Blogg

Crhovas briljans, Cindric frånvaro och en havererad flaggceremoni

I fem minuter såg den här lördagskvällen ut att kunna bli riktigt orange. Richard Kappelin räddade, IFK kontrade, Philip Henningsson manglade och Vardar tog timeout. Då var ställningen 5–2. En stund senare hade Vardar tryckt på en aning och vänt till en 9–6-ledning. Sedan var det egentligen aldrig något snack.

***

Men låt oss börja i Idrottshallen. Kristianstad HK hade sex raka segrar i ryggen, men min högst personliga känsla var att de ändå inte riktigt har presterat på topp den här säsongen. Visst, de slog Lugi borta, men det var också en udda historia där spelkvalitén inte direkt var det man tog med sig från den matchen. Det var alltså först mot Sävehof som det riktiga svaret skulle komma: Är KHK ett lag för den absoluta toppen den här säsongen?

Och som de svarade. KHK spelade stundtals en helt felfri handboll. Det är en ren fröjd att se spelare som Martina Crhova i sådana här matcher. Hon gör knappt ett misstag på 60 minuter. Tar satsningarna när lägena finns. Hittar assisten när medspelarna kommer i rätt tajming och gör egna mål när hon behöver det. Och detta med en illasinnad hälsporre som gör att hon knappt ens kan träna med laget mellan matcherna. Hon gör de rätta valen mest hela tiden och påminner en hel del om Albin Lagergren i herrarnas elitlag.

Nu var inte Crhova ensam. Lucie Satrapova storspelade som vanligt. Sarah Carlström var skoningslös och hittade dessutom rätt med sina niometersavslut. Och Asli Iskit behövde inte ens sticka ut för att KHK skulle vinna. Det här var en match som hemmalaget vann helt och hållet tack vare de egna styrkorna och inte på motståndarnas misstag.

Visst, truppen är tunn och Ulf Schefvert spelade med exakt samma uppställning i stort sett hela matchen. Det höll på att straffa sig i slutet, men att KHK vann var ändå helt i sin ordning. De är, som förbundskapten Henrik Signell sa efter matchen, ett helt annat lag den här säsongen. Ett lag som vet sina styrkor och svagheter och som anpassar sitt spel efter det.

Nu väntar Skuru och därefter ett riktigt trevligt toppmöte mot H65 i Höör den 15 november.

***

Lucie Satrapova är uttagen i Tjeckiens VM-trupp. Det är däremot inte Martina Crhova, som lite i skymundan har lagt ner sin landslagskarriär.

***

Tillbaka till IFK. Richard Kappelin gjorde sin klart bästa match och hade en hel del kloka synpunkter efter matchen. IFK ledde med 5–2, tappade till 6–9 och redan där såg det ut som att spelarna hade gett upp matchen. Hängande huvud och bristande koncentration ledde till misstag som inte riktigt hör hemma i ett möte med Vardar. Svackan under den sista kvarten i första halvlek och första tio i andra halvlek blev avgörande, men IFK kom trots allt tillbaka och när allt är skrivet och klart är förlusten inget man behöver skämmas för. Det blev inte en kollaps i stil med mötena med Pick Szeged, Nantes eller Rhein-Neckar Löwen.

***

Jag skrev inför matchen att en skräll var möjlig – om mittnian Luka Cindric var bänkad. Det var ju också typiskt, här hade man sett fram emot att se Cindric live och så satt han med träningsoverallen på i 60 minuter. Rackarns! Knäproblem gjorde att han vilades till framtida stormatcher. Nu blev det ingen skräll bara för det. Vardar hade fullständig kontroll, precis vad man förväntar sig av en Champions League-mästare. Det är lätt att glömma det ibland, särskilt när man häpnar över IFK:s alla tekniska fel, att det faktiskt är ett ganska hyfsat motståndarlag de har emot sig.

***

Valter Chrintz ändå. För en vecka sedan, innan debuten mot Guif, tänkte man inte ens tanken att 17-åringen skulle kunna bli tvåmålsskytt mot Vardar. Men på den här nivån gäller det att ta chansen när man får den, och det är en egenskap som inte många har. Men Chrintz har den.

***

Vardar i all ära, men det är nästa lördag det bränner till på allvar. Wisla Plock kommer på besök och det är en match som IFK inte får förlora om chansen till avancemang ska leva.

***

Jag skrev i början av andra halvlek en tweet om att det inte direkt skulle gynna IFK:s fortsatta chanser att spela i toppgrupperna i Champions League (förutsatt att de vinner SM-guld så klart) om de fortsätter att förlora matcherna med tio bollar. Nu snyggade man ju till siffrorna rätt rejält till slut och om man bara ser resultatet 23–26 är det ju inget att skämmas över.

Apropå det så hade EHF en slags kontrollant på plats i arenan för att se till så att allt gick rätt till. Den här herren – för det ju mest herrar inom EHF – fick en tuff start på kvällen. Flaggceremonin inför matchen felade och om jag förstod arrangemangsansvarige Henrik Fröberg rätt så var de här EHF-flaggorna som ungdomarna håller upp inför matchen inte på rätt plats vid rätt tillfälle. Det fick EHF-kontrollanten att gå fullständigt i taket och skälla ut de ansvariga nere vid planen. Frågan är väl om ens någon framför teven märkte den lilla flaggmissen.

Så IFK räddade alltså resultatet till hederliga 23–26, men fick kanske en plump i protokollet ändå. Åtminstone i den här EHF-kontrollantens egen lilla regelbok.

För övrigt tycker jag att delegater och kontrollanter i stort sett enbart är av ondo. Så har jag det också sagt.

***

Det finns mycket att läsa om kvällens handbollsmatcher i Kristianstad. Jag rekommenderar vår sajt för bästa överblick.

Nu säger vi tack och hej för ikväll!

/Robin