What a game, sju passningar och på spaning i Paris

Det finns mycket som är roligt med handboll. I kväll tycker jag att vi fick se allt som gör att man har fastnat i den här sporten. Tempo, intensitet, härligt målvaktsspel, jämn match, konstiga timeouter, bra domare, dåliga domare, regelfel, bra tv-sändning, störig tv-sändning, twitter-hets… ja, det tar aldrig slut. Jo, förresten, det tog slut med en hedersam förlust. Vilket ju också är ganska irriterande.

***

EHF-profilen Tom Ó Brannagáin tittar ju på en del handboll. Så när han skriver så här så litar jag på honom:

”Oh my god. WHAT A GAME!! If you never watched #handball watch that. Show it to kids. It had everything. Best match so far by a mile #DENSWE”

***

Nu går vi på kvällens kungar. Det är lite halvklurigt att bara välja ut tre, men jag gör ett halvhjärtat försök.

Niklas Landin. Om det nu är en sak vi pratar om efter den här urladdningen så är det ju trots allt Landin. Han räddar segern åt Danmark och ser förmodligen till att slippa Frankrike redan i en kvartsfinal. Den smällen lär vi få ta i stället. Synd. Men vilken otrolig målvakt han är ändå. Han bara står och står och står. Bredbent och hur stor som helst.

Jim Gottfridsson. Ingen gud och ingen lagkapten – men en ledare. I kväll så bra som han måste vara för att Sverige ska gå långt i VM. Fyra mål och sju (!) assists var Gottfridssons facit. Egentligen skulle han behöva spela 60 minuter i sådana här matcher. Nu gick han så hårt han kunde och då får vi kanske leva med några missade avslut i viktiga lägen.

Reglerna. Ja, det är ju öppet mål, men om nu den här nya passivitetsregeln infördes för att skapa tydlighet för publik, spelare och domare så måste väl snart även delegater och pampar inse vilket misslyckande det är. Max sex passningar får slås efter att armen kommit upp. Domarna kan blåsa av tidigare också om de känner för det, men de kan liksom inte tillåta sju passningar. Spelarna själva har ingen aning om vad som gäller. Inte domarna heller verkar det som. Och jag börjar undra jag också. Det är fortfarande så dumt, så dumt.

***

Är fortsatt imponerad av vad Albin Lagergren gör nere i Frankrike. Hans förmåga att anpassa sin egen förmåga till motståndarnas måste vara unik. Hemma i Handbollsligan är han den Albin Lagergren vi alla känner till. I landslaget är han samma Lagergren, fast lite bättre, lite smartare, lite skarpare. Men nu är han inte bara en landslagsspelare, nu är han en bärande landslagsspelare – mot Danmark. Och då växer han plötsligt ännu lite till. Jag blir inte riktigt klok på denna klokhet.

När det gäller Lagergren litar jag på mig själv, men även i det här fallet tror jag på Ó Brannagáin:

”Lagergren remember the name. Playing up @IFKKristianstad and I like the cut of his gib.”

***

Synd med avslutningen, för de spanska domarna var annars riktigt bra. Fyra kungar av fem. De bidrog till att matchen blev så härlig som den blev.

***

När man var som mest uppe i varv efter slutsignalen och för en gångs skull verkligen längtade efter intervjuer och analyser av Staffan och Vranjes – då lämnar Kanal 5 all puls för att skoja runt på Paris gator och turistattraktioner. Och det var inte direkt så att man hunnit tröttna på studiosnacket under den dryga minut vi fick se i paus. Har man Sveriges ÖVERLÄGSET bästa handbollsteam borde man nog tusan utnyttja det bättre efter en sådan här urladdning.

***

Makedonien, Makedonien, Makedonien… Stojanche Stoilov gjorde tre mål och Kiril Lazarov nio (men bara tre av tio från nio meter) i förlustmatchen mot Slovenien.

– För dåliga målvakter, suckade Grozzan när han innan matchen slog fast att det skulle bli förlust.

Var är Ristovski när man behöver honom?

***

Nu ska vi se… var det något mer jag skulle få ur mig? Nej. Det tar vi imorgon i så fall.

/Robin