med deadline 22.45 när Sverige håller på så här. I andra halvlek hade jag i princip skrivit två olika krönikor och satt redo med en tredje ifall det skulle bli oavgjort. Hopplöst, så klart, men så ser det ut när gruppen är så jämn och alla förutsättningar kan kastas omkull med ett mål hit eller dit. Samtidigt är det fantastiskt underhållande och jag kan riktigt tänka mig hur tv-tittarna där hemma slets mellan hopp och förtvivlan. Det gjorde i alla fall alla svenskarna här i Wroclaw.

***

Det slutade i alla fall med den här sammanfattningen:

Så oerhört tröttsamt. Sverige skapar kaos i Wroclaw – men bara en halvtimme per match. Vi börjar lära oss de här korthuskollapserna lite väl bra. Och nu tvingas vi lita till Tyskland i den sista matchen, annars finns det stor risk att det inte bara är jag som åker hem tidigt från det här mästerskapet.

17–13 i paus. 21–25 en kvart senare.

Johan Jakobsson spelade handboll som ett fysiskt monster före paus och var den store snackisen på pressläktaren. Det var egentligen inte alls meningen. Av alla spelare i det här laget har väldigt lite handlat om just Jakobsson.

Som utsänd reporter från en lokaltidning finns det bara så många gånger man kan intervjua ”sina” spelare. Så när presschefen Daniel Vandor på förmiddagsträningen ville skicka fram Andreas Cederholm för fjärde gången på tre dagar fattade jag poängen.

Men inte trodde jag att det var hans högerniokompis som skulle bli det stora samtalsämnet några timmar senare.

Johan Jakobsson var en tveksam startman efter Cederholms pigga debut mot Slovenien. Och när SVT-reporten Ola Bränholm i söndags undrade vilken spelare som var minst intressant ur ett lokaltidningsperspektiv kom Jakobssons namn snabbt upp.
Sedan sköt han Tyskland sönder och samman medan vi på läktaren började fila på nya hyllningsartiklar. Svor vi inte över hur bra han var före paus, så gjorde vi det när han inte fick komma in snabbare efter paus.

Det var då 17–13 blev 21–25.

Tyskarna gick ut med ett offensivt 4–2-försvar och plötsligt började Sverige spela ett Guif-spel med fyra niometersspelare utan mittsexa. Det går sådär för Guif och det gick inget vidare för Sverige heller. Utvisningar, tysk fest på läktarna och tyskt flyt på planen, sedan var det färdigt.

Sverige stoppade förvisso blödningen till slut och fick ett jätteläge att komma ikapp vid en tysk dubbelutvisning. Och efter Lemkes otroliga frilägesmiss – han sköt ju en hel meter över – var det till och med kvitteringsläge. Lukas Nilsson tvingades ta ansvar och visade mod som tog avslutet.

– Ålder är bara en siffra, jag hade skjutit igen om jag fått chansen, sa 19-åringen i den mixade zonen.

Mot Slovenien krånglade vi oss ur svackan med två poäng, men nu kom verkligheten ikapp.

Förlusten var inte bra för Sverige och inte bra för någon som försöker hitta enkla lösningar på hur man nu ska ta sig vidare från gruppen. Hjärngympan i pressrummet som föregick matchen efter Sloveniens oväntade poäng mot Spanien var inte vacker. Var 24–24 i den matchen bra, dåligt eller katastrof? Ja, bra var det i alla fall inte. Bara om Sverige skulle slå Tyskland, men det var det egentligen ingen som trodde på.

Hade Spanien bara vunnit den matchen så hade Sverige faktiskt varit klara för mellanrundan med den här uddamålsförlusten.

Nu står det i alla fall klart att vi måste ta poäng av guldfavoriten Spanien om vi vill ha saken i egna händer. Annars tvingas vi lita på att Tyskland tar poäng av Slovenien.

Två dåliga alternativ.

I handbollens värld ska man inte lita på någon, det vi lärt oss. Men i det här fallet tror jag tyvärr att vi är så illa tvungna. För att Sverige med en obligatorisk jättedipp ska besegra Spanien är osannolikt. För att inte säga helt otroligt.

Hoppet står till Tyskland. Jag tycker att Sverige förtjänar att förlänga den här turneringen.

***

Kvällens festligaste sekvens. Konradssons passning, Ekbergs plockhandske, tyskarnas krock, Ekbergs miss och Källmans knorr.

