Den vackra statistiken, Svans domarfokus och Karabatic fel fokus

Handbolls-VM

Ytterligare en dag i VM-fabriken. Det visade sig att Anton Lindskog hade testat negativt för covid-19 och han bör väl landa i Kairo ungefär samtidigt som det här inlägget publiceras.

Ett annat besked som satte igång systemet i dag var när landslagets presschef Daniel Vandor, i mediernas Whatsapp-grupp, meddelade att det som hade skrivits om en egyptisk protest mot domarna i mötet med Sverige inte stämde. Jag började googla för att se var det hade skrivits om denna protest som aldrig hade lämnats in, men sen kom annat emellan. Jag googlade vidare när Efter Fem drog igång, men sen började de prata om Donald Trump så då fick jag ta en ny paus. Men nu i kväll hade så klart Rasmus Boysen hittat den felaktiga grejen på den egyptiska sajten KingFut (jag hade bara googlat på svenska) och bifogade också en slags propagandafilm på alla domslut som Egypten var missnöjda med. Domslut som i mina ögon var helt korrekta, så när som på någon enstaka situation. Men vill ni läsa en artikel som inte stämmer och se en film utan substans så har ni dem länkade här i texten.

En rätt udda dag får man säga. Det är sällan man får ett meddelande från en landslagschef att en nyhet på nätet är felaktig redan innan någon i Sverige ens hört talas om den. Lika sällan är det som man engagerar sig så här mycket i en nyhet som man vet är felaktig från början och dessutom ger sig in i twitterdiskussioner och skriver ett halvt dagboksinlägg om saken. Men sådan är Daniel Vandor… förekommande. Engagerande.

    ***

    Den vackra statistiken. Det ser kanske inte så mycket ut för världen. Tre skärmdumpar från tre olika matchprotokoll. Torftigt. Men för varje protokoll jag har tittat på under VM har den här synen blivit allt vackrare. Inte alls som statistiken som visas i tv, som snarare är på gränsen till bordus. Där kan ju vad som helst fortfarande hända, att de har mage att visa procentsatser och dra slutsatser. Här finns det svart på vitt. Thierry Gauthier Mvumbi, denne omtalade gigant i DR Kongo, satte verkligen fem av fem i sista gruppspelsmatchen. Det är fastslaget att ungerska mittsexan Bence Banhidi faktiskt gjorde åtta på åtta när Ungern vann gruppfinalen mot Tyskland. Och framför allt, Marin Sego gjorde med 100-procentig säkerhet fyra straffräddningar på fyra försök när Kroatien slog Qatar i sin gruppfinal. Helt perfekt.

    Domarfokus. Mellan googlingarna på den felaktiga egyptiska nyheten sprang jag på en artikel på hbold.dk som väckte mitt intresse. Danske Lasse Svan var positiv till att VM-domarna fokuserade på situationer som kan vara potentiellt farliga för kantspelarna. Det har funnits med mig ända sedan folk på twitter blev tokiga när Patrick Wiencek trampades på foten och fick rött kort i Final Four för några veckor sedan. ”Han var ju först på plats”, skrek alla. Och jag hade lust att skrika: ”Bara för att man sträcker ut sitt ben är man inte först på plats. Tvärtom är det ju rent av farligt för kantspelaren om det i sista stund dyker upp en fot på en yta där det inte finns någon människa.” Domarna har fortsatt med den bedömningen under VM. Kantspelarna ska man ge fan i, helt enkelt. Jag gillar den bedömningen, särskilt eftersom den kombineras med att spelarna inte längre får riktigt samma galna fördelar av att gå mellan ettan och tvåan. Ett tag var det straff och utvisning vid varje situation på utsida två, men att lägga det fokuset på att i stället ta bort farliga situationer för kantspelarna tycker jag är bra.

    Nästan rätt, Karabatic. Vem saknar inte skadade Nikola Karabatic på VM? Tur att han åtminstone twittrar. I går kväll gick han äntligen igång på att handbollen måste ta bort sju mot sex-regeln. Så långt allt bra. Men vad hände sen? ”…put a timeclock”? Skottklocka? Inte den grejen nu igen.

    Exempel från dagens tidiga match mellan Japan och Angola: Japan ledde med 30–28 när Angola reducerade till 30–29 med 24 sekunder kvar. Japan ville därmed få tiden att gå, sprang i några cirklar och passade till kantspelaren. Så långt inga konstigheter. Ingen anledning att ta upp armen. Men vad gör kantspelaren? Han tar ett par steg mot mittlinjen, totalt ointresserad av att anfalla. Domarna blåser direkt för passivt spel. Ingen skottklocka, inga sex passningar, bara domare med bra spelförståelse. Nu hann Angola aldrig kvittera ändå, men vad hade hänt med en skottklocka i det här fallet? Eller ska det finnas särskilda regler för de sista 30 sekunderna där också? Den diskussionen bör läggas ner så fort som möjligt, särskilt bland inflytelserika världsspelare.

    /Robin