IFK:s försvarsras, Tholins dubbeltvåa och Ekmans 50-50

Känslan från en öde hotellobby i Eskilstuna är att allting inte står rätt till. Där den gamla Sporthallen låg står det numera en enorm lyftkran och på väg till den nya arenan gick jag – trots att jag hade vägbeskrivning på mobilen – vilse mellan alla broar och forsande vattendrag. Dessutom skulle jag ju mest åka hit för att se hur det såg ut när IFK spelade hem den andra kvartsfinalen trots att man saknade stjärnspelare som Olafur Gudmundsson, Helge Freiman och Tim Sörensen. I stället fick jag alltså uppleva något som påminde mer om de tokiga mötena 2012.

Jag älskade varenda sekund.

Förlängning får man ju inte se varje dag. Och att det fanns en stor – och allt mer högljudd hemmapublik – på plats är vi ju inte heller bortskämda med så här långt i slutspelet. Dessutom tillät domarna en nivå där spelarna kunde puckla på varandra utan att riskera utvisningar i tid och otid. Jag höll på att skriva att det enda som fattades var ett straffkastavgörande, men sedan kom jag ju på att straffarna har ersatt med shoot-outs – och det kan vi för alltid vara utan.

Pricken över i:et var att det inte var förenat med ren livsfara att befinna sig på pressläktaren. Den är fortfarande Handbollsligans mest högljudda, men den är också säkrare att sitta på än den skakiga hyllan i gamla Sporthallen.

***

Adam Krantz blev stor hemmahjälte när han räddade både Philip Henningssons och Valter Chrintz avslut i slutsekunderna. Lite synd om Valter, som annars var lysande på sin kant. Åtta mål blev det till slut och han missade bara två skott på hela matchen. Efter sina tre straffmål är Chrintz nu 81-procentig från sjumeterslinjen den här säsongen. Det blir bara tydligare och tydligare hur stor nytta IFK kommer att ha av Chrintz framöver. Nu går ju pojken i skolan och så, men annars är frågan om han inte hade varit förstavalet på högersex nästa säsong, även efter Anton Haléns ankomst.

Nej, det stora problemet för IFK den här kvällen – förutom alla skador – var försvarsspelet. Herregud, så passivt det var. Det såg liksom ut som att man var rädda för att göra Guif-spelarna illa. Att man inte riktigt ville ta i för att riskera motståndarnas liv och hälsa. Så oroliga hade man inte behövt vara. Hemmalaget spelade smart och letade i stort sett bara sexmetersavslut i 70 minuter. Gunnar Steinn Jónsson fick ta den största kritiken från Ola Lindgren efter matchen, men islänningen var långt ifrån ensam syndare. Det rann igenom små Guif-spelare både till höger, vänster och i mitten.

***

”Du blev glad på läktaren!” sa en Guif-ledare till Helge Freiman i korridorerna efter matchen. Freiman svarade nekande vänligt men bestämt.

***

Min kungaliga efter kvällen i Eskilstuna:

Tholins dubbeltvåa. Jag tyckte att det var OERHÖRT roligt att Mattias Tholin – efter sin vädjan om en högre domarnivå – var den enda som fick utvisningar i den här matchen. En tillfällighet som nästan var för bra för att vara sann. Johansson/Winberg totalvägrade att blåsa utvisningar och 16 minuter in i andra halvlek delade de fortfarande ut sina gula kort. Men jag håller med Tholin, det var en fin domarnivå.

Ekmans 50-50. Inför kvartsfinalerna sa Guif-tränaren Jan Ekman till Flinck att hans lag hade 50-50-möjligheter att slå ut IFK. Jag gjorde en stor sak av det här i bloggen och menade att han INNERST INNE absolut inte trodde på de oddsen. Efter matchen i dag erkände Ekman att det var mer ”filosofiskt nonsens” med glimten i ögat. Men samtidigt, nu står det 1–1 i matcher och Guif har vunnit 50 procent av kvartsfinalerna. Jag säger bara att det luktar lite Hammarby över Guif. Själv har jag i princip varit 100-procentig i mina slutspelstips, men här trodde jag på 3–0 i matcher. Nu tycker jag snarare att det känns som att det kan gå till fem matcher.

Rhein-Neckar Löwen. Jag tycker ingenting från den här kvällen i Eskilstuna förtjänar underkänt (även om kebabrullen på väg till arenan låg på gränsen), så i stället stjäl jag utrymmet och passar på att nämna det vi missade medan vi såg den här matchen. Som att Nantes mycket riktigt slog ut Meshkov Brest i Champions League-returen och nu ställs mot det sensationella Skjern. Danskarna gjorde ju en otrolig prestation när man höll nere förlusten mot Veszprem och slog ut ungrarna. Jag gissar att spelarna och ledarna i Ungern får behålla sin minimilön säsongen ut. Om alla är kvar tills dess. Förutom Nantes gick även Kiel vidare mot Pick Szeged och Kielce slog så klart ut Rhein-Neckar Löwen. RNL spelade med A-laget i returen men förlorade ändå med sex bollar. Det imponerar inte, även om jag inser att motivation och de bitarna kanske inte var på plats med 17–41 i ryggsäcken.

Kvartsfinalerna:

• Kiel–Vardar
• Kielce–Paris
• Flensburg–Montpellier
• Nantes–Skjern

Nantes eller Skjern i Final Four alltså. Den hade man ju inte tippat inför säsongen.

/Robin