***

Kvällens kungar:

kungenkungenkungenkungenkungen

Kapten Karlsson: ”Vi älskar att han (Lukas) tar sista skottet, det är därför han är med. Folk som vågar vill vi ha fler av i det här laget, det är bara kul. Jag har sagt till honom att jag hoppas att han vet att vi alla tycker att han tar rätt beslut som tar det skottet. Jag sa till honom före att får han chansen så ta den. Det är sådana lägen man älskar som idrottsman, att få den chansen och stå där i de situationerna. Och det var han tydlig med, att han skulle gå för det. Sedan är det mycket upp till oss att visa att även när det inte funkar, så är han en viktig del för oss och vi stöttar honom oavsett. Efter matchen sa jag bara till honom att gaska upp sig och att han tog helt rätt beslut och att vi vill att han gör det varje gång han får chansen i fortsättningen.”

kungenkungenkungenkungen

Han som skjuter tills han blir utbytt. ”Ibland måste man chansa på att ta det avgörande läget. Ibland funkar det och ibland inte och idag gjorde det inte det. Dom tyckte jag skulle ta läget och jag själv tyckte att jag skulle ta det, jag är van vid att ta sådana skott så varför inte ta det här? Det kvittar med åldern, det är bara en siffra.”

kungenkungenkungen

Jakobsson. Likt en trimmad stridsvagn forcerade han jättarna i det tyska försvaret och såg till att Sverige hade ett bra läge inför andra halvlek. Det räckte inte, men Johan Jakobsson visade att med rätt utrymme och spel är han nästintill ostoppbar. Med sina totalt åtta mål var han dessutom högst delaktig när Sverige var nära att komma ikapp efter den olyckliga första kvarten i andra halvlek.

kungenkungen

Slovenien. Man får ändå ge Vujovic, Bombac och grabbarna en liten golfapplåd. De tog en poäng av guldfavoriten Spanien, var nära att ta båda två och gör läget i gruppen hopplöst ovisst. Det är också tjusningen med handboll, att man kan förlora mot ett nederlagstippat Sverige ena dagen för att nästa dag rubba världslaget Spanien.

kungen

Läktaren i Centennial Hall.

IMG_1998

Det här kunde ha slutat illa. I andra halvlek rasade en liten ruta av den provisoriskt uppbyggda läktardelen och en svensk supporter föll ner mot golvet. Hade det bara varit högre upp hade det slutat med allvarligare skador. Nu fanns där saker att stödja sig emot, men enligt åskådare på plats såg man bara huvudet på herren som hade oturen att stå på just den rutan. Vi får pusta ut att vi slapp allvarligare rubriker efter den här missen.
Foto: Mikael Kik.

***

Hamnade i en diskussion med Tobias Karlsson och Flinck i den mixade zonen om förutsättningarna inför den sista omgången. De vi landade i var att det kan sluta hur som helst för Sverige. Man kan bli etta, tvåa, trea eller fyra, beroende på det egna resultatet och det mellan Slovenien och Tyskland. Det man kan konstatera är att…

…om Tyskland vinner eller spelar oavgjort mot Slovenien så är Sverige vidare till mellanrundan. Vid seger mot Spanien tar man då med sig två poäng, oavgjort en poäng eller vid förlust noll poäng.

…om Slovenien slår Tyskland måste Sverige ta minst en poäng för att gå vidare. Vinner man tar man faktiskt med sig fyra poäng till mellanrundan. Vid oavgjort tar man med sig tre.

Vilket Sverige föredrar? Ja, jag hade åtminstone andats ut en smula om avancemanget hade varit klart f-ö-r-e mötet med Spanien, även om det innebär att man inte kan gå vidare med fyra poäng. Att vara tvungen att ta poäng av Spanien är inte ett krav jag hade velat ha över mig.

***

Överlag fyra – eller åtminstone tre – grupper som är högintressanta inför den sista omgången. Häftigt.





***

Till sist: Lukas Nilsson till Kiel? Enligt Kiel-folk i publiken ska det tydligen vara helt klart och följer man twitterflödet så verkar ju inte saken mindre intressant. Jag har inte hunnit lyssna på Avkast-podden, men ryktena (om det nu bara är rykte) verkar ju förstärkas där.

UPPDATERAT: Jodå, visst ska det vara klart. Nu skriver också Ystads Allehanda om övergången, som alltså sker redan i sommar. Vilken grej ändå, Lukas som ju tidigare varit tydlig med att han skulle stanna i Ystad kontraktstiden ut.
***

Själv lämnar jag Wroclaw nu efter den här spontanresan, men bloggen lever så klar vidare under hela EM. Hoppas att på plats-bevakningen har gett något extra utöver den vanliga tv-bevakningen. Nu ska det bli kul att se vad Viasat har gjort av sina rättigheter.

/Robin

« »