Finalfesten (?), guldfesten och länkfesten

Handbollsligan, SHE 29 maj 2017

Finalhelgen har passerat. IFK Kristianstad är mästare igen. Det blev inte så spännande som vi kanske hade hoppats, i stället blev det en ny styrkedemonstration från Sveriges nummer ett. Vi har sett det förr den här säsongen. När det verkligen har bränt till – mot Lugi och Alingsås under seriens avslutning och mot Ystad i semifinalen – har det funnits en nivå till att plocka ut.

Jag läste på Alingsås hemsida inför finalen och där påminde tränaren Mikael Franzén att lagen inte hade känt på varandra sedan i mars. Någonstans där tändes en liten lampa i huvudet som upplyste om att IFK faktiskt bara blivit tyngre och bättre sedan den perioden, medan Alingsås haft det väldigt mycket upp och ner.

Jerry Tollbring. Vilket avslut. Helt i klass med Markus Olssons sista match för två år sedan. Tio av tio. Det var inte fem kungar och landslagsklass. Det var världsklass.
Och Nebojsa Simic var inte mycket sämre. En mer sansad galning än förra året, men ändå en målvakt som kliver fram när det behövs som allra mest. Han gör de svåraste räddningarna i de viktigaste lägena i matchen. Vi blir en attraktion fattigare nästa säsong.
Och en värdig avslutning även för Richard Hanisch, som kom in i ett kritiskt skede när Alingsås var på väg ifatt. Hans vår borde göra det enklare för agenten Åke Unger att hitta en ny bra klubb till Hanisch.
Efter en tung semifinalserie var Gunnar Steinn Jónsson tillbaka. Han var en av många som bidrog till den fenomenala första halvleken. ”Jag var riktigt förbannad att jag inte fick starta”, sa han på spelarbanketten. Det syntes nästan när han kom in. Han kom till IFK som en upphaussad nyckelspelare, nu ville han vara med och bidra.

***

Det har varit mycket att hålla reda på i helgen. Texter att läsa och webb-tv att titta på. Jag har satt ihop ett paket med länkar för er som verkligen inte vill missa något från bevakningen i Malmö. Jag tror att det mesta är med.

***

Det blir SM-finaler även nästa år. Herrarna sa ja i fredags och damerna gjorde samma sak i går. Det lär bli det sista året med det här formatet. Damerna vill bryta sig loss och skapa en egen finaldag och vad herrarna vill göra verkar det råda delade meningar om. Men att det här formatet har spelat ut sin roll tycker jag visade sig ganska tydligt det här året. Publikintresset minskade, precis som uppslutningen från riksmedia.

Men kul med H65 Höör. Jag såg inte många minuter av matchen, men det ska nog SVT Play ordna till mig under kvällen. Tronskiftet var precis vad SHE behövde. Och vilken fest för familjen Tollbring, precis som för Ola Månsson.

– Det trodde du inte när vi snackade i Kristianstad i höstas, sa Månsson i fredags apropå förlusten mot KHK.

Nej, där och då kändes varken en finalplats eller ett SM-guld särskilt rimligt. Men Månsson är en intensiv trollgubbe. En skön typ, helt enkelt.

***

IFK är i toppen för att stanna. Med i stort sett samma lag nästa säsong finns det absolut ingenting som talar för att det inte blir final även då. Men då gissar jag på ett annat motstånd. Ystad lär bli ännu farligare, precis som Sävehof med en hemvändande Johan Jakobsson.

Och så blir det Champions League igen. Det är bara att hoppas att lottningen ger IFK en mer intressant grupp än det här året, när man jag miste om nästan alla publikdragande storlag. Det blir grymt.

***

Tack för den här helgen. Visst hade vi kul?

/Robin

Fredag

Lördag (inför matchen)

Lördag (efter matchen)

Söndag