VM-premiär, kalkonen och en genomgång av planfärgerna

Handbolls-VM

So help me God, det är dags för VM.

Bloggen saknar antikroppar och måste således gå in i en VM-bubbla de kommande veckorna. Men allt är i sin ordning, på den här sidan kommer vi att rulla på med mer eller mindre dagliga uppdateringar i form av en subjektiv kungaliga. Här i början av mästerskapet blir det matcher med start klockan 15.30, men framför allt 18.00 och 20.30. Och passa på och njut, för det är just nu VM är som kanske allra roligast. När vi har allt framför oss med ett nytt och spännande Sverige på ingång. När alla matcher betyder något. När vi i princip har tio lag med realistiska medaljchanser.

***

    Planerna. Jag vet inte hur det här med er, men det första jag lägger märke till under ett mästerskap är färgerna på planen. Jag antar att det kommer från EM 98-nångång när den blåa och gula färgen introducerades. Jag var i 12-årsåldern och var helt övertygad om att färgerna valdes eftersom Sverige var så bra. En teori som jag aldrig sett någon förneka, nu när jag tänker efter.

    Men det skulle bli sämre. Både för Sverige och för EM-planerna. Sedan 2016 har EHF valt att gå över till två nyanser av blått. Kanske för att Frankrikes era hade börjat då? Jag har inte sett någon varken bekräfta eller förneka det heller, men lika iögonfallande har det i alla fall inte varit de senaste åren.

    När det gäller VM har det inte funnits samma struktur genom åren. Det har, för att citera Sander Sagosen, varit rena vilda västern. Ta bara det här, från VM 2005. Lite retrokänsla, men i slutändan kan man inte komma ifrån att det är otroligt fult.

    Men sedan 2011 har även IHF hittat en gemensam linje. Det har varit tråkigt, men åtminstone stilrent. Mer åt EM-hållet med ljusblått tema.

    Med allt det här bakhuvudet blev jag därför extra glad när jag såg VM-premiären mellan Egypten och Chile och insåg att Dr Hassan har tagit saken i egna händer och faktiskt bjudit till lite extra. Jag vet inte om det är tv-bilden eller belysningen i arenan som gör att färgerna blir lite ljusa för min smak, men annars måste jag säga att blått och orange gifter sig väldigt bra.

    Därför går jag, trots alla tveksamma yttre förutsättningar, in i det här mästerskapet med en bra känsla.

    16 utvisningar. Förutom planen var inte VM-premiären inte något vi behöver lägga något större fokus på. Egypten vann planenligt och allt var som det brukar i en premiär. Det vill säga att domarna ska visa att de har varit vakna under regelgenomgångarna före mästerskapet och därför ska visa ut var och varannan spelare så fort chanserna dyker upp. Den här gången innebar det 32 utvisningsminuter och det är bara tramsigt egentligen. Nu går jag inte i taket över detta faktum eftersom det alltid är så. Samtidigt brukar det alltid bli bättre efterhand. Så behåll lugnet, folk.

    Kalkon-VM? USA är ute. Tjeckien är ute. Brasilien och Kap Verde uppges ha problem. Tyskland och Sverige har en rad stjärnor som tackat nej. Covid-19 har slitit stora hål i VM-uppladdningar över hela världen och förstört Dr Hassans planer på ett storslaget mästerskap i hemlandet.

    Men nja, jag drar ändå en lans för VM. Alla har känt till förutsättningarna, att det kunde bli så att lag drog sig ur i sista stund. Bestämmelserna följs, ersättare kallas in och eftersom coronaläget ser ut som det gör – vilket alla har accepterat och varit införstådda med från början – har jag inga problem med det.

    Det jag däremot har problem med är rapporterna från både Norge och Danmark om att arrangörerna inte testar spelarna som det är sagt. Det är liksom själva grundbulten till att det här mästerskapet ska kunna genomföras. Särskilt imponerad eller lugnad blir jag heller inte när jag ser tweets som den här:

    Sjögren är alltså Viasats utsände. Det borgar inte direkt för en bra start organisationsmässigt. Det är bara att sluta ögonen och be en stilla handbollsbön att saker och ting blir bättre. Det brukar ju ofta bli det, trots allt.

    Gällande själva kalkonen tycker jag för övrigt att det fanns större anledning till kackel när USA fick sin VM-plats från första början. En ren friplats som man tilldelades av IHF när det nordamerikanska kvalet ställdes in. Kvar stod bortglömda nationer som Kuba och Grönland som inte fick någon sportslig chans och som ignorerades eftersom ”marknaden” i USA är så viktig inför OS 2028.

    ***

    Om ni vill ha koll på mer exakt vilka spelare som saknas i respektive nation rekommenderar jag Rasmus Boysens lista över skador/avhopp.

    ***

    Till sist blev jag lite glad när min poddkompis Flinck ringde – av två anledningar. Dels för att han hade frågor om hur fantasyn på holdet.dk funkar, vilket tyder på att han för en gångs skull ska delta. Och dels för att han i förbifarten nämnde att han hade rest till en stuga mitt i ingenstans, typ, för att gå in i en egen VM-bubbla. Det kändes så genuint och härligt, som att det nog ska kunna bli ordning på det här mästerskapet också.

    /Robin