Hjärnsläppen, åldermannens leende och VM:s fördömda dag

Handbolls-VM

Så kom den då, alla mästerskaps fördömda dag. Andra omgången i första gruppspelet och Sverige spelar inte. Dagen då nyfikenheten från lagens första matcher har lagt sig och där favoriterna passar på att vila sina stjärnor mot blåbärsnationerna. Viasat har sedan länge gett upp att ha studio och uppsnack de här kvällarna och vill man ha något extra får man försöka förstå danska eller norska. Det här är en dag man bara ska ta sig igenom. Sedan kommer gruppfinalerna, mellanrundan och slutspelet.

Men det finns förstås vinklar att hitta även i kväll.

    De tunisiska hjärnsläppen. Dramat mellan Tunisien och Brasilien var sannerligen underhållande. Brassarna, som snodde poäng av Spanien i premiären, borde faktiskt ha förlorat den här matchen. Med en minut kvar låg man under med 32–30. Med 15 sekunder kvar hade Tunisien bollen och kunde i lugn och ro ha spelat av matchen. I stället tog Mosbah Sanai ett av de dummaste avsluten jag någonsin har sett. Ett hjärnsläpp så totalt att jag nästan skrek ”NEJ” i ren panik framför datorn. 15 sekunder kvar, stillastående, försvarare framför sig och ett tekniskt uselt underarmsskott. Och så en brasiliansk kontring och 32–32 några sekunder senare.

    Men det var inte slut där. Tunisien fick iväg ett sista avslut, ribba, mållinjen och ut. Men domarna tog till videogranskning och i ett helt nytt form av hjärnsläpp börjar de tunisiska ledarna bakom videoskärmen att jubla, vilket förstås får hela Tunisien att brista ut i stort segerfirande. Men bollen var så klart aldrig inne. Domarna viftade washout och Tunisien, särskilt Mosbah Sanai, gick i stället in i en kollektiv depression.

    Men det går inte att komma ifrån att det var kvällens mest underhållande slutminuter.

    Glädjen. Qatar gav sig själva ett bra läge inför gruppavslutningen mot Kroatien. Matchvinnare i rysaren mot Japan blev den mycket sympatiske målvakten med en redan väldokumenterad självinsikt, Danijel Saric. 43-åringen blev utbytt i matchen, men med minuten kvar och Qatar-ledning 30–29 kom han in igen inför en japansk straff. Och räddade. Sånt händer ju lite då och då, att en målvakt blir tungan på vågen på det där sättet. Men anledningen till att han återigen uppmärksammas här är glädjen. Den smittade av sig. Först när han hade räddat straffen…

    …sen när Qatar gjorde avgörande 31–29…

    …och till slut efter matchen med sin målvaktskompis.

    Den manliga idrotten bjuder för sällan på den här typen av leenden. Gör någon mål ser man alltid ett ilsket skrik och en arg knuten näve mot bänken. Samma sak om målvakterna räddar. Det är så mycket alfahane över jublen nuförtiden. Därför är det skönt att se en 43-åring visa äkta känslor.

    Skrällarna som kunde ha blivit. Bahrain hade 20–17 mot Argentina. Angola höll det jämnt fram till 12–12 i andra halvlek mot Kroatien. Polen hade 25–25 mot Spanien i slutminuterna. Jag ska inte säga att Kap Verde hade haft möjlighet att skrälla mot Tyskland, men det stod i alla fall 0–0 och chansen var större innan man tvingades till en historisk covid-walkover.

    Sedan tappade Bahrain till 21–24, Kroatien sprang ifrån till 28–20, Spanien avgjorde i slutet och kvällen som kunde ha slutat i rena vilda västern blev i stället bara en liten puff.

    Men nu är VM:s fördömda dag åtminstone över.

    /Robin