VM, kungarna och mardrömsstarten

Det är aldrig ett nytt år på riktigt förrän vi kan dra igång ännu ett handbollsmästerskap. Visst, det sliter på spelarna och förr eller senare måste man dra ner på allt, men så länge vi slipper hockeytendenserna där ett VM spelas med B- och C-landslag så är i alla fall jag nöjd och glad varje gång det blir januari.

VM smygstartade med Frankrike–Brasilien och vi smygstartar även här på bloggen. Jag hittade aldrig riktigt in i damernas hemma-EM, men nu är tanken att vi ska köra på med de traditionsenliga kungarna efter varje VM-kväll. Direkt från tv-soffan. Vi drar igång direkt.

Thierry Omeyer. Han ska väl vara lite av ett svin, 40-åringen. Men det hindrar ju inte att man ständigt blir mäkta imponerad av honom. Nu är han sådär irriterande bra igen. Handboll verkar vara det bästa som finns. Och ingen jäkel – allra minst ett gäng nervösa brassar – ska hindra Omeyer från att stå i centrum under detta hemma-VM.

Nikola Karabatic. Jag är inte kär i honom, det är inte ens säkert att jag älskar honom – och han gjorde väl inte karriärens bästa match mot Brasilien – men oavsett vilket så tycker jag i varje fall väldigt mycket om honom. Och jag får också anledning av lägga upp den här bilden från VM 2011 när Frankrike bodde i Kristianstad. Intervjun blev inget mästerverk på något sätt, men jag fick åtminstone träffa honom, en av vår tids allra största handbollsspelare. Jag önskar honom verkligen all lycka i VM. Han verkar dessutom vara en ganska trevlig typ.

Johan Jakobsson. Att högernian missar de tre första matcherna är ju värsta tänkbara besked inför premiären. Det är vår mest sårbara position och hjärnskakningar känns ju… ja, skakiga. I MINST tre matcher får vi klara oss med Albin Lagergren (och kanske Andreas Cederholm om han skrivs in) och inget ont om Lagergren, men det känns tunt. Kristján Andrésson har nog lite att klura på när det gäller vilka spelare han egentligen ska skriva in i de här första matcherna. Roligare saker kunde vi ju fokuserat på.

***

Många av er har säkert redan läst den, men Flincks intervju med Kim Ekdahl du Rietz är verkligen måsteläsning. Han är ett unikum, Kim EDR. Läs HÄR.

Nu är vi igång. Syns imorgon!

/Robin