Kantigt, men ändå inte

Dags att summera. IFK–Malmö var en uppvisning i skillnaden mellan två handbollslag. Malmös styrka var IFK:s svaghet. Vilken energi det fanns i Thomas Varsamis och Rasmus Skram på Malmös kanter. IFK? Ja, de var visserligen kantiga, men på helt fel sätt.

Godkänns den som en göteborgare?

Det är inget slutspelslag detta. Om det finns potential i det där anfallsspelet kan vi väl få se det snart. Vi har väntat i ett par år nu känns det som. Både Kenneth och Ola pratade efteråt om att laget inte är samspelt ännu. Att spelet inte riktigt sitter. Klingar inte det lite fel med tanke på att IFK haft den kontinuitet i truppen som många andra lag skriker efter? Det är ju i år det SKA sitta. När det MÅSTE sitta.

Roligast efter matchen? När Patrik P frågade Filip Boberg hur det kändes i kroppen efter alla kantavslut. ”Det känns lite i armen, det ska jag säga”, svarade Boberg. Blir det träningsvärk i morgon?

Nu pågår säsongen ett tag till. Men tror vi verkligen att IFK har ett så rörelserikt anfallsspel i sig? Där alla spelare deltar? Någon gång borde man sett det i så fall.

Vad tror ni, gömmer det sig ett slutspelslag här någonstans?

Och vad i hela friden var det med Malmös matchtröjor?

/Robin