Slagen, granskningarna och finalserien som har allt

Handbollsligan

Det är snart en månad sedan säsongen tog slut för IFK Kristianstad. Klubben har till och med hunnit släppa sina säsongskort inför nästa säsong och med viss iver rapporterat om att publiksuget minsann inte verkar avta. ”Vi har aldrig sålt lika många kort under första dygnet som i år”, skrev IFK på egna hemsidan.

Samtidigt har finalserien mellan Alingsås och Sävehof rullat på i lugn och ro.

Skojar.

    Det har varit fyra frustande dueller – både på planen, på läktarna, i styrelserummen och i media. Andreas Berg har gjort en huvudrörelse och sagt att Christoffer Brännberger luktar psykopat, båda lagens fans har kallat varandra för osportsliga och klubbcheferna har hunnit be varandra om ursäkt för alltihop. Jonas Larholm har buats ut och blivit kallad filmare både en och två gånger. Båda gångerna har han dock fått snabb upprättelse från antingen motståndare eller utförliga reprisbilder. Brännberger har knutit näven, levt upp till sitt rykte och gett William Andersson Moberg ett slag i magen – och gått fri igen. Hela den svenska domarkåren har bläddrat i regelböcker, förtydliganden och klarlägganden efter krocken mellan Björgvinsson i Sävehof och Berg i Alingsås. Offensiv foul? Rött kort? Alla med ett twitterkonto och en egen regelbok hade glasklara tolkningar, tills den enda som var rätt dök upp: Domarna gjorde rätt, spela vidare. Sju mot sex-spelet har fått stort uppmärksamhet, först för att Sävehof vann, sedan för att de inte vann. Som om hela regeldiskussionen plötsligt hängde på Sävehofs framgångar. Allt detta samtidigt som tränarsnillet Andreas Stockenberg har eldat på från sin Twitterhörna.

    Det har varit så täta matcher och så mycket som har hänt att det har kliat rejält i fingrarna hos undertecknad. Och då har domarna ändå varit väldigt bra. Nu är det mindre än ett dygn kvar innan allt ska avgöras. Sen kan vi tacka alla inblandade – och för de i SEH som röstade för bäst av fem-systemet – för underhållningen.

    Nu i slutet har även Henrik Mäkinen gjort entré. Domarbasen bjöd på nyheten att en granskningsnämnd är på väg att införas i svensk handboll. Från och med nästa säsong ska denna nämnd kunna titta på tv-bilder i efterhand och stänga av spelare i upp till två matcher utan att blanda in rättskommittén. Det blir alltså inte lättare att hålla reda på alla kommittéer och nämnder nästa säsong, men tanken är i grunden god. Den är inte perfekt, men det ska jag återkomma till.

    En granskningsnämnd hade, om den hade funnits redan den här säsongen, så klart varit förödande för Christoffer Brännberger. Han har ägnat sig åt så mycket dumheter i det här slutspelet att han förmodligen inte överlevt kvartsfinalerna. Redan då hade han ju skickat Malmös Magnus Persson på sommarlov med ett slag mot huvudet och med en hjärnskakning som resultat. Sedan dess har han slagit både Skövdes Rasmus Wremer och Andersson Moberg i magen med ett knytnävslag. Nu hade nog inte Wremes anklagelser hållit i rätten (eller granskningsnämnden) eftersom tv-bilder saknas, men i Andersson Mobergs fall hade det säkerligen blivit fällande dom. Brännberger har alltså, trots tre röda kort, klarat sig relativt billigt undan. De fulaste greppen har nämligen inte granskats. Förutom av min poddkollega Flinck, som därmed startade en något oväntad twitterdebatt om sportjournalister verkligen har på en SM-final att göra. Eller om de borde finnas överhuvudtaget. Något udda, får man ändå säga.

    Brännberger vet vad han gör och han har uppenbarligen gjort det bra. Åtminstone om han resonerar som fotbollsspelare verkar göra när de filmar. Så länge de lurar domarna är målet uppnått. Att de ser löjliga eller fega ut på tv-bilderna verkar inte spela någon roll.

    Och låt mig då återkomma till granskningsnämnden. De lär fylla sin funktion, det tror jag verkligen. De kommer att stänga av spelare i efterhand. Men hade det inte varit allra bäst med den danska lösningen? Den som påminner om det internationella systemet vid mästerskap. I Danmark har domarna möjlighet att titta på tv-bilder mitt under matchen om det uppstår tveksamma situationer. Inga ”utmaningar” eller delegater eller fjärdedomare som ska avgöra vilka situationer som ska granskas, utan domarna dömer. Och domarna tittar på tv-bilder när de är osäkra. I Danmark tv-sänds inte ens alla matcher och därför kan systemet inte användas alltid. Men i Sverige ligger vi längre fram med den biten. Allt filmas. Och även om allt inte syns beroende på hur många kameror som används, finns det åtminstone större möjligheter till att det blir rätt.

    Christoffer Brännberger hade säkert kommit undan i vissa fall ändå, vissa saker uppmärksammas inte ens, men frågan handlar ju inte heller bara om Brännberger. Den är större än så. Det hade säkert kostat en del, skärmar måste ju finnas tillgängliga för domarna, men i längden måste det vara den bästa lösningen. Och granskningsnämnden lär fylla en funktion även med möjlighet till tv-granskning under match. Men i det stora hela ser jag inte varför Sverige måste vara så långt efter Danmark i det här fallet.

    Nåväl. Nu fortsätter vi att längta till torsdag kväll klockan 18.10. Det blir härligt!

    /Robin