Franska nobben, intensiva KHK-tiden och EHF-dissen

Landslagsdags igen och ur lokal synvinkel är den här samlingen inte helt ointressant. Markus Olsson och Andreas Cederholm är med i truppen, och dessutom finns det rätt mycket som talar för att Anton Lindskog, som är reserv, blir inkallad om Sverige säkrar gruppsegern vid seger mot Lettland. Även Richard Hanisch är reserv, även om det nog inte är lika stor sannolikhet att han blir inkallad.

Andreas Cederholm valde, som väntat får man väl ändå säga nu till slut, att förlänga med IFK Kristianstad. Själv har Cederholm inte uttalat sig efter att det nya 1+1-kontraktet blev klart, men vi fick tag på honom i Lettland inför matchen i morgon. Han bekräftar bland annat det där Frankrike-spåret vi skrev om för ett tag sedan. Nantes var tydligen det hetaste alternativet, men enligt Cederholm själv ville han inte riskera att fastna på bänken i franska ligan.

– Visst fanns det en del sanning i det där, men jag försökte väga för- och nackdelar och då kände jag att nja, för min egen utvecklings skull var det bättre att stanna. I Kristianstad får jag stort förtroende och har även fått chansen i landslaget, medan risken är stor att man skulle få nöta bänk om jag skulle ha flyttat till Frankrike, säger Cederholm.

Läs hela artikeln HÄR.

***

Ingen kan väl ha undgått alla turer i Kristianstad HK den senaste tiden. Förutom interna stridigheter i ledarstaben och ovänskap med grannklubbarna pågår en infekterad historia gällande Anna Olssons kontrakt. Olsson skrev ju på för två år, men kom inte överens med Lennarth Ebbinge och vill nu lämna efter en säsong. Vad som sedan sker mellan Anna, andra intresserade klubbar och KHK råder det onekligen delade meningar om. Den ena hävdar att det finns en fast utköpssumma, medan den andre aldrig ens fått frågan om ett pris. Men har man skrivit på ett tvåårskontrakt så har man, och eftersom inga andra klubbar än så länge är villiga nog att lösa Anna från det kontraktet så verkar ingen lösning finnas i sikte. Det förstår man inte minst av de här delade meningarna:

– Jag tror inte att det blir något. Sten (Ravhed) verkar så fast vid det priset han har sagt. Det är ingen klubb som kommer att betala så mycket för mig, säger Anna Olsson.
Är det mycket pengar?
– Mer än jag själv tycker att jag är värd. Jag har hoppats jättelänge, men det hoppet börjar sina nu.
Men att det skulle finnas ett fast övergångpris förnekar KHK-basen Sten Ravhed.
– När någon annan klubb har frågat om Anna har jag bara sagt att hon står under kontrakt. Det finns inget pris, jag har aldrig sagt en summa till någon, säger Sten.
– Hon har fått fördelar av att skriva på ett tvåårsavtal med oss. Vi vill inte jävlas med någon, men samtidigt måste man göra rätt för sig.

Men vid sidan om allt det här har det ändå börjat hända saker i KHK:s elitlag. Totalt har man fått in sex nya spelare jämfört med förra säsongen. I helgen anslöt ett gäng nya kantspelare (högersexor behövde man verkligen) och i går kväll blev det klart att man värvar Agnes Rutqvist från Skuru. Rutqvist, som gjorde tre mål i SM-finalen mot Sävehof, är en etablerad spelare av samma kraftfulla typ som tjeckiskan Martina Weisenbilderova.

Den färska elitföreningen Kristianstad HK ligger alltså inte på latsidan ur någon synvinkel.

***

Gillar att Ystads IF slår på stora trumman och verkligen försöker göra det bästa av sin plötsliga EHF-cupplats.
– Jag är glad att det blev så här. Visst, vi blev inbjudna med armbågen och det är trist för svensk handboll att klubbar lämnar återbud. Det har hänt att vi själva gjort det. Men när nu chansen dök upp måste vi ta den, säger Marcus Lindgren till YA-sporten.
– När vi nu gör det här måste vi gå all in. Vi går in för att vinna och det gör vi i varje match.
Kim Anderssons givna inställning till Europaspelet hjälper säkert också till:
– Jag har pratat med Kim i det här ärendet och han tyckte att det bara var att köra. Han vet hur viktigt det är att spela de här matcherna.

