Gudmundur, danskjävlar och fega svenskar

Klockan är mycket och det är ändå lördag. Jag tänkte gå rakt på kungarna denna lilla mellandag i VM-fabriken.

Gudmundur Gudmundsson. Danmarks förbundskapten verkar vara en bitter typ. Men samtidigt effektiv. Islänningen gick ut med en vädjan om att Danmarks motståndare skulle vara ”sportsliga” och acceptera René Toft Hansens armbågsskydd – en vädjan han uppenbarligen lyckades med. Det har varit ett väldans tjafs, men eftersom det slutade med att alla nationer till slut accepterade skyddet är väl Danmark och Gudmundsson de stora vinnarna. Grattis.

Sverige. Eftersom det där armbågsskyddet varit den stora snackisen under dagen får det ändå vara värt att skicka en liten känga till det svenska lägret. Oavsett om det nu är landslagsledningen eller läkarna som tar beslutet att godkänna danskarnas armbågsskydd så tycker jag det är svagt. Inte för att det där skyddet är av avgörande betydelse, utan för att det alltid är ett sådant väldigt tjafs om att IHF är ute på hal is utan att det händer något. Det slutar alltid med att länder som Sverige viker ner sig och i stället låtsas som att man ”tar ärendet vidare” på politisk nivå. Vad betyder det ens? Sluta lalla och sätt ner foten, säger jag. Vad är det värsta som skulle kunna hända om Sverige skulle vägra att ge besked i armbågsskyddsfrågan? Och vad innebär det EGENTLIGEN att man ”tar ärendet vidare”? Det är ju bara ord. Tröttsamt.

/Robin