Minnen, haveri och en historisk genomklappning

Handbollsligan

Aranäs hälsade IFK ett gott nytt 2017, välkomna hem från VM och gav Ola Lindgren en mindre trevlig present efter sitt nyligen förlängda kontrakt. IFK har verkligen bjudit på ett par minnesvärda insatser i Aranäshallen på senare år. Jag pratade med fotografen Bosse Nilsson på redaktionen tidigare i dag och vi kom ganska snabbt in på den där 14–26-matchen som vi båda var på plats och bevakade för snart fyra år sedan. Det har blivit ett minne som man tar med sig när man går genom tiden.

Men kanske hade det bästa inte hänt än. Åtminstone inte för Aranäs. 26–14 i all ära, men det var mot ett IFK som visserligen krigade för seriesegern, men som inte hunnit bli den dominant som man är i dag. 35–29 mot dubbla svenska mästaren måste smälla högre. Det var en kväll att minnas för Aranäs. Och en kväll IFK kanske helst vill glömma, men som man nog borde ta med sig in i framtiden. Det kan vara nyttigt.

***

    Det är inte första gången IFK viker ner sig när det kommer till inställning och viljan att vinna. Bristen på krigarhjärta såg vi senast mot Ystads IF och i Aranäshallen kom en ny smärtsam påminnelse om vad handboll också kan handla om när allt inte flyter på. Då krävs det något annat. Då krävs det lite skalle. Då ska man hata att förlora så mycket att det blir viktigare än känslan av att vinna.

    ***

    Aranäs ändå. Som om man inte redan var imponerad av deras säsong. De ligger fortfarande kvar på kvalplats, men är bara två poäng ifrån en slutspelsplats. Det är inte bara i toppen det lär bli jämnt fram till slutet, streckstriderna kommer förmodligen att bli minst lika intressanta.

    ***

    IFK släpper alltså in 35 mål. Det är osannolika siffror. Flinck slängde ut frågan på twitter när det senast hände mot svenskt motstånd och jag nappade på betet. Det har faktiskt ALDRIG hänt under Ola Lindgren. Senast var i mars 2011 när man förlorade med 31–37 borta mot Redbergslid. Det sätter den här förlusten i ett lite annat perspektiv. En historisk genomklappning, om man så vill.

    Några gånger i Champions League har det hänt och Alingsås gjorde faktiskt 35 mål på IFK i slutspelet 2013 – men då krävdes två förlängningar och straffar.

    ***

    Det var framför allt mittförsvaret som var underkänt. Ett haveri. Och målvaktsspelet så klart. Aranäs slängde iväg raggarskott efter raggarskott från åtta-nio meter och för att det ska bli mål räcker det ju inte att bollen passerar försvararna. Jag räknade till två målvaktsräddningar i andra halvlek. Det är inget vidare, det heller.

    ***

    Och det här som skulle bli VM:s efterfest. Med Jerry Tollbring och Albin Lagergren tillbaka. Och med Ola Lindgren som nyss förlängt kontraktet. Nu blev Viktor Hallén IFK:s bäste spelare när Tollbring fick vila, medan Lagergren gjorde en blek insats när han tvingades in. Stig-Tore Moen hade en hög topp i första halvlek, men en nästan lika djup dal i andra halvlek. Det är lite det problemet han har haft hela säsongen.

    ***

    En kort kommentar på Ola Lindgrens förlängning? 2+1 år är kontraktet skrivet på, vilket visar att IFK vill fortsätta på den inslagna vägen och satsa mot Champions League-slutspel. Det är den allra tydligaste signalen. Som ett brev på posten kom också beskedet att IF bryter sig loss och bildar en egen förening. Det var liksom det som krävdes för att behålla en seriös syn på sin ungdomssatsning nu när man förlängde med Ola. Alternativet hade varit att byta inriktning, ta ett steg tillbaka och satsa mer hemvävt. Nu går man all in på allsvenskt spel med farmarlaget och ger därmed talangerna chansen att visa upp sig den vägen.

    Jag vet inte om det är rätt eller fel, det får tiden utvisa. Däremot är jag inte säker på att det gynnar bredden på handbollen i regionen. Men Vinslöv tog inte chansen när man var uppe i allsvenskan och jag tror att de får svårt att gå upp igen redan i år. Samtidigt hade det varit mycket intressant att se vad som skulle hända om BÅDE IF och Vinslöv gick upp i år.

    ***

    RIK borta nästa. I Lisebergshallen – IFK:s mardrömshall. Eller en av mardrömshallarna, kanske är ett bättre uttryck nu när Aranäshallen verkligen blivit ett spöke. IFK kunde onekligen ha haft en roligare match att studsa tillbaka på efter kvällens något pinsamma insats.

    ***

    Och trots allt. Allt det bästa har nog inte hänt än för IFK heller. Man är inte oslagbara den här säsongen, så är det bara. Men det är i slutspelet det börjar gälla på riktigt. Och vem vet, det kanske blir nya möten i Aranäshallen då.

    /Robin