Nojiga Norge, smart vila och en man som heter Uwe

Handbolls-VM

God afton. Många godingar i kväll. Själv valde jag av någon anledning – jag återkommer till det – att stanna kvar i 60 minuter när Norge slog Saudiarabien med 40–21. Det genererade också en punkt i kvällens kungabetyg.

En man som heter Uwe. Hade ni frågat mig vem som vinner skytteligan i VM hade jag antagligen svarat något i stil med Mikkel Hansen, Kiril Lazarov eller Sander Sagosen. Jag hade ignorerat Uwe Gensheimer med flit. Av någon anledning – förmodligen det där ego-firandet efter Tyskland EM-guld 2016 där allt skulle handla om Uwe trots att han var skadad och inte var med – har han hamnet i facket: ”spelare man inte unnar framgång”. Men att ignorera Uwe Gensheimer är dumt, särskilt när han så uppenbart är den spelare i hela VM som VILL vinna skytteligan allra mest. Därför var det också helt rimligt att han spelade 50 minuter i 34–21-krossen mot Brasilien, medan många andra nationer säkert hade släppt fram andravalet på positionen. Man måste ändå beundra en spelare som är en målmaskin långt in i själ och hjärta.

    Nojiga Norge. Norrmännen verkar ha gått in i skidläge och pratar om VM-guld som att det inte bara är en möjlighet, utan faktiskt något av en självklarhet. Det är visst dags nu. Nåja. Ändå kan man inte låta bli att känna för dem på ett sätt som det absolut inte går att känna för Uwe Gensheimer. Eller för deras skidåkare för den delen. Och nu ska jag avslöja en hemlighet: Jag är barnsligt förtjust i Espen Lie Hansen. Har varit det i flera år nu, utan att ha vågat säga det. Men ikväll kan jag göra det. Hansen fick mycket speltid, gjorde åtta mål och var precis sådär kraftfull och ”ren” i sitt spel som man vill ha av en klassisk vänsternia. Norge har mjukstartat VM, men än så länge finns det ingen anledning att ta från dem känslan av att de kan vinna VM.

    Chile. Utskällda, utklassade och hånade efter premiären mot Danmark. Nu helt plötsligt Argentina-fyndiga och segrare mot Österrike. Den stora vida handbollsvärlden levererade i kväll igen. Och det var visst inte så dumt att vila stora delar av förstauppställningen mot Danmark. En comeback att visa respekt för.

    /Robin