Blogg

Fina fredagen, publiksnitten och nya Champions League

Den orangea staden levererar, skriver Sportchefen i sin krönika efter den härligt intensiva handbollskvällen i går. Och det kan man ju lugnt säga att ”våra” handbollslag också gör. IFK i fortsatt serieledning efter vändningen mot Lugi och KHK, om inte i serieledning så åtminstone ett topplag med fem raka segrar.

Det är märkligt ändå. Det känns fortfarande som att KHK är i säsongsinledningen, vilket de kanske är också eftersom de bara har spelat fem matcher. Men vi är ändå inne i slutet av oktober. Och har fem spelade matcher. Samtidigt har IFK spelat det dubbla bara i sitt seriespel plus ytterligare fem matcher i Champions League. Det blir en helt annan kontinuitet, både i matchandet men för vår del också i bevakningen. Att IFK lockar i snitt 4 300 åskådare till sina matcher och KHK drygt 700 spelar så klart in, men bara sett till prestation och resultat ska damerna inte vara långt efter.

Nåväl, det blev två uppslag i lördagstidningen i alla fall, jämnt fördelat på Lugi–IFK och KHK–Boden. Själv var jag i Idrottshallen och var helt inställd på ännu en KHK-seger. De två poängen var väl heller aldrig riktigt hotade, även om den första halvleken spelades i ett helt annat tempo och en helt annan intensitet än vad jag är van att se. Boden sprang som om livet hängde på det och hade de fått bättre utdelning i sina ofta ganska risiga avslut så hade åtminstone halvtidsresultatet varit ett annat. Nu ledde KHK ändå med 11–10 trots att man försökte förvandla matchen till en löpduell som inte direkt gynnade hemmalaget. Det blev liksom ett tempo som var för högt för lagens bästa.

Det som också var intressant att följa var tränarduellen. Ulf Schefvert och Per Johansson pratar ju inte med varandra. Skulle det på något sätt avspegla sig på matchen? Skulle det påverka coachingen på något sätt?

Svaret? Nja, inte direkt. Per Johansson var visserligen som en skällande terrier i första halvlek. Han skrek på engelska, portugisiska och svenska (Boden har ju sju olika nationaliteter i laget), och både domare och delegat var tidigt ute med att försöka skruva ner ljudvolymen. Det hade säkert ganska lite med relationen till Schefvertatt göra, men Johanssons – och hela Boden-bänken för övrigt – coachande påverkade faktiskt ett KHK som stundtals var stressat. Lite om det pratade även Sarah Carlström efter matchen.

– De låter väldigt mycket och det påverkade oss nog lite väl mycket i första halvlek, sa hon bland annat.

– Jag försöker ju göra mitt, log Per själv efter matchen, säkert inte helt missnöjd med utfallet av just första halvlek.

Även Schefvert fick en tillsägelse av domarna, som i några sekunder av plötslig ilska både skällde ut just Schefvert och samtidigt varnade Johansson. Sådana utbrott från domare är det sällan man ser.

Mer om tränarduellen i den HÄR texten.

***

KHK imponerar utan att imponera kan man säga. Fem raka segrar trots att man inte har fått en riktig fullträff. Det lär däremot krävas framöver, kanske inte mot Eslöv nästa fredag, men definitivt när det tuffa programmet inleds med möten med Sävehof, Skuru och H65.

***

Jag tittade lite sporadiskt på Lugi–IFK i efterhand när jag kom hem igår kväll och där satt Oscar Carlén och var expert. Trots att Ystad alltså spelade hemmamatch samtidigt. Och då brukar ju Carlén – som ingår i tränarteamet – befinna sig på läktaren och hjälpa till med coachingen.

***

Lite samma var det annars med IFK, de imponerade utan att imponera. För imponerade gjorde de verkligen inte, men de vann ändå. Och de brukar ju ha väl så svårt att vinna i Lund även om de spelar ganska hyfsat. Nu släppte man bara in 20 mål (men bytte ändå målvakt två gånger) och jag gissar att det är just försvarsspelet som man tar med sig från Lund. 22,3 insläppta mål i snitt är bra i Handbollsligan, men annars är det just bakåt man har haft problem i Champions League. Där ligger snittet över insläppta mål i stället på hela 32,8. Med det är man också sämst av alla lag.

Jag har varit inne på det tidigare, men även målvaktsspelet har ju en del i det där. Leo Larsson var bra mot Barcelona, men i övrigt har ett svagt försvarsspel inte direkt räddats av ett koppel kvalificerade räddningar. I ligan saknar man inte Nebojsa Simic nämnvärt, men det har blivit väldigt tydligt i Champions League.

