Om punktmarkering

Okategoriserade

Efter Zorans uppvisning i går får jag äntligen chansen att diskutera det här med punktmarkering. En känslig fråga. För många tränare ligger det säkert prestige i att inte punktmarkera motståndarnas stjärna. Att tvingas till punktmarkering ses väl som ett misslyckande. Hur förklarar man annars att en enda spelare ska få göra 14 mål innan han plockas bort ur matchen?

Själv kan jag tycka så här: Att punktmarkera mot ett lag med starka kanter är oftast självmord, oavsett vilken stjärna det är man tar bort. De övriga fem får större ytor att arbeta med och det syns tydligast genom att det blir mycket enklare att ge kantkillarna lägen.

Att punktmarkera för länge kan också straffa sig eftersom det kräver så mycket mer av tvåorna och trean i försvaret. Det är jobbigare att spela fem-mot-fem än sex-mot-sex. I varje fall försvarsmässigt. Och blir man då trött som försvarsspelare så syns det tydligare.

    Däremot om motståndarna inte har kantkillar som är säkra i läget eller om målvakten har övertag på dem kan det vara en annan sak. Då kan en punktmarkering förvirra och vända matcher.

    Slutsats: Det finns inget facit. Kom gärna med egna synpunkter här, men visst är punktmarkering mycket mer komplext än man ibland kan tro från läktaren. Motståndarnas spel dör oftast inte bara för man tar bort e-n målskytt.

    …och dessutom har IFK andra problem att fundera på än försvarsspelet. När spelade man senast en match med ett genomgående bra anfallsspel till exempel?

    /Robin