Språkbrister, handbollsstäder och domarnas Lindgren-dyrkan

Äventyret i Kielce går mot sitt slut. För IFK var det en match man redan på förhand med stor sannolikhet skulle förlora. För dem kommer en betydligt viktigare match nästa helg i bortamötet med Montpellier. Men det har varit en nyttig resa, här finns mycket att ta med sig. Lite för mig – handbollsbevakningen här är något annorlunda jämfört med hemma med ett 20-tal journalister som trängdes i den mixade zonen – men mer för IFK och Kristianstad som handbollsstad. Jag återkommer till det lite längre ner.

***

Kielce vann helt naturligt och rättvist. Själv imponerades jag – trots att förväntningarna var höga – av uppslutningen och stämningen i arenan. Även om Kielce är en betydligt större stad än Kristianstad är det ändå så att deras lag mötte ett gäng svenskar som ingen hade riktig koll på. Ja, om om man bortser från Ola Lindgren då.

Tränaren är den stora kändisen i IFK och efter presskonferensen fick Lindgren ställa upp på fotografering och idolbild med polsk journalist.

– Till och med domarna kom fram och klappade mig på axeln och sa ”You are a legend”, sa Ola på väg tillbaka till omklädningsrummet.

– Synd att vi inte fick mer med oss under matchen bara, fortsatte han.

***

Jag och SEH:s utsände Fredrik Hasselgren trängdes med ett 20-tal polska journalister – fler än vad som bevakar det svenska fotbollslandslaget för tillfället – på pressläktaren. Hasselgren, som ”av princip” inte finns på twitter, fick dock kalla sig Peter Gentzel under vistelsen i hallen då ackrediteringen tydligen var gjord i chefens namn.

Hasselgren är för övrigt en kunnig skribent som ser gott om handbollsmatcher på plats varje säsong. Han är också lite av en gottegris har det visat sig. När vi andra beställde något gott att dricka efter matchen mumsade han i sig en stabil äppelpaj med vaniljglass.

Efter matchen-tugget med de fyra tillresta IFK-fansen är alltid trevligt. Just i kväll låg dock stort fokus på bröllopet som anordnades på hotellet och det levnadsglada sällskapet i bordet intill som till allas fascination beställde in vodkaflaska efter vodkaflaska utan synlig effekt. Först en stund in i den tredje flaskan kunde den mer lediga dansen dra igång.

***

Jag försökte få några ord med Kielces Krzystof Lijewski – som var en av bara tre spelare som besökte den mixade zonen efter matchen – men nobbades på studs.

– No, no, just in german, sa Lijewski.

Återigen fick jag lida för att morsan tipsade mig om att läsa franska i stället för tyska i grundskolan. ”Franska är framtiden”, sa hon och påstod samtidigt att tyska var lätt i början men bara blev svårare och svårare, medan franskan skulle vara svår i början men bli lättare efterhand. Jo, jo.

***

IFK:s ledarteam hade däremot annat för sig. Champions League-mötet mellan Wisla Plock och Kiel sändes nämligen på en av hotellets tv-kanaler.

***

Fler artiklar med röster från matchen hittar ni HÄR.

***

Krönikan efter helgen i Kielce, där jag funderar lite över skillnaderna mellan en handbollsstad och en handbollsstad:

En stenrik ägare, en handbollsstad med mångdubbelt fler invånare än Kristianstad och landslagsspelare med ovärderlig rutin från stora sammanhang. Då är skillnaden precis så här stor.

Det räcker att man spenderar ett par dygn i Polen och Kielce för att inse att man rör sig i en annan handbollsverklighet. I Sverige är IFK Kristianstad i en klass för sig vad gäller allt från ekonomi till publikintresse och uppmärksamhet i media. Ändå går det knappt att jämföra med vardagen i Kielce.
Här visar sportkanalen i hotellobbyn handbollsmatcher från Champions League från 15 på eftermiddagen till 22.30 på kvällen. När laget var duschade och klara och redo att varva ner – så mycket det nu går att varva ner på ett hotell där ett stort bröllop anordnas i festlokalen – satt hela ledarstaben och tittade på Wisla Plock–Kiel på en av alla tv-skärmar. Handbollsintresset är en självklarhet här, precis som stödet för det lokala laget. 4 200 gjorde Kielces hemmahall knökfull – och det mot ett svenskt lag som knappt någon ens hört talas om.
I Kristianstad ska vi vara stolta över handbollsintresset, men det är stormatcher som den här som visar att utvecklingspotentialen är enorm. För det är trots allt fortfarande så att Champions League-matcher i världsklass har svårare att locka publik än en vanlig seriematch mot Alingsås eller Guif.

Men den kanske största och viktigaste skillnaden är ekonomin. I den moderna idrotten är pengarna en helt avgörande faktor och i Kielce har man gott om dem. Den holländska (!) ägaren Bertus Servaas klev in 2002 och sedan dess har klubbens utveckling gått stadigt uppåt. Numera är Kielce en maktfaktor i europeisk handboll och man skrev nyligen ett nytt fyraårskontrakt med tränaren Talant Dujshebaev. I laget finns tillräckligt med världsklasspelare för att man ska kunna utmana om Champions League-titeln både den här och flera säsonger framöver.
Det är alltså inga konstigheter att IFK får smisk här nere. Det får nästan alla lag. Visst kunde man ha begärt mer av laget i en första halvlek som var lite väl artig. Det finns ingen anledning att bjuda på mer än nödvändigt och IFK gjorde inte direkt saker och ting svårare för hemmalaget.

Med hjälp av en inspirerande hemmapublik avgjorde Kielce matchen tidigt, samtidigt som Ola Lindgren återigen fick leta efter en niometersuppställning som kunde stå upp mot riktigt tufft motstånd.
Han lyckades någorlunda i andra halvlek, även om det då var alldeles för sent. Men i det stora hela finns det egentligen inte mycket att säga om förlusten här i Polen. Allt är i sin ordning. Så här stor skillnad är det mellan en utmanare från Sverige och ett färdigt världslag från Polen.

Upplevelsen i Kielce visar också att det finns enormt mycket att göra vid sidan av planen i Kristianstad. Och då syftar jag på publiken och hela upplevelsen vid sidan av handbollen. Hemma stressar publiken hem efter slutsignal. Efter Vardar-matchen stoltserade till exempel en kollega med att hen kom iväg före bilköerna genom att lämna arenan några minuter före slutsignal. Här reste sig publiken upp när klockan tutade, sedan stod man kvar vid sina platser och snackade med bänkgrannarna eller gick direkt till spelarbanketten där kvällen fortsatte.
Södra Kurvan gör vad de kan, men får inget gratis så länge publiken har mer bråttom till bilen än till gemenskapen som kan skapas i samband med stora idrottsevenemang.
Om IFK kan lära av världsspelarna i Kielce finns det fortfarande enormt mycket som Sverige och svensk handbollspublik kan lära sig av den yppersta toppen i Handbollseuropa.

/Robin