Bålgetingen, betygen och sega fötter

Handbollsligan

Semifinalen lever. I allra högsta grad. Det var irriterade, närmast överraskade, spelare i IFK Kristianstad som blev allt mer desperata när segern gled dem ur händerna. Sällan har en enskild spelare gjort så mycket skada som Ystads Anton Hallbäck gjorde den här kvällen.

Jag tyckte redan i förra matchen att Ystadstränaren Sebastian Seifert gav upp sitt 5–1-försvar lite för tidigt. Det krävs något alldeles extra för att besegra IFK med ett vanligt 6–0-försvar, och det lilla extra har inte Ystad.

Det man har är däremot Anton Hallbäck. Som spets i Ystads offensiva försvar – som egentligen bara går att beskriva som ett organiserat kaos – är han som en envis bålgeting som är och surrar överallt. Spelförstörande, ettrig, snabb, smart och en vinnarskalle som är helt omöjlig att besegra med slöa fötter.

    Och gudarna ska veta att IFK hade slöa fötter den här kvällen. Att stå stilla och spela mot ett 5–1-försvar är en synnerligen dålig idé. Det är rimligtvis också så att Ola Lindgren har påtalat det här, men hur mycket IFK-tränaren än bytte så hittade han aldrig rätt i Ystad Arena.

    Olafur Gudmundsson stångades, sköt och missade. Gunnar Steinn Jónsson var aldrig närmare målet än mittlinjen i sitt anfallsspel. Och Philip Henningsson var en helt annan spelare jämfört med matchen i onsdags.

    Och mitt i alltihop sprang Anton Hallbäck och fick bara mer och mer energi för varje desperat blick IFK-spelarna gav honom. Jag tror att det är lönlöst att spela med de båda islänningarna mot det här försvarsspelet. De är gjorda för något annat. Samtidigt behöver båda vänster- och högernior ett spel där alla personer som får bollen inte omedelbart söker eget läge. Ett 5–1-försvar löser man bäst med längre spelsekvenser utan att fastna. Där misslyckades IFK kapitalt i kväll och Richard Hanisch var tämligen ensam om att vilja få fart på både sig själv och boll.

    När vi egentligen bara har pratat om Anders Persson och Kim Andersson var det plötsligt någon helt annan som gick in och blev avgörande. Hallbäck gjorde, vid sidan av sitt försvarsjobb, tio mål (sex straffar). IFK gjorde en slätstruken insats, för att uttrycka det milt, men eftersom Ystad inte heller fick till det vi kallar fullträff finns det fortsatta skäl till oro.

    Nebojsa Simic sa att det skulle vara en katastrof om man förlorade nästa match i Kristianstad Arena. Nu är det 1–1 och vi börjar egentligen om från noll i en serie i bäst av tre matcher. Nästa match får så klart en enorm betydelse.

    Det IFK vet nu som man inte visste innan är hur det känns att förlora en slutspelsmatch. Det var nämligen första gången för ganska många i det här laget. Senast det hände var 2015, då som nu på bortaplan mot Ystad. Efter den förlusten gick IFK och vann två raka matcher och tog sig till final.

    IFK är fortfarande stora favoriter att göra just det.

    Men det blir en nervös brandgul väntan fram till tisdag.

    ***

    Mer läsning från kvällen:

    Breddspelarna tog slut – då föll IFK

    Kim: ”Kristianstad är som Barcelona”

    Seifert: ”Det är något galet i det huvudet”

    ***

    Avslutar med betygen på IFK-spelarna. Det är jag och Mackan som är kvällens jury.

    Målvakter

    Nebojsa Simic 3
    En bra insats. Varker mer eller mindre.

    Sex meter
    Jerry Tollbring 3
    Bättre än i onsdags. Satte fyra av fem avslut.
    Tim Sörensen 3
    Satte alla fem straffar. Missade viktigt läge i slutet.
    Arnar Arnarsson 2
    Fick inte tag på bollarna inne på linjen.
    Mario Lipovac 1
    Två utvisningar plus ett pinsamt källarskott.

    Nio meter
    Olafur Gudmundsson 1
    Oj, vad tungt det går för Olafur. När kommer vändningen?
    Philip Henningsson 1
    Från fem till ett. Han försökte, men kom ingenstans. Två utvisningar.
    G. Steinn Jónsson 1
    Gav slow-motion ett ansikte i 60 minuter.
    Richard Hanisch 3
    Försökte sätta fart på det och låg bakom en del mål.
    Albin Lagergren 2
    Började lovande, men ”Kuben” är inte i riktig slutspelsform än.
    Stig-Tore Moen 1
    Spelade inte så mycket men när han väl visade sig så gick allt käpprätt åt skogen.

    Leo Larsson, Viktor Hallén, Inge Aas Eriksen och Johannes Larsson spelade inte alls.

    /Robin (och Mackan)