Tunga Vardar och tungt för KHK

Det blev ingen skräll mot Vardar. Den här gången var det heller inte speciellt nära. Medan Kolding var helt av banan och Barcelona bjöd upp till tempohandboll, gjorde Vardar söndagens möte till en fysisk kraftmätning. Där var IFK chanslöst. Om det blev det också en tidningskrönika.

***

Stängda träningar, disciplinerat anfallsspel och ett försvarsspel anpassat till motståndarnas styrkor. Vardar visade IFK Kristianstad hur den andra sidan av Champions League-myntet kan se ut.

Om de två första Champions League-matcherna mot Kolding och Barcelona har varit roliga, fartfyllda fester med sol och bad, så var Vardar något helt annat. Det var lugnt och städat, enkelt och metodiskt, långsamt och fysiskt.
Gästerna från Makedonien – som hade med sig en färgglad tårtbit med bortasupportrar – gnetade, spelade smart och gjorde absolut inte mer än man behövde. Helt enkelt en stabil bortamatch mot ett lag man besegrar nio gånger av tio.
Matchbilden passade IFK illa. Vardars 5–1-försvar trasade sönder alla försök till anfallsspel med tryck och flyt i. Och att stå och brottas med 100-kilosbjässar är inte IFK:s grej. När de väl lyckades vid ett par tillfällen så kom nästa käftsmäll i form av den enorme Arpad Sterpik. Kristian Björnsen var alldeles vit i ansiktet efter att jätten i mål vecklat ut alla sina lemmar i början av matchen.
Jerry Tollbring var ett undantag. Den filuren verkar helt immun mot nerver och det finns bara ett läge – bollen ska in i mål.

Andreas Cederholm var kvick nog att göra bort en och annan försvarare, men då var han också helt ensam. Ola Lindgren bytte och bytte, men vem han än satte in så var det tydligt att ingen hade ”dagen”. Iman Jamali sköt knappt alls före paus och missade allt efter paus. Christian O’Sullivan ville lura Vardar genom att springa ännu snabbare och passa ännu listigare, men det slutade bara med en rad tekniska fel.
Vardar var helt enkelt väl förberedda, väl coachade och hade spelare som kände till både sina egna och motståndarnas styrkor och svagheter.

Ja, förutom kanske Stojanche Stoilov på linjen. Den makedonske kolossen fick komma in i några minuter före paus och filmade så dåligt att coach Raul Gonzales inte kunde göra annat än att byta ut honom.
I stället fick IFK-försvaret försöka få kontroll på Alem Toskic. En något lättare mittsexa med känsla i handlederna. Lite av en artist, om det nu kan finnas sådana på linjen.
Toskic lobbade och duttade in mål när de flesta andra bara väntade på en avblåsning från domarna.
Överlag var mittsex-spelet en av de stora skillnaderna mellan lagen. Vardar letade och letade, tog inga avslut i onödan, utan gjorde det man kom dit för att göra.
Ta bort IFK:s kontringsspel.
Stoppa Iman Jamali.
Helt enkelt inte spela med i IFK:s tempohandboll.
Nu står Vardar ganska långt ner på listan över lag som IFK bör besegra på hemmaplan. Det kommer viktigare matcher framöver och visst lever hoppet om en slutspelsplats trots två raka förluster. IFK måste vinna rätt matcher och kanske sno en bonuspoäng här och där.
Men det blir nog svårt att göra det även nästa helg, när polska Kielce står på programmet. Om Kristianstad Arena är tjusigt orange är Kielces hemmahall två gula långsidor av energi.
IFK kan få sig ytterligare en resa, men det är också det som Ola Lindgren menar är hela poängen med Europamatcher mot lag som Vardar, Kielce och Barcelona:
– Jag tycker det är viktigt för spelarna att titta på hur man ser ut… var är jag i dag och vart ska jag? Att vara beredd att lägga ner vad som krävs.

***

I IFK:s grupp vann Montpellier mot Kolding (30–25) i en match där danskarna faktiskt ledde stora delar av första halvlek. Samtidigt vann Barcelona knappt (30–28) mot Pick Szeged. Det blir utan tvekan ett viktigt bortamöte med Montpellier om två veckor.

***

Kristianstad HK har fortsatta problem och åkte på en ny knock mot VästeråsIrsta. För mig var det den första matchen den här säsongen och jag måste erkänna att jag hade förväntat mig mer. Betydligt mer. Framför allt saknades det tempo och tajmng i anfallsspelet. Mikaela Johansson, Agnes Rutqvist och Martina Weisenbilderova matchas tufft, även om faktiskt Caroline Månsson var en injektion så fort hon fick chansen på nio meter. Weisenbilderova plågas fortfarande av en fotskada och verkar inte riktigt i form.

Det snackas mycket om att hålla ut till Sarah Carlström och Martina Crhova är tillbaka, men man ska nog inte anta att den duon är några frälsare som löser alla bekymmer. I just den här matchen, mot Västerås offensiva försvar, hade däremot Carlströms självuppoffrande och totalt hänsynslösa satsningar behövts.

Desto bättre går det för en annan nykomling. I fredags hade Nicklas Martinsson en känsla som sa att det inte alls skulle förvåna om Vinslöv skrällde mot Önnered. Och så rätt han fick, VHK-tränaren. Vinslöv vann med 21–20 och har nu vunnit båda sina bortamatcher i allsvenskan. Det är starkt gjort. Och det ger resultat att ha en bred trupp som nykomling.

Skrev en kortare kommentar om KHK:s och Vinslövs respektive säsongsstarter HÄR.

/Robin