Tomt mål, Arnar och en lans

Handbolls-VM

Hej igen. Jag hade lite funderingar efter gårdagens invigningsceremoni som jag aldrig delade med mig av då. Eller funderingar och funderingar, jag kom in under den märkliga ”musikunderhållningen” och förstod inte riktigt hur man kunde placera en diskjockey på mittplan och samtidigt förvänta sig att publiken skulle studsa igång på ett gäng ihopmixade covers. Jag tyckte att det var uselt, helt enkelt, och det vill jag ha fört till protokollet.

Jag noterar också att min poddkollega Johan Flinck, som ju är nere i Frankrike och gottar sig, haft en intensiv dag på twitter. Först pikades han av Emme Adébo (verksamhetschef på Skånes handbollförbund) för att jaga förbundskaptenen och bara leta negativa vinklar efter det HÄR blogginlägget. Därefter hamnade han i en lång ordväxling med presschefen Daniel Vandor om missen där man råkade skicka ett mejl som egentligen skulle till sponsorerna till mediepacket i stället. Pressen fick därigenom reda på att Emil Frend Öfors och Andreas Cederholm lämnas utanför VM-truppen lite tidigare än vad man egentligen skulle få.

Detaljer. Småsaker. Den vanliga handbollssandlådan. Men jag känner ändå att jag vill dra en lans för Flinck här. Adébo hade till exempel synpunkter på vinklingarna inför Sveriges premiär. Han erbjöd till och med en lista på tio punkter med alternativa vinklingar.

    Jag tycker att det finns ett lite bredare perspektiv på det här. Och då kan vi ju ha med oss att Flinck i fotbollsmagasinet Offsides podcast ganska nyligen hyllades som en av Sveriges bästa journalister på att hitta vinklar. Och Johan Orrenius och Anders Bengtsson på Offside brukar ha koll på sina grejer. Men det är fotbollsvärlden, inom handbollen är läsarna och twittrarna ofta mer svårflörtade. Det är inte första gången ”negativa” vinklar får kritik och det får man förstås ha. Jag menar inte att det skulle vara förbjudet att komma med synpunkter, men jag tycker att just handbollsfamiljen är unik. Det finns ofta en slags mysighet eller en uppfattning om att kritik mot landslag, förbundskaptener eller organisationer på något sätt skulle skada sporten. Själv tycker jag snarare att den ger syre och bredd till en annars ganska smal publiksport som ganska sällan får uppmärksamhet i de stora medierna. Och att lite kritik automatiskt skulle innebära att man jagar ”klick” är dessutom en påhittad sanning. Jag vet av egen erfarenhet att de mesta klickade sportnyheterna nästan alltid är av positiv karaktär – även om den så klart är i mindre skala på Kristianstadsbladet.

    Det var det hela.

    ***

    Drog för övrigt en mindre version av den här lansen på twitter och IFK-påven Thimmy Andersson var så klart snabb på tangenterna.

    ”Robin kom till Batmans undsättning”, skrev han.

    Humor. Det var på tiden att någon satte den på pränt.

    ***

    Nu går vi över till kvällens matcher. Ryssland, Makedonien, Slovenien, Norge och Spanien vann sina matcher. Island – med Olafur Gudmundsson, Arnar Arnarsson och Gunnar Steinn Jonsson i laget – började bra mot spanjorerna, men fick som väntat ge sig efter paus. Det leder fram till kvällens kungar:

    kungenkungenkungen

    Arnar Frey Arnarsson. Island, som på förhand är tungt nederlagstippade efter alla skadetapp, förlorade visserligen mot Spanien, men höll länge fanan högt. Olafur Gudmundsson sköt och sköt och sköt (tre mål på åtta skott), men en som verkligen går från klarhet till klarhet är IFK.s Arnar Arnarsson. Fyra mål på fem skott och en rakt igenom gedigen mästerskapsdebut. Fortsätter han så här blir han nog inte långvarig i Kristianstad.

    kungenkungen

    Charlotte och Julie Bonaventura. Tvillingarna blir nu de första kvinnorna att döma internationell herrhandboll. Jag läste om det i DN där IHF:s domarbas Ramon Gallego uttalade sig. ”Det här är ett första steg, men tanken är att vi i framtiden alltid ska välja de som är bäst och om vi har två eller tre kvinnliga domarpar som är bäst i världen, varför inte välja dem?” Det är ju knappt man tror att det är IHF vi talar om. Kors i taket!

    kungen

    Makedonien. Det var kul att de vann mot Tunisien och segern i sig är så klart värd mer än en kung, fråga Grozzan. Kiril Lazarov hyllades stort och gjorde 12 mål på 16 avslut. Dessutom förtjänar vår linjefavorit Stojanche Stoilov ett extra omnämnande. Men segern väcker också diskussionen om de nya reglerna. Förbundskapten Lino Cervar körde nämligen konstant med sju mot sex-spel och lämnade därmed det egna målet tomt. Det var kanske smart, men jag har redan hunnit reagera på hur otroligt tråkigt det är att titta på. Framför allt de här ständiga målen i den där öde målburen. Så totalt intetsägande. Det är inte idrott. Det är bara tråkigt. Och är det något som på sikt tar död på hela charmen med handbollen så är det just det. Fy.

    Tack för visat intresse.

    /Robin