***

2271 åskådare kom till Biblioteket i Lund i går kväll. Det hjälpte till att dra upp Lugis hemmasnitt till 1666 åskådare, vilket i nuläget är en liten ökning jämfört med fjolårets snitt på 1628. För annars har det varit vikande publiksiffror på flera håll i Handbollsligan. Så här är läget just nu om man jämför med lagens totala snitt i fjolårets seriespel:

  • IFK Kristianstad 4 325 (-439)
  • Eskilstuna Guif 2 027 (+837)
  • Lugi 1 666 (+38)
  • Ystads IF 1 643 (-574)
  • Alingsås 1 620 (-80)
  • Sävehof 1 566 (-245)
  • IFK Skövde 1 370 (-77)
  • OV Helsingborg 1 112 (nykomlingar)
  • Hammarby 1 097 (-29)
  • Malmö 1 041 (-216)
  • Aranäs 1 009 (-13)
  • Redbergslid 891 (+26)
  • Karlskrona 866 (-144)
  • Ricoh 723 (+197)

9 av 14 lag minskar alltså, vissa mer än andra. Samtidigt ligger det totala snittet där det brukar ligga, det har till och med ökat med 15 personer i snitt till 1545. Det får ligan framför allt tacka Guifs nya arena för.

IFK Kristianstad och Ystad har tappat mest. Jag skulle tro att IFK:s snitt kommer öka något i takt med att de bättre lagen gästar arenan, men oavsett vilket tror jag att det blir svårt att nå upp till fjolårets snitt på 4764. Överlägsenhet på hemmaplan, Champions League och en viss mättnad på framgång skulle jag tro är några av förklaringarna. Jag tror att folk, liksom jag själv, lite går och väntar på vad som är nästa steg. Vad kan IFK göra för att behålla folkmassorna? Det är en utmaning som blir spännande att följa.

Ystad har haft det tuffast av alla. Ystads Allehanda gjorde också en artikel om publiktappet och inför Hammarby-matchen svarade klubben med att satsa extra på fler erbjudanden. 1695 personer kom och tittade och med det ökade man snittet litegrann, även om det fortfarande är långt upp till fjolårets 2217.

***

Champions League, var det ja. Jag försökte reda ut det nya upplägget HÄR, med hjälp av Nikolas Larsson. Den korta versionen av det nya upplägget är ungefär så här:

I Champions League kommer endast 12 lag att delta, att jämföras med nuvarande 28. Mästarna från Europas åtta ”toppligor” kommer att tilldelas platser, plus fyra wildcards. De 12 lagen bildar en egen serie där alla möter alla hemma och borta. De åtta bästa lagen går till kvartsfinal och segrarna där till Final Four.

Nuvarande EHF-cupen döps om till ”European Handball League”. Totalt kommer 24 lag att delta i fyra grupper med 6 lag i varje.

Nuvarande Challenge Cup döps om till EHF-cupen och spelas i cupformat.

Klart är att det kommer påverka de svenska lagens möjligheter att vara med i finrummet. Klart är också att det kommer att påverka spelarna. Danske handbollsoraklet Rasmus Boysen – som också är gäst i den här veckans podd – hade gjort en intressant uträkning där han kom fram till att en toppspelare i Bundesliga skulle – från augusti 2020 till januari 2022 (17 månader) – kunna spela 134 matcher.

134.

På mindre än ett och ett halvt år. Och då har han ändå inte räknat med kvalmatcher med landslaget. Det säger ju sig självt att det inte håller. Och tyvärr tror jag, precis som Boysen, att det kommer att drabba landslagsspelet. Vi kommer helt enkelt att få se ännu fler spelare som väljer att tacka nej till mästerskapen. På sikt kan det vara förödande om vi får EM och VM där de bästa spelarna saknas.

Intressant blir det, som Nikolas Larsson också säger, om nu Tyskland och Frankrike – som har de tuffaste och mest konkurrenskraftiga nationella ligorna – skulle protestera och göra det så pass starkt att de till och med är villiga att hoppa av Champions League. Kommer det här förslaget – som till stor del drivits igenom av klubbar som Veszprem, Kielce, Vardar och Barcelona med lite sämre inhemska ligor – att klubbas igenom då?

Danmark, Sverige och Norge ska träffas nu på tisdag för att diskutera sin gemensamma inställning till upplägget. Nikolas Larsson, Peter Gentzel och Stefan Albrechtson står för de svenska rösterna. Där är det väl framför allt Danmark som behöver sätta ner foten, för som Nikolas säger:

– Vad vi i Sverige tycker struntar de (EHF och klubbarna) nog helt och hållet i. Men det här blir inte gångbart om inte Tyskland och Frankrike är med på det, och som jag förstått ska de också träffas och diskutera det här.

***

Skulle förslaget bli verklighet lär svenska lag få inrikta sig på nya ”European Handball League” och ett upplägg som liknar det nuvarande, men utan de starkaste lagen. Och även om själva turneringen blir tuff och konkurrenskraftig så säger det sig självt att det kommer att bli oerhört svårt att få ekonomi i fem gruppspelsmatcher på hemmaplan mot lag från Europas mellanskikt.

***

Ha en fortsatt trevlig lördag!

/Robin