IFK:s nya inspring, röran i Sävehof och klubbarnas nya mediestrategi

Yes! Handbollsligan är igång och bloggen vill förstås inte vara sämre.

Själv var jag inte på plats på premiären utan följde matchen från tv-soffan. Det innebar framför allt att jag missade det helt nya inspringet. Jag hade däremot förberett mig väl med flera krokar på plats som skulle filma från olika vinklar och skicka till mig. Men nu kom tv-sändningen in lagom till inspringet och när jag hörde den gamla vanliga piratlåten så förstod jag vart det barkade. Det var förstås inget nytt inspring. Inte för fem öre. De hade bytt plats och blåst upp en gummitiger, men det var allt.

Inget fel i det i och för sig, inspringet är ju fortfarande bra. Men om luften fanns i tigern så gick den ur mig. Var det här verkligen något att blåsa upp (förlåt) som en nyhet? Evenemangschefen Henrik Fröberg hade till och med ojat sig i en artikel inför premiären som jag själv skrev. Hur kunde jag gå på den lätta? Nu kom publiken dit och var spända på vad som skulle ske, och så ropar man varg på det här sättet. Bloggen är något besviken.

Matchen i övrigt skulle jag summera som att det nya IFK gjorde en svag första halvlek och det gamla IFK gjorde en stark andra halvlek. Det nya IFK var stillastående, ihåligt och nervöst. Det gamla kontrade på allt och malde ner motståndet sista 20 som vi är vana att se. Mer än så ska jag egentligen ge mig på att analysera. En premiär är en premiär och den kan vi lämna ganska snabbt. Däremot ska det bli väldigt spännande att se fredagsmötet med Ystads IF. Fredagsmatcher är alltid lite roligare och nu kommer ett YIF fullt med självförtroende efter bortasegern mot Malmö. Det kan bli en riktig värdemätare.

Jihed Jaballah lär inte spela mycket, om ens något, då heller, men förhoppningsvis får vi se lite mer av Simon Birkefeldt.

***

Ligan har bara smugit igång lite lätt, men för att vara så här tidigt på säsongen har det ändå hänt en hel del runt lagen. Sävehof, till exempel. Jonas Larholm är sjuk på upptaktsträffen, sedan avgår han av familjeskäl, sedan har han fått sparken, fast ändå inte.

Klart är att det har hänt något på träningslägret i Barcelona där både herr- och damlaget var med. Något tillräckligt allvarligt för att klubbledningen skulle agera. Vi kan väl lämna det där.

Det var TV4-sporten som avslöjade nyheten och sedan har de flesta medier följt upp storyn. Tätast på har så klart Göteborgs-Posten och GT varit. Båda med läsvärda artiklar.

Tungt för klubben och jag är inte avundsjuk på den nye sportchefen Emil Berggrens första tid i klubben.

***

En annan grej som tycks vara en trend i Handbollsligan så här långt är den förändrade mediestrategin. Handbollen har ju, sedan Bengan Johansson och Patrick Ekwalls dagar, generellt varit väldigt öppen och lättillgänglig. Alla svarar på frågor och vi journalister är alltid välkomna i stort sett överallt. Stämningen är god och handbollsfolket bjuder på sig själva.

No more.

Ett första tecken såg vi på upptaktsträffen. Det har inte direkt varit sprudlande underhållning de senaste åren, men det här var ett nytt bottenrekord. Så fort en ny tränare klev upp på scen sänkte sig en slags loj dimma över lokalen. Det var trötta och nonchalanta svar, som om varje fråga var felställd. Nästan som att det fanns en förvåning bland tränarna att den fräcke moderatorn Patrik Westberg ens hade mage att ställa frågor. En stingslig stämning infann sig. Ingen ville vara där. Ingen bjöd till. Visst, det fanns möjligen några undantag, men då var publiken redan så dåsig att vi knappt reagerade när det kom ett svar värt att anteckna. Jag skyller inte på SEH och Peter Gentzel. Jag har snarare funnit mig i att det inte går att arrangera en intressant upptaktsträff, oavsett idrott.

Vidare till IFK Kristianstad. Där har man sedan i våras stängt den sista träningen före match. Det är kanske inte vad varken jag eller ni som läser skulle önska, men det är bara att gilla läget. Men numera är policyn också att man måste prata med spelarna eller Ljubomir Vranjes f-ö-r-e den sista träningen om det ska bli någon intervju. Efter träningen är nämligen ingen tillgänglig, varken på telefon eller på plats. Så är det åtminstone sagt.

Det är uppenbarligen nya tider och jag tror inte att någon tjänar på det här. Inte i en förhållandevis liten sport som handboll, där alla utrymmen i media borde omfamnas. Den konkreta konsekvensen för oss på Kb och för våra läsare blir, om policyn nu kommer efterlevas, att det inte blir några intervjuer med IFK-folk de dagar då vi på sportredaktionen inte har någon som arbetar dagtid. Vilket under en intensiv höst och vinter med mängder av idrott att bevaka live händer rätt ofta. Tråkigt för alla inblandade. Och det är ju inte direkt så att övrig media brukar trängas i korridorerna efter träningarna.

Att IFK fimpat presskonferenserna kan jag däremot leva med. Jag kan till och med tycka att det är rätt bra, även om sittningen med lagens tränare ibland har varit ganska givande. Ur mitt perspektiv borde vi i alla fall kunde spara tid och i teorin skriva lite mer noggranna, lite mer fantasifulla och lite bättre texter helt enkelt.

Och så har vi då Lugi, som öppnat säsongen rasande. Det nya handbollsmagasinet Stürmerfoul har precis kommit till världen, men har redan hunnit bli bojkottade av Lundaklubben. Inte av någon speciell spelare eller något speciellt lag – utan av hela klubben. Ingen i Lugi får prata med Stürmerfoul. Varken damer, herrar, ledare eller spelare. Det måste ändå vara historiskt. Och allt på grund av den HÄR ganska invecklade historien. Som att det någonsin någonstans varit ett smartare val att gömma sig och inleda bojkotter än att bemöta kritik på ett öppet och transparent sätt.

Allt som allt ser det ut att bli en utmanande säsong. Handbollsligan har uppenbarligen redan hunnit blir en mer loj, sluten och sur liga. Men det finns kanske en charm i det också. Jag ser ändå fram emot det.

/Robin