Zapperi-haveri, kantkonkurrens och obekväm stämning

Handbolls-VM

Måndag, VM och samtliga lag i spel. Då är det lätt att inte få grepp om kvällen. Man ser fem minuter där, sen är den matchen avgjord, man ser fem minuter där och vips, så var den matchen också avgjord. Som att zappa mellan två målrika fotbollsmatcher men ändå aldrig få se något mål. Jag har sett massor av höjdpunkter från kvällen – på sociala medier. Men live hamnade jag snett från början och lyckades aldrig hämta igen det.

Det jag skulle vilja ha sagt mitt i detta zapperi-haveri är att det trots allt är en smått unik service Viasat bjuder på. Det muttras lite i sociala medier om dåliga kommentatorer, inga kommentatorer eller utländska kommentatorer. Då är det lätt att glömma att det inte var så längesen som Discovery hade VM-rättigheterna och man hade tur om det visades två matcher om dagen. Nu kan du se ALLA matcher på Viaplay. Det är bara att välja. För mig var det dåligt just i kväll, men om vi zoomar ut är det ändå världsklass. Det är att ta sina rättigheter på allvar.

Så var det sagt. Nu till kvällens kungabetyg.

Knorrkvällen. Om jag prickade rätt på något i kväll så var det att jag var på plats vid knorrarna. Uwe Gensheimer ser ut att bryta handleden varje gång han kör sin egendesignade variant, men vackert är det, alldeles oavsett vad man tycker om Uwe själv. Timur Dibirov ville inte vara sämre i knorrduellen mellan de båda målmaskinerna. Ryssen hade, precis som Gensheimer, åtta mål på tio skott och var den enda som hade ett riktigt övertag på Andreas Wolff i det tyska målet. Men vackrast för kvällen var annars straffknorren från Angolas Edvaldo Ferreira. Bollen studsade så långt bredvid Mikael Appelgren att han inte hade nått den om han så hade lagt sig raklång. Ingen märkvärdig armrörelse, men fantastiskt vacker och visst förtjänade den en applåd från Appelgren själv. Jag lånar bilderna från twitter:

Kantkonkurrensen. Jerry Tollbring hade startat mästerskapet lite svajigt. Hampus Wanne hade inte startat det alls. Men kanske är det så att duon behöver varandra. Tollbring verkar ju onekligen behöva konkurrensen. Och gudarna ska veta att vi behöver ha vänstersexor med hög procent. Med Wanne tillbaka satte Tollbring plötsligt fyra av fyra medan Wanne själv gjorde två på två. Det gör att man kan känna sig något lugnare inför de två viktiga avslutningsmatcherna i gruppen mot Ungern och Qatar.

Obekväm stämning. Det börjar bli många gäster som trillat in och ut från Viasat-studion (i kväll hälsade Albin Tingsvall på) och de flesta är ganska avslappnade och bekväma. Ändå kommer jag på mig själv med att bli lite nervös varje gång Kristján Andrésson är på besök. Man vet aldrig när hugget kommer. Det där lilla sticket efter en fråga. Nu är mina nerver generellt känsliga för obekväm stämning, men idag hände det igen.

Ola Wenström: Tycker du att han (Kim Andersson) sköter sitt försvarsspel?

Andrésson: Tycker inte du det?

Ola Wenström: Jag frågar dig.

Ingen stor grej. Bara några sekunders isande känsla. Hoppas bara inte Sverige förlorar några matcher, då vet jag inte om jag vågar titta.

/Robin