Många var besvikna på Lugi

Det bästa sättet att avläsa hur matcher gestaltat sig är att ta en titt på twitter under och efter matcherna. Att Kristianstadspubliken var nöjda och glada efter styrkedemonstrationen mot Lugi var enkelt att förstå. På twitter, hos de mer neutrala tittarna, var det inte lika exalterat. ”Tråkig match”, tyckte någon. ”IFK skulle må bra av lite spontanhandboll”, skrev en annan. Det var överlag ganska dystra miner. Kanske för att matchen var en besvikelse. Eller för att de flesta hellre ser Kristianstad förlora?

Var det något som var en besvikelse i den här matchen var det Lugis anfallsspel. Efter att redan ha tvingat sig igenom två matcher mot Drott börjar man bli trött på det här eviga malandet i sidled i match efter match. Armen är uppe i majoriteten av anfallen och det är stundtals så man själv sitter och tittar på klockan. Är IFK:s försvar verkligen SÅ bra? Eller är det en medveten taktik hos de flesta lagen nuförtiden att hellre gå två steg åt sidan än ett steg framåt? Vi såg det i fem matcher mot Alingsås förra säsongens slutspel och tendensen håller onekligen i sig. Nu är Lugi ett bättre lag än vad exempelvis Drott är och Johannes Hippe är sevärd. Det är pang, bom och rakt på mål. Lite jävlaranamma och tydlighet som resten av Lugi saknade. Och har han ens någon armrörelse när han skjuter? Det bara vispar till.

I just det här fallet var det nog ändå så att det var IFK:s försvarsspel som höll hög klass. Daniel Lindgren och Fredric Pettersson tog inga fångar och förtjänar allt beröm. IFK släppte in 20 mål mot den på förhand största utmanaren om SM-guldet. 20 mål som alla gjorde Dan Beutler frustrerad, förbannad… ja, ofta fick han nog inte ut alla sina känslor trots att han är minspel och kroppsspråk som ingen annan målvakt. Det var, om man ska hårdra det, ofta roligare att titta på Beutler än på Lugis anfallsspel. Och vilken kväll han hade, Beutler. Första 45 minuterna fick både han själv och publiken att bubbla av glädje.

***

Gårdagens fiaskotweet får annars tilldelas Jarmo Mänty uppe i Eskilstuna:

”På Kristianstadmanér delar jag ut #bu efter första halvlek. #bu till klapporna, pompomtjejerna (konceptet, inte individerna) och kantspelet.” 

Jarmo är en ju jäkel på kantspel och firad uppfinnare av Jarmohandboll, men jag vet inte om det är läge att sitta i Eskilstuna och ge sig på matcharrangemang i Kristianstad. Oavsett om man gillar klappor eller ej har det onekligen hjälpt till att höja helhetskonceptet kring matcherna. Precis som IFK:s cheerleaders har gjort (cheerleaders som alltså vann DM i Borås i våras och kom fyra på SM, det är lätt att man glömmer det). Det borde vara svårt att såga sådana bitar när det ser ut som det gör i Kristianstad Arena. Ingen annanstans kommer man ens nära när det gäller stämning och atmosfär och i går var inget undantag. Men jag vet inte, Jarmo kanske hellre vill ha ljummet klappande och ungar som spelar minihandboll i pauserna?

***

Vi fick inte se den så många gånger, men visst kittlade det till lite extra när Lars Möller Madsen satsade och Magnus Jernemyr klappade på? Möller Madsen rosade kanske inte marknaden som helhet, men kampen mot just Jernemyr får man nog säga att han vann. Just IFK:s långa växlar – framför allt från Markus Olsson och Andreas Cederholm – firade stora triumfer i första halvlek. Lugi-försvaret var ute och sprang på nio meter och det fanns flera meter att stega på.

Men överlag var det inte så att IFK:s anfallsspel blomstrade. 23 mål framåt brukar inte räcka långt, men släpper man bara 20 bakåt spelar det kanske mindre roll. Och Jarmo hade ju rätt i en sak (i det han behärskar bäst) och det var kantspelet. Inte mycket att tala om när det gäller IFK, men inte heller Lugi hade en särskilt stor kväll när det gäller den fronten.

***

Lugi-tränaren Tomas Axnér höll en väldigt sansad profil på presskonferensen efteråt. Han verkade irriterad och jag förstår honom av flera anledningar. Inte minst för att alla tränare alltid ska tvingas in på denna minst sagt stela presskonferens där ingen förutom KB:s utsända – som alltid får agera pressvärdar – ställer några frågor. Dessa presskonferenser är ett Kristianstadssyndrom. ”Står i reglerna att vi måste ha det”, säger både IFK och KDFF. Ändå har jag aldrig varit på en presskonferens utanför Kristianstad, varken i elitserien eller damallsvenskan. Konstigt.

***

Match igen redan på söndag. Handball Esch kommer på besök. En match IFK ska vinna ganska enkelt om man vill in i EHF-cupen och slåss mot de stora pamparna.

/Robin