Lagergrens podium, Per Kahls krigande och sju mot sex-fokus

Rekordtidig EM-blogg i dag. Det beror på att jag har andra åtaganden i kväll vilket gör att jag i praktiken inte kommer att kunna ta dagens matcher i mål, även om jag i teorin skulle kunna vänta ut Vitryssland–Tjeckien. Men chanserna för att den skulle tillföra någon tyngd till bloggen är ungefär lika stora som att Sverige går till semifinal.

Därför blir det full fokus på den svenska pressträffen i stället.

Podiet! I fotbollslandslaget var det i princip bara Zlatan som konsekvent fick sitta framför ett podium när han hade pressträffar. När handbollslandslaget har hållit sina pressträffar, åtminstone de jag har varit på, har den rollen enbart tillfallit förbundskaptenen Kristján Andrésson. Resten av spelarna har kört enskilda intervjuer direkt. Jag utgår från att det helt enkelt är smidigare så, eftersom alla ändå vill prata med Andrésson. Men i dag fick alltså förbundskaptenen snällt vänta på sin tur. I stället fick Albin Lagergren inleda framför podiet, även om det egentligen inte rör sig om något podium utan en vanlig golvplats framför en sponsorskärm. Annars är det väl bara Norges jättestjärna Sander Sagosen som kör sittningar framför all press samtidigt, i stället för enskilda intervjuer. Det jag vill ha sagt med det här är helt enkelt att intresset för Lagergren och de något oklara omständigheterna kring hans hjärnskakning var stort i dag.

Radiosportens Per Kahl fick för övrigt den stora äran att inleda intervjun med Lagergren och Kahl fick verkligen kämpa. Lyssna med fördel HÄR.

Och mer om Lagergrens hjärnskakning här:

Oklara omständigheter kring Lagergrens hjärnskakning: ”Tror att det var…”

Att veta sin plats. Inför varje pressträff måste man göra en ”beställning” till presschefen Daniel Vandor vilka spelare man vill prata med. De gångerna jag har beställt Valter Chrintz, som är en snäll påg, brukar han snällt sitta och vänta eller själv leta upp mig för att låta sig intervjuas. Men med Kristján Andrésson stötte jag på patrull i dag. Eftersom han normalt kör sin föreställning framför all media samtidigt hade jag inte beställt en enskild intervju. Därför blev jag lite orolig att jag hade missat honom när jag såg att han bara stod och häckade längs en vägg tillsammans med Mikael Franzén.

– Har du redan kört? undrade jag.

– Nej… men jag har inte dig på min lista, svarade Andrésson och drog fram en liten papperslapp ur fickan.

– Efter SVT, radion, Sportbladet och Expressen kan vi se.

Glimten i ögat var där, absolut, men det var ändå bara att acceptera sin roll i näringskedjan och ge sig på nästa beställning i stället. Och till slut blev det mycket riktigt en gemensam intervju med all media samtidigt, inklusive Kristianstadsbladet.

Sju mot sex. Portugal hyllades både igår och i dag för sitt sju mot sex-spel. Och visst var de bra, inget snack om det. Men det fick mig att fundera på varför inte Sverige har något liknande vapen. Varför ska det alltid bara spelas 6–0-försvar och ett anfallsspel utan överraskningar hela tiden? Jag har saknat Andréssons experimentella sida som han ju så ofta visade i Guif. Jag säger inte att Sverige ska testa fyra niometersspelare utan mittsexa, men det har saknats något konkret som kan förändra en matchbild. Både offensivt och defensivt. Det händer liksom ingenting nytt trots att det börjar gå dåligt. Vi kom in på det lite under intervjun med honom i dag också.

Varför har inte Sverige ett sju mot sex-spel att testa när det inte funkar?
– Jag tycker inte att anfallsspelet var det stora problemet igår. Vi diskuterade att spela sju mot sex, men de som spelar sju mot sex i Portugal spelar alla i Porto så de har mer tid att träna på det. Vi har x antal dagar där vi har tränat lite sju mot sex, men absolut inte att vi känner oss trygga i att spela det varje match. Det är en krydda i vårt spel, men igår tog vi beslut på att vi skulle fortsätta med vårt anfallsspel. Vi gör 25 mål och vi skapar en hel del fina lägen. Det är inte där vi förlorar matchen. Deras sju mot sex-spel får vi inte tag på.
Är det något du ångrar nu i efterhand inför matchen, någon uttagning eller taktisk grej?
– Förlorar du med tio… det är väl samma när du skriver en dålig artikel, att man kanske tänker att ”jag kunde ha gjort det så”. Det är klart jag är självkritisk, men med de ingångsvärde vi hade igår så tyckte vi att vi tog rätt beslut på de spelare och det vi ville göra och det vi hade gjort tidigare under januari. Sen med tanke på att vi misslyckades som vi gjorde så skulle man hemskt gärna vilja ta nya beslut.
Vad hade du gjort?
– Det har jag inte ens funderat på just nu, det finns olika spelartyper vi hade kunnat spela, men 6–0 är vårt försvarsspel som vi känner oss trygga i och som har funkat bra. De niometersspelare som jag har spelat är de som har tagit störst ansvar och visat framfötterna mest i januari. För mig var det de självklara spelarna att spela.

***

Hoppas att ni har överseende med den tidiga lämningen.

/Robin