Lipovac tröja, Sävehofs svit och det luriga mittsex-valet

God fortsättning, kära handbollsvänner. Medan jag gissar att de flesta av er har firat julhelgen med en sjuhelsikes massa handbollsmatcher har den här bloggaren valt lite annan favoritkultur. ”Solsidan” (RR) var något av en besvikelse, men jag känner mig fortfarande upprymt efter ”Star Wars – The Last Jedi” (starka RRRR). Vilken sista timme!

Nuförtiden händer det så mycket mellan inläggen att jag knappt vet var jag ska börja. Men det som fortfarande slår mig efter att ha sett torsdagskvällens matcher är Sävehof. Herrarna hade redan en dubbelförlust mot IFK bakom sig och efter damernas förlust mot Lugi i onsdags var det i kväll herrarnas tur. Någon julefrid har det alltså inte varit tal om hos de båda utmanarna till guldet. Tillsammans har de nu tio raka förluster (fem var) i SHE och Handbollsligan. Damerna sladdar på sjätteplats och herrarna har det ännu tyngre på sin åttondeplats. Även om jag tror att de kommer att lösa sina slutspelsbiljetter utan större bekymmer är det ändå anmärkningsvärt att det så här långt in i säsongen ser ut som det gör.

Jag skrev att det inte varit någon julefrid i klubben… eller så är det just det det har varit. Sävehof verkar ganska kyliga och om några dagar tar herrtränaren Robert Wedberg över som sportchef. Han sitter alltså säkert som tränare. Det lär Henrik Signell också göra, åtminstone så länge han själv vill. I Göteborgs-Posten skrivs det visserligen att Signell bör lämna klubben efter säsongen, men med tanke på förbundets planer på att heltidsanställa förbundskaptenen så lär det i så fall bli på Signells eget initiativ och inte någon annans.

Är det då märkligt att det inte blåser mer? Att tränarna, som i fotboll och hockey, inte hänger löst? Att inte spelarna är mer kritiska? Egentligen inte. Jag har i alla fall svårt att gå igång på den där hysterin. Hur många tränare skulle egentligen finnas tillgängliga som skulle göra ett bättre jobb än etablerade guldnamn som Robert Wedberg och Henrik Signell? Inte många, om ens någon. Så jag kan absolut förstå att en så rutinerad och välfungerande klubb som Sävehof inte får någon jättepanik över det här. Och att klubben sitter lugnt i båten trots den usla hösten har förmodligen också en del med säsongsupplägget att göra. Så länge de tar sig till slutspel kommer de att vara med och hugga på en finalplats.

Efter herrarnas bortaförlust mot IFK var jag inne på att Sävehof nog inte är bättre än de visat under hösten. Att deras toppar inte är tillräckligt höga och inte kommer tillräckligt ofta. Det står jag fast vid. Men med tanke på att de andra utmanarna till IFK inte heller har fått några hakor att falla till golvet under hösten lär det inte påverka Sävehofs chanser i ett slutspel. Men några guldutmanare ser de inte ut att vara, långt ifrån, vilket vi nog trodde inför säsongen. Men vilket lag är egentligen det?

***

Ystads IF siktar åtminstone dit. Nu värvar de Mario Lipovac från IFK och det gör de alldeles rätt i. Mittsexan har varit strålande de senaste månaderna, men formtoppen kom lite för sent för att IFK på allvar skulle börja fundera på att förlänga med honom framför Arnar Freyr Arnarsson. När Lipovac började hitta rätt hade IFK redan börjat säkra upp med Adam Nyfjäll, samtidigt som jag utgår från att Jesper Larsson och Ola Lindgren tittar på helheten och inte bara på en tillfällig (?) formtopp.

Med det sagt måste jag ändå säga att jag nog hade föredragit Lipovac framför Arnarsson om jag hade varit sportchef. Islänningens form har, efter den fina starten, egentligen bara dalat. Visst, han har spelat mycket matcher och är kanske sliten, men det är nog ingen ursäkt som skulle hålla i rätten. Arnarsson spelar, på sin höjd, 15 minuter varje halvlek och att det skulle slita så oerhört att det påverkar insatserna på planen under ett helt år, det tror jag inte.

Räddningen för Lipovac – han ville ju trots allt stanna i IFK – hade kunnat bli just Arnarsson. Klubbar i större ligor har varit och ryckt i islänningen, vilket har gjort läget osäkert. Berlin har till exempel ryktats vara intresserade. Nu valde Arnarsson att stanna, i slutändan var det kanske det bästa av de alternativen han hade att välja bland. För IFK är det på gott och ont. Man tror ju bevisligen väldigt mycket på Arnarsson, men för kontinuitetens skull är det inte optimalt. Arnarssons kontrakt går ut efter nästa säsong och då måste man hitta ännu en ny mittsexa. Om nu inte Ludvig Jurmala Åström skulle vara redo redan då. Men ett nytt två- eller treårskontrakt med Lipovac hade nog varit att föredra framför ett års osäkerhet med Arnarsson.

I slutändan är det ändå spelarnas marknad. Arnarsson valde och IFK fick agera därefter. Det är inte optimalt, men så är läget.

***

Samma sak är det med de tidiga spelarpresentationerna. Folk har haft mycket åsikter om det både när IFK presenterade Emil Hansson och nu när Ystad värvade Lipovac. Där kallades det till och med till presskonferens och Lipovac satt med en fin YIF-tröja och allt. Själv har jag svårt att förstå irritationen. Visst, det går absolut att hävda att reglerna borde stoppa klubbar från att värva nya spelare förrän det exempelvis återstår mindre än sex månader av kontraktet. Den regeln har man ju undrat över länge. Särskilt när toppklubbar i Europa skriver kontrakt med spelare som ska ansluta fler år framåt i tiden. Men som läget är nu måste ju klubbarna agera för att inte hamna efter.

Och när man väl har skrivit kontrakt med en spelare, vad skulle alternativet vara? Att hemlighålla så länge som möjligt? Vad skulle det i så fall göra för skillnad? Vem skulle tjäna på det? Allt det skulle innebära är mer spekulationer från media och supportrar. Men spelarna själva är ju fortfarande medvetna om vilka de representerar här och nu och vilka de kommer att representera i framtiden.

Minns hur det var när IFK värvade Daniel Lindgren från Drott 2013. En segdragen historia som pågick hela våren och där alla, precis alla, egentligen visste hur det låg till, men där klubbarna vägrade att offentliggöra förrän SM-finalen var spelad. Nu fick Lindgren ägna hela slutspelet åt frågor om klubbytet och det tror jag att han gärna hade kunnat ha varit utan.

***

Ett helt blogginlägg utan något att uppröras över? Vafalls?! Inte ens det faktum att Lipovac satt med en YIF-tröja på presskonferensen? Nja, jag förstår att man som IFK-supporter reagerar med tanke på klubbarnas rivalitet. Men ur ett bredare perspektiv var det till exempel inte jättelängesen som Jerry Tollbring poserade med en Rhein-Neckar Löwen-tröja mitt under säsongen och då var det ingen som brydde sig.

/Robin