Mellandag, KHK:s kollaps och Signell om Lagergren

God afton. Liten mellandag i VM så här från vårt perspektiv, vilket passade mig ganska bra eftersom Kristianstad HK mötte Sävehof ikväll. Vi kan väl återkomma till den matchen lite längre ner och ändå inleda med lite VM. För det var en del intressanta resultat under kvällen, trots att matcherna kanske inte var de mest kittlande. Vi kör lite korta kungar i det temat.

Japan. Kul ändå, med lite nya influenser. Nu blev det förvisso förlust mot Polen till slut, men japanerna ledde i paus och pressade Talant Dujshebaevs nybygge hela vägen till slutsignal. Japan–Norge borde man helt klart se på torsdag.

Danijel Saric. Gamlingen fyller 40 i sommar, men kan uppenbarligen ännu. Mot Argentina släppte han in två (!) mål före paus och var totalt sett 47-procentig. Är det något Sverige ska oroa sig för inför mötet med Qatar är det i första hand Saric.

Argentina. Gjorde alltså två mål i första halvlek mot Qatar. Två mål. För att därefter göra 15 i andra halvlek. Vissa kvällar är handboll svårare att greppa än andra.

***

Norge imponerade mot Brasilien och kommer att ta andraplatsen bakom Frankrike i grupp A. Kristian Björnsen satte fem av sex lägen och ligger fortsatt högt upp i skytteligan.

***

Jag var inne på Albin Lagergrens kameleont-egenskaper i går och Lagergren får vi aldrig nog av i den här bloggen. Nu har Flinck skrivit en träffande krönika i samma ämne. Den borde ni läsa.

Jag pratade med Henrik Signell efter KHK–Sävehof, som berättade om hur han länge felbedömt Lagergren.

– Det är nog ett av de största felen jag har gjort när man har dömt en spelare. Jag var herrjuniortränare när han spelade i Varberg och han kändes lite slö och med halvtaskigt psyke. Han stack inte in näsan. Nu är det raka motsatsen. När han gick till Kristianstad tänkte jag: ”Vad ser de i honom”, men där hade jag bara fel. Det är kul att se. Coolt.

***

KHK–Sävehof var det ja. 19–40! Så här tyckte Signell om den överkörningen:

– Jag är så klart jättenöjd med matchen. Vi får en riktig fullträff och den här potentialen har vi. Det här är nästan maximal utdelning, samtidigt som det blir nästan dubbel effekt. Kristianstad är egentligen ett väldigt bra lag med många bra spelare. Vi hade varit nöjda att vinna med en boll i det läget vi var inför matchen, sa Signell, vars Sävehof ju föll med 23–36 mot Nantes i lördags.

***

Skrev en krönika också efter matchen:

19–40. Det är siffror som inte går att prata bort. Inga ursäkter duger när man släpper in 40 mål framför sin egen hemmapublik. Då är det bara att ställa sig i en kollektiv skamvrå och fråga sig själva vad som egentligen hände.

Hur kunde det bli så här?
Hur kunde Kristianstad HK uppträda så fenomenalt håglöst mot ett lag som Sävehof? En mer inspirerande uppgift är ju svår att hitta på förhand. Uppe i Partille var KHK nära att norpa poäng och nu skulle man då försöka ta revansch för den snöpliga förlusten.
Och så slutar det så här.

Ja, i ärlighetens namn började det lika illa som det slutade. Sävehof gjorde 18 mål i en första halvlek där KHK tycktes totalt ointresserat av att springa hem och komma på plats i försvarsspelet. Det är ändå en ganska grundläggande del av handbollen att så snabbt som möjligt hitta rätt position bakåt när man avslutat ett anfall. Och när man inte ens klarar av det borde man verkligen ta sig en funderare.
En funderare man så klart borde ha tagit redan före matchen. Och om inte då så åtminstone i en tidig timeout. Eller allra senast i omklädningsrummet efter första halvlek.
Nu gjorde Sävehof 18 mål före paus efter en kontringsfest vi inte har sett i Idrottshallen på många år. Men det var tydligen inte en väckarklocka nog. I andra halvlek blev det nämligen ännu värre. KHK släppte in ytterligare 22 mål samtidigt som anfallsspelet havererade fullständigt.

Att spelet hackar är en sak. Plattmatcher gör alla lag. Fråga Sävehof, som så sent som i lördags förlorade mot franska Nantes med hela 23–36. Men det värsta av allt är ju att KHK viker ner sig framför sin egen hemmapublik på precis alla positioner. Från de ansvariga på bänken, vidare ut till målvakterna och utespelarna. Så oinspirerande och utan hjärta att det var skrämmande.
Det var faktiskt så uselt att det var ett direkt tjänstefel av Stefan Wall att inte ens utnyttja sin tredje timeout i andra halvlek för att väcka liv i spelarna. Han försökte med byten och ändrade uppställningar, men jag förstår verkligen inte varför han bara lät kollapsen fortgå och förvärras utan att ryta ifrån. Men han kanske bara ville att matchen skulle ta slut så fort som möjligt. Det kan jag i så fall ha viss förståelse för.

Samtidigt försökte speakern att få publiken i Idrottshallen att stanna kvar några extra minuter efter matchen för att hylla matchens lirare. Som om de inte hade lidit nog.
Och på bänken jublade fystränaren Modou Colley som om KHK vunnit VM-guld efter varje mål. Det var faktiskt lite pinsamt att uppleva och hade jag inte fått betalt för att se hela matchen så hade jag gått hem långt före det att Rikke Jensen dundrat in Sävehofs 40:e mål.
Det var förresten sympatiskt av gästernas tränare Henrik Signell att matcha sin andrauppställning så mycket som han ändå gjorde.

Som om inte insatsen i sig var beklämmande nog fanns det säkert några stycken som följde matchen via TV4 Sport. Där hävdade Stefan Wall att spelarna var trötta efter segern mot Eslöv i lördags. Det må så vara, men inställning sitter inte i benen. Och någon slags stolthet måste det ändå finnas hos spelarna. Det är trots allt elitidrott det handlar om. Frågan är om alla inblandade verkligen kan se sig själva i spegeln efter den här matchen.

/Robin