SHE-rekordet, Lindgrens nya sidekick och Simic mapp

Första säsongen någonsin av SHE är färdigspelad. Jag vet inte om det har så mycket med namnet att göra, men säsongen 16/17 blev åtminstone en publikmässig uppryckning. Från de dryga 400 i snitt som ligan har legat på de senaste säsongerna till årets 644. Det är ändå en markant ökning och visar att damhandbollen går i rätt riktning. Glada nyheter alltså, det är ju det läsarna, tittarna och publiken vill ha.

Kristianstad HK gjorde jobbet mot Hellton. Fystränaren Modou Colley tog ut startuppställningen i ett minst sagt udda experiment inför slutspelet. Dålig inställning mot Skuru var anledningen, nu skulle spelarna som visade bäst inställning på träningarna få starta. Samtidigt är det alldeles uppenbart att det puttrar i lagledningen hos KHK. Så här sa till exempel Colley inför kvällens match:

– Ställer man de här kraven på bättre inställning, då visar spelarna det. Vi har varit inne på det här spåret tidigare under säsongen, men då har vi inte kunnat fullfölja det.
Hur menar du då?
– Det har funnits saker som vi tränare har velat genomföra länge. Spelare tjänar mycket pengar utan att göra någonting. Då ställer vi tränare krav. Men man behöver uppbackning från cheferna och får man inte den backningen så får man ta ett steg tillbaka. Vissa saker låter löjliga, men det är inte så lätt som alla tror, säger Colley.
Har ni inte fått det stödet?
– I en klubb som vår behövs samarbete, men är klubben inte redo så blir det svårt. För klubbens bästa kan man säga så.

Den riktiga tränaren Stefan Wall trodde på Lugi i en kvartsfinal – och han fick Lugi en kvartsfinal. Sävehof valde Heid och efter det föredrog alltså Lugi ett derby mot KHK. Det är nog ingen objektiv människa i hela världen som tror att KHK ska ha en chans över fem matcher och jag sticker inte ut på något sätt. Möjligen kan KHK ta en hemmamatch om man får en fullträff, men att man ska ta två och dessutom sno en bortamatch i Lund… nej, det skulle vara en bragd.

KHK har gjort vad som har förväntats av dem den här säsongen. De har tagit en slutspelsplats och har egentligen bara allt att vinna härifrån och framåt.

Övriga kvartsfinaler:
IK Sävehof–BK Heid
Lugi–Kristianstad HK
Skuru IK–VästeråsIrsta
H65 Höör–Skövde HF

Sävehof, Lugi, Skuru och H65 Höör får bli grundtipset inför semifinalerna.

***

Tillbaka till herrarna och Simic nya show. Han startade föreställningen mot Lugi och avslutade med att (bokstavligen) stänga, låsa och svälja nyckeln mot Alingsås. Simic räddade alltså alla rena frilägen som Alingsås kontrade sig till. Sex, eller möjligen sju, räddningar som var och en lyfter en fullsatt arena. Då är det lätt att förstå hur publiken mådde i kväll.

– Jag vill inte låta för smart här nu, men det känns som att jag har varenda räddning mot Alingsås de senaste åren i en mapp i huvudet någonstans. Jag kommer ihåg alla, log Simic efteråt.

Hans extrema insats, som förmodligen är den vassaste den här säsongen, behövdes också när IFK i övrigt hade det väldigt tufft i det uppställda anfallsspelet. Inte lika svårt som Alingsås (gästerna hade bara mäktat med sju mål under de första 40 minuterna), men tillräckligt för att det skulle dröja innan man ryckte ifrån i målprotokollet. Ändå vinner man alltså med nio bollar till slut. Imponerande.

***

Ola Lindgren ska tydligen delta i gädd-SM det här året. För det fick han ett ”lycka till” av AHK-tränaren Mikael Franzén.

– Men till handbolls-SM fick man inget lycka till, log Lindgren.

***

Axelskadan på Albin Lagergren ska inte vara någon större fara för framtida matcher, åtminstone inte om man blickar framåt mot ett slutspel. Det hälsade ”medicinarna” Markus Waldén och Patrik Sigsjö från en hiss i arenan. Vad gjorde de då i en hiss, undrar ni. Jo, de skulle upp i stjärnrestaurangen och äta ungefär samtidigt som jag insåg att jag glömt min dator i pressrummet någon timme efter matchen.

***

Gästerna får som bekant välja musik till inspringet i arenan. Alingsås valde lite oväntat ”Jag ljuger så bra” med Linda Bengtzing. Ett val som tydligen Max Darj låg bakom.

– Det är han som är dansbands… Bengtzing är hans grej, sa Mikael Franzén.

Så då vet ni det.

***

Kvällens riktiga nyhet leverade annars IFK själv efter matchen. Då meddelande man nämligen att Lasse Olsson blir assisterande tränare nästa säsong när Jesper Larsson fokuserar helt på sportchefsjobbet. Ett rätt kul val faktiskt. Markus Olssons farbror är något av en IFK-legendar som man själv växte upp med när det begav sig i mitten av 90-talet. Hans straffar minns man särskilt eftersom han ofta placerade sig en meter bakom straffpunkten.

Nu ska han hänga med Ola Lindgren under minst två säsonger och det blir ju ett intressant samarbete. Men det känns passande. Lasse är för mig en Ledare som är mån om sina spelares välmående och utveckling. Jag gissar att det är de egenskaperna som IFK också vill åt som en kontrast till Lindgrens tyska rakt på sak-aura.

***

Glömde ju för tusan allsvenskan i det första utkastet! Där det nu är klart att Drott åker ur även den serien. Från Champions League till division I på tre år. Det är nästan ofattbart när man tänker på det. Även Anderstorp åker ur, medan Tumba och VästeråsIrsta får kvala sig kvar.

Längre upp i tabellen är det sedan tidigare klart att OV Helsingborg spelar i Handbollsligan nästa säsong – grattis och välkomna – medan Tyresö, Amo och Önnered får kvala. Med tanke på hur Handbollsligan ser ut lutar det åt följande kvalmöten:

Aranäs–Önnered
Hammarby–Amo.
Karlskrona–Tyresö.

Kul matcher. Det känns rimligt att Aranäs och Önnered slåss om sin geografiska plats i högsta serien, samtidigt som vi egentligen hade behövt både ett Stockholmslag och ett Blekingelag från det tredje kvalmötet. Hammarby–Amo är matcher man gärna ser, men även där hade jag med spänning tagit emot Amo i Handbollsligan. Men igen, Hammarby behövs. Stockholm behövs.

Tack för i kväll!

/Robin