Straffar, Björkäng och semifinalderby

Handboll är en fantastisk tv-sport.

Ibland. Den också vara ganska tråkig. Men framför allt är den roligare att se live än på tv när den är fantastisk. Därför var man onekligen på fel plats i kväll när det blev Idrottshallen i Kristianstad och redaktionen samtidigt som det blev straffavgörande i Ystad. En otrolig match med massor av utvisningar och röda kort. Lite väl många. Äntligen fick vi se Dan Beutler som vi sett honom tidigare under säsongen. Med sitt roliga sätt att gå, sin unika målvaktsstil och framför allt sina galna räddningar. Däremot var det Anders Persson som blev hjälte. Också skönt för Kim Andersson att vi slapp analysera hans straff vidare.

Jag minns med glädje straffarna mellan Alingsås och IFK i slutspelet 2013. Det var på den gamla goda tiden när alla skrev hatmejl till KB för att bilden hackade när vi sände IFK:s bortamatcher. Men det var också av den anledningen som jag satt precis bakom målet i Estrad när straffarna sköts. Där var det puls, det vill jag lova.

Nu var det inte fy skam att besöka IFK:s kvällsträning heller, även om pulsen där inte direkt andades viktig slutspelsmatch. Om denna uteblivna puls skrev jag också en krönika till pappret och torsdagswebben.

***

Vi är mitt i slutspelet, men har fortfarande en bit kvar till slutspelspulsen. En säkrad semifinalplats i kväll tar oss en bit på vägen, för hetsen ligger alldeles runt hörnet.

På Bladetsporten har vi en tradition att alltid stanna på Björkäng utanför Varberg när vi åker på idrott i Göteborgstrakterna. Vilket är ganska ofta, särskilt under en handbollssäsong.

Men inte lika ofta som säsongen 2012/13. Då gick IFK först fem stenhårda kvartsfinaler mot Alingsås, där en match till och med gick till straffar, om ni minns. Därefter tankade vi KB-bilen när IFK fick tre nya bortamatcher mot Sävehof i Partille.

När vi väl skulle åka upp till SM-finalen i Göteborg hade vi egen nota på Björkäng.

Det behövs inte nu. IFK Kristianstad kommer med all säkerhet bara att behöva spela en bortamatch på Liseberg och det lär inte bli fler Göteborgsresor den här säsongen.

För IFK är kvartsfinalen knappt ett litet matstopp på vägen till SM-finalen i Malmö. Det är en kissepaus på sin höjd. En bensträckare som man passar på att ta för att ungen i baksätet är åksjuk.

Slutspelspulsen 2016 är inte som den var 2013. Sedan dess har IFK utvecklats till ett Champions League-lag som är överlägset på hemmaplan samtidigt som resten av lagen står och stampar med sina egna idéer om utveckling. Alla klubbar måste skapa sina egna framgångrecept, men just nu räcker det inte.

Inte för att rubba IFK i en kvartsfinal. Nu var det bara ett år sedan Hammarby gjorde det, men det har hänt mycket sedan dess.

Samtidigt som det är imponerande är det också lite synd att det är SM-kvartsfinaler men ändå ingen riktig slutspelspuls. IFK har flest tekniska fel av alla lag i slutspelet. De har spelat nästan en hel match i stort sett utan försvars- och målvaktsspel. De har slängt bort bollar och har ett mittnio-spel som svajat.

Ändå har den här kvartsfinalen varit mer eller mindre avgjord sedan dag ett.

Här behövs inga förlängningar. Inga straffkastavgöranden. Inte ens dubbla resor till Göteborg.

Men misströsta ej. Hetsen är alldeles runt hörnet, om det så är via en övertänd speaker i Ystad eller en adrenalinpumpad Jakob Wickman-Modigh i Lund. För när väl den här kvartsfinalen är avklarad har jag svårt att se något annat än ett derby i semifinalen.

Alingsås vände och vann och har matchboll mot Guif. Lugi såg ut att ha hittat formeln mot Sävehof. Och i Ystad kan man inte direkt klaga på slutspelspulsen. Via stor dramatik, förlängning och straffar ordnande man 3–0 i matcher mot Malmö och tog sig som första lag förbi kvartsfinalerna.

För IFK väntar då antingen Ystad eller Lugi i semin.

– Där är vi inte än. Nu ska vi klara av det här först, sa Ola Lindgren efter onsdagskvällens träning.

En träning där slutspelsskäggen enligt vaga uppgifter är under uppväxt, men som knappt är synliga hos någon förutom hos Iman Jamali och Lindgren själv.

IFK-tränaren hade för övrigt rätt, vi ska ta kvartsfinal 3 i mål först. Det vi kan hoppas på i det här läget är att åtminstone domarna gör sitt för att bidra till slutspelskänslan. Det har varit sisådär med det hittills och insatsen i Ystad, med nya röda kort och tveksamma utvisningar, förstärkte den känslan.

Till sist: Tomas Axnér kommenterade i vanlig ordning initierat och bra från Ystad–Malmö i TV4 Sport. Men slutspelstränare som är expertkommentator när andra slutspelslag spelar.

Bara i handboll.

/Robin