EM:s söta bebis, Katla och TV-kanalerna som flyr

Okej, låt oss först adressera elefanten i rummet. Det blev ingen blogg i går kväll, främst för att jag inte kunde se någon av matcherna och därmed bara kunnat dela med mig av text utan egentligt innehåll. Jag hade, som Mathias Lühr hade uttryckt saken, bara varit en alibispelare. Men nu är vi alltså tillbaka igen och jag har dessutom hunnit se ifatt lördagens matcher.

Espen Lie Hansen, Kent-Robin Tönnesen, Sander Sagosen, Kristian Björnsen… det börjar bli många norska hjältar nu. Segern mot Polen skojar man inte bort, inte ens om man bloggar om saken en dag för sent. Jag kan också passa på att erkänna att jag hejar lite på Norge. Inte för att Kent-Harry är mentor, eller för att två IFK-spelare är med, eller för att nationalsången är så fin… utan för att språket är så himla roligt att lyssna på. Det finns inget hotfullt med norskan. Norge är som den söta bebisen som ingen vuxen kan släppa blicken från när man är på middag.

Egentligen platsar även Niklas Landin på den här  nivån, men jag måste ändå lägga fokus på Arpad Sterbik. Denne jätte som Spanien gömt undan tidigare under EM, men som nu återigen fått veckla ut sina lemmar mellan stolparna. Sterbik är för Spanien vad Katla var för Tengil i Bröderna Lejonhjärta – ett vapen man tar fram när det verkligen osar katt. Nu gick det förvisso åt skogen ändå för Spanien, men det var sannerligen inte målvaktens fel. All makt åt Sterbik, Spaniens befriare.

Ryssen Dmitry Zhitnikov är EM:s gladaste handbollsspelare. Det spelar ingen roll om han är upphakad eller får smällar av arga försvarsspelare, han ler ändå. Dessutom är han ganska duktig. Hans bowlingskott mot Tyskland var verkligen utanför boxen. Det var nästan så att man tyckte synd om honom när han missade det sista skottet. Zhitnikov ser ut som en gladare Sander Sagosen.

Vad händer egentligen med Balkan bollunder? Serbien är borta, Makedonien uträknat, Kroatien sämre än på länge, Slovenien oinspirerat och Montenegro sämst i hela EM. De får åka hem och producera nya talanger.

SVT-gänget åkte hem häromdagen och nu har också Ekwall på fyran lämnat Wroclaw. TV-kanalerna flyr EM nu när det börjar gälla som mest. Mycket märkligt, säger jag som åkte hem redan efter andra matchen. Kanske var det de tre vilodagarna som gjorde att redaktörerna och cheferna fick för mycket betänketid och beslutade sig för att hålla i plånboken. Hur som helst så känns det lite B att följa Sverige i ett mästerskap – men bara så länge de har chans på en semifinal.

/Robin