Ingen att lita på, underprestationer och snabba vändningar

Det vara två dagar sedan jag gav Sverige godkänt, två kungar, för sitt EM. Godkänt, eftersom man trots allt gick vidare till mellanrundan som gruppetta. Men det svänger snabbt. Ena dagen si, andra dagen så. Inte minst i den branschen jag själv tillhör. Men också i den som de svenska EM-spelarna tillhör. För två dagar sedan hade man förlorat en tajt match mot ett starkt och svårspelat Frankrike och hade fortfarande chansen att rädda lite av hedern genom att besegra Tyskland och spela om en femteplats. Men det svänger snabbt.

Efter det totala haveriet mot Tyskland kan jag inte med gott samvete vidhålla att Sverige gör ett godkänt mästerskap. En seger på sex matcher är underkänt. Om vi bara hade hoppats på en semifinal, så hade vi åtminstone trott och förväntat oss att laget skulle vara med och utmana de bästa lagen. Kanske med en maxprestation eller två skapa en handbollshype i Göteborg inför den sista gruppmatchen. Men redan då var man alltså borta. Och när hedern skulle räddas blev det stundtals plågsamt att se matchen mot Tyskland. Publiken höll gott mod, speakern var bäst av alla på det, men det sista de gör innan de slocknar i natt är knappast att tänka hur härligt det är med handboll. Ett hemmamästerskap hade kunnat ge handbollen en skön skjuts, det hade nog räckt med ett gäng goa prestationer om det nu ändå inte skulle bli medalj. Men den här avslutningen förstör mycket, åtminstone för mig.

Frankrike är bra. Holland också. Tyskland överraskade. Så det är inte det. Man kan ju komma undan ett gäng förluster på olika sätt. Med spelare som levererar på ”sin” nivå. Med ett lag som – även om de inte överpresterar – åtminstone gör vad som kan förväntas. Det är lite där skon klämmer. Det var underprestationer på för många spelare. För mycket upp och ner, som jag var inne på häromdagen. Ingen att riktigt lita på. Det är möjligt att Henrik Signell kunde ha gjort saker annorlunda inför EM, inför matcherna, att han satsade på fel hästar och fel uppställning från början. Men när saker och ting inte fungerar måste han ju ändra, testa nya saker – och det gjorde han. Men prestationerna fanns inte där. Inte ens Isabelle Gulldén var sig lik.

Linnea Torstenson? Gudarna ska veta att hon också har blandat och gett (vilket uttryck egentligen, ”blandat och gett”, vad betyder det ens?) i landslaget genom åren. Vi hade förmodligen inte tagit medalj med Torstensson i truppen, men jag tycker ändå att hon borde ha varit med. Hennes rutin och respekt hos motståndarna hade kunnat vara mycket värd.

Nu ska jag lägga huvudet på kudden och inte tänka mer på det här mästerskapet. Men jag önskar verkligen att jag hade gjort det.

***

Jag menar att en annan förbundskapten än Henrik Signell hade rykt nu. Först OS-förnedringen mot Norge och nu ett EM på hemmaplan som blev allt annat än lyckat. Jag tycker att Signell ska sitta kvar, men med förbundskaptensröran vi har i backspegeln är det nog få andra som hade gjort det.

***

På fredag blir det ny podd. Då lär Flinck vara mör efter en rejäl EM-mangling.

Hörs då!

/Robin