Attityden, slutspelet och KHK out

Från en pressläktare i Lund såg jag Kristianstad HK försvinna ur slutspelet, samtidigt som Redbergslid tog ett jättekliv mot semifinalen. Det ser ut att bli en rekordsnabb kvartsfinalomgång den här säsongen. Alla favoriter leder nu med 2–0 i matcher och det finns egentligen ingenting alls som talar för att det inte kommer att bli 3–0 i matcher över hela linjen på både dam- och herrsidan. Lugi blev första lag till semifinal på damsidan, men lär redan imorgon följas av Sävehof, H65 och Skuru.

Lite trist är det allt. Samtidigt har vi fått se dubbla förlängningar mellan Lugi och Ystad och det är man inte bortskämd med. Sådana matcher kan man leva länge på. Skånederbyt har blivit precis så underhållande och jämnt som man kunde hoppas. Samtidigt har Lugi känts som det starkaste laget och det är egentligen bara Anders Perssons fenomenala målvaktsspel i de båda matcherna som gjort att inte Lugi avgjort tidigare. Jag la in en brasklapp för Ystad i den här serien, men det tåget har nog gått. Några tre raka matcher vinner man inte. Lugi har visat att man är mer än Simon Jeppsson och framför allt att man har en kyla och en vinnarmentalitet som har varit överlägsen det som Ystad har levererat.

Jag kan framför allt inte släppa att Ystad i båda matcherna har gått till anfall med mindre än minuten kvar och inte lyckats göra något vettigt av någon av chanserna. Om det beror på bristande vinnarmentalitet, rutin eller kyla kan väl egentligen bara Ystad själva svara på. Men det är i sådana lägen som agnarna skiljs från vetet. Och Lugi har utan tvekan varit vetet.

***

Om KHK är det inte mycket att säga om. Inte om själva prestationen åtminstone. Man har inte räckt till i de här mötena med Lugi. De har gjort vad man har kunnat kräva av dem, i stunder till och med mer än så. Men i det långa loppet är Lugi ett starkare och betydligt bättre lag över hela banan. KHK har Asli Iskit, tio mål i kväll, men hon är lite för ensam. Martina Crhova är en smart spelare som skulle behöva ta ännu större plats. Samtidigt, för att slå Lugi hade det krävts en riktig topp av målvakten Lucie Satrapova och den har uteblivit under kvartsfinalserien.

KHK har att jobba på även vid sidan av planen. Man tycks ständigt hamna i märkliga situationer och bråket med Agnes Rutqvist är just precis en sådan. Att Stefan Wall avgår just före slutspelet borde aldrig hända. Att en spelare storbråkar med en tränare alldeles efter en viktig kvartsfinal är lika uppseendeväckande. Men det är situationer som inte bara uppstår ur tomma intet, utan som har en bakgrund som jag tror att man kan summera med att hela föreningen måste bli betydligt proffsigare. Både som helhet och i sitt sätt att hantera konflikter. Och spelarna är inte oskyldiga. Att stå och fnissa och göra high fives efter att ha förlorat med 20 bollar på hemmaplan mot Sävehof är en bild jag inte riktigt har kunnat släppa. Det säger också något om vad som behöver förbättras. Det håller inte på den här nivån.

Läs också: Agnes Rutqvist: Jag är ledsen.

Men det finns en framtid. Det är mycket som händer i föreningen och med Ulf Schefvert får man mycket gratis inför nästa säsong. Ett tydligt affischnamn. Respekt. En starkare styrelse är också på väg igång på allvar. Sedan återstår spelare. För, som Schefvert sa: ”Det kvittar hur många tränare du har om du inte har några spelare.” Nu verkar de flesta stanna och hittar man bara rätt med ett par spetsspelare är man ett lag för en toppstrid nästa säsong. Då finns det kanske också läge att ta revansch på ett Lugi som tappar flera nyckelspelare.

/Robin