Det är säkert lättare att få publiken med sig på de här matcherna om man själva är laddade och sugna på ett EHF-cupäventyr. Lite skillnad om man jämför med Lugis och Guifs nej tack, som ju sänder ganska dystra signaler om svensk handbolls utveckling. Hade små twitterdiskussioner i ämnet häromdagen, men det kan vara värt några rader även här. Bör vi rent av sluta spela om Europaplatserna och i stället ge dem till lagen med resurser?

Ekonomin är den givna ursäkten, men klubbarnas nej kan knappast bara handla om det. Efter att man fått bidrag från SEH räknar Ystads IF med att ett dubbelmöte i EHF-cupen kostar 30 000-50 000 kronor. IFK har gjort en liknande ekonomisk kalkyl tidigare. Och då räknar man inte in intäkterna som en hemmamatch innebär. Med 500 betalande åskådare borde den där kostnaden vara nere på noll. Visst kan man önska mer bidrag från EHF så att Europaspelet rent av kan bli en vinstaffär, men det är lika för alla klubbar och jag har svårt att se att svenska lag skulle ha sämre förutsättningar än slovakiska, rumänska, norska, ryska, portugisiska eller schweiziska lag. Det är nämligen där vi kan jämföra oss när det gäller trupper och publiksiffror i EHF-cupen.

Lugi tycker inte att ekonomin håller (trots att man lovat Europamatcher till alla som köper årskort) och Guif måste spara pengar och bantar samtidigt truppen. Men om svenska lag börjar ange spelartrupper som en ursäkt för att inte spela i Europa, då vill svenska klubbar verkligen inte spela i Europa. För skulle andra europeiska lag med spelartrupper som Lugis eller Guifs börja tacka nej till EHF-cupen av den anledningen skulle det snart inte finnas en EHF-cup.

Missförstå mig rätt, klubbarna gör förstås vad de tror är bäst för sin egen ekonomi och existens – om det nu verkligen är det allting handlar om. Men samtidigt måste vi kunna konstatera att svensk handboll inte direkt är på rätt väg mot den där proffsligan när det tydligen är så att EHF-cupen är en lyx som bara de rika kan ställa upp i. Då behöver vi ju inte spela om Europaplatserna överhuvudtaget, utan i stället ge dem till IFK, Alingsås och Sävehof varje säsong. En lösning som EHF – som ju helst bara vill dela ut sina Champions League-platser till klubbar med resurser – säkert inte hade protesterat mot.

***

Trots Guifs kvartsfinalsuccé i årets EHF-cup tappar Sverige mark på rankingen inför säsongen 2016/17. Raset är visserligen inte särskilt stort, bara från nionde till tionde plats. Men varje placering är ju ett viktigt argument inför framtida Champions League-uppdelningar.

***

Vinslöv förlänger med tre nyckelspelare. Mycket är på gång i den nyblivna allsvenska klubben, som även lär få förstärkning från IFK någon gång under sommaren.

***

Ystads kulturbärare Linus Nilsson slutar. YA-bossen Jan Ohlsson sammanfattade hans betydelse ganska väl i en krönika. Särskilt stycket där Linus säger att han på 18 år aldrig fått en fråga av en journalist efter en match. Läs HÄR.

***

Inte tog jag Ola Lindgren för en slarver.

***

Till sist: Missade ni guldbilagan? Här är ett gäng artiklar som är ute på webben:

Guldhjälten: Tur jag ska flytta
Dokument med Thimmy Andersson: Från konkurshot och division II tillguld och Champions League
Psykologen – med för att skapa vinnare över tid
”Handbollen har alltid varit störst” – Kb träffar Johan Jepsons föräldrar
Så ska IFK utmana i Champions League
Framtidslaget som IFK ska punktmarkera
Patric Nilsson minns: Målvaktshjälten
Marcus Nilsson minns: Nummer 8
Patrik Persson minns: Hjärtdramat
Patric Nilsson minns: Segersviten
Robin Nilsson minns: SM-finalen

/Robin