Premiär i september (?), Olssons signalvärde och domarkrisen

Handbollsligan, SHE

En lägeskoll inom svensk handboll skvallrar om rätt mycket pessimism. Även om det är ”off season” och ingen stress med att sätta spelscheman eller finslipa formen, så börjar redan en viss uppgivenhet att infinna sig. Den stora frågan är förstås om ligorna verkligen kommer att kunna starta i september? Fallande smittkurvor i Stockholm följs upp av smått stigande kurvor på andra ställen i landet. Och vad hjälper det idrotten om Stockholm är förbi det värsta, medan Skåne fortfarande visar upp höga siffror? Även om fotbollen verkar allt mer optimistiska är det ett stort steg från allsvensk fotboll utomhus och inför tomma läktare till elithandboll inomhus med publik.

För att spela utan publik verkar inte vara något alternativ, åtminstone inte i Handbollsligan. Det var också därför som IFK redan nu vågade dra igång försäljningen av säsongskort. Kan man inte öppna hallarna i september så väntar man med premiären till oktober eller november. Det är egentligen först därefter som det skulle börja bli kris. En seriestart i november skulle innebära att man ändå hinner spela klart en vanlig serie, men senare än så går det inte. Skulle idrott med publik vara körd resten av 2020, som vissa skräckscenarion har pekat på, blir det krångligt. Då får man plötsligt börja titta på alternativa spelscheman, färre matcher eller kanske till och med spel utan publik. I så fall med stora konsekvenser för intäkter och redan sålda säsongskort.

Nej, för att lugna sig är det nog säkrast att hålla ett öga på tyskarna. De är först ut av de stora ligorna med att dra igång fotbollen och jag gissar att även handbollen smider planer i detta nu. Även i Tyskland är man beroende av sin publik och jag gissar att man, precis som i Sverige, in i det längsta vill undvika att dra igång nästa säsong utan publik. Dessutom skulle en seriestart med nuvarande eller liknande restriktioner sannolikt innebära enormt resurskrävande arbete som jag är tveksam till om åtminstone de svenska klubbarna klarar av. Så personligen sätter jag mitt hopp till att tyskarna drar igång någorlunda ”som vanligt” i slutet av augusti och att Sverige kan följa efter.

    Anders Wallensten på Folkhälsomyndigheten ingjuter ändå visst hopp i en intervju med Sportbladet. Han säger bland annat att man helst inte vill införa särskilda riktlinjer för vissa idrotter, utan att man hoppas kunna ge alla idrotter samma förutsättningar att komma igång. Positivt på så sätt att handbollen, som i det här sammanhanget är en liten aktör, inte behöver kämpa på egen hand för kunna att komma igång, utan att man ingår i samma paket som exempelvis den mäktigare ishockeyn.

    ***

    Kristianstad då? Jodå, här har Jesper Larsson skakat hand (!) med Markus Olsson på Maxi samtidigt som ett treårskontrakt nu är påskrivet. Om vi bortser från det uppenbart svåra i att hålla avstånd i en presentation som den här, så är det förstås en jättevärvning. För IFK är det jackpot ur alla tänkbara synvinklar. Spelaren, människan, historiken, signalvärdet, reklampelaren. Markus Olsson är mycket i ett, men framför allt är han en spelare i sin bästa handbollsålder. Med rutin från större ligor och fortsatt goda fysiska förutsättningar. Jag var inne på det redan när vi skrev om att Olsson var på väg hem, att med honom i laget är IFK tillbaka som given guldkandidat i Handbollsligan. Det är bara för Ljubomir Vranjes att inte hålla tyglarna för hårt och samtidigt hålla Olsson, Olafur Gudmundsson och Teitur Einarsson friska.

    Enda egentliga frågetecknet som återstår är väl Simon Birkefeldt. Stanna eller gå? Vranjes har tydligen tänkt att använda Valter Chrintz allt mer som högernia, vilket i så fall skulle peta ner Birkefeldt som tredjealternativ på högernio. Står han ut med det, är frågan?

    ***

    Det händer saker i domarna värld. I ett stort reportage i magasinet Stürmerfoul målas det upp svarta rubriker och kritik mot domarkommittén och chefen Henrik Mäkinen. Ibland från anonyma håll, ibland från namngivna personer. Den förre domarbasen Mikael Claesson är det mest etablerade namnet som figurerar och det är också han som är tuffast i sin kritik. Bland de nuvarande och etablerade elitdomarna är det däremot desto tystare.

    Så vad handlar allt det här om egentligen? En rätt komplicerad och mångbottnad historia eftersom det är flera personer inblandade, inte minst i Stürmerfouls reportage. Men i grund och botten kan man väl säga att handlar om en konflikt mellan den nuvarande och förre domarchefen. Henrik Mäkinen och Mikael Claesson. Och med en utbildningsportal som biroll. Jag slog en signal till Kristianstadsdomaren Jonas Åström, som också är ordförande i elitdomareföreningen och som får ge sin bild av läget inom den svenska domarkåren.

    – Det är svårt att veta hur många som uttalar sig eftersom mycket sker anonymt. Men det är uppenbarligen så att inte alla är nöjda. Men så är det alltid, att man inte alltid är nöjd med vad chefen gör. Men det är inget som har framkommit till mig eller någon annan i elitdomareföreningens styrelse. Det var en anonym person som sa att 10 av 14 elitdomarpar funderar på att sluta, vilket är en ren lögn. Jag har pratat med väldigt många kollegor och domarpar och det är ingen som har tänkt i de banorna.
    Som domarnas språkrör gentemot domarkommittén, är det inte elitdomareföreningen som borde höra om sånt här missnöje först?
    – Jo, och vi tycker att det är väldigt märkligt. Finns det här missnöjet som inte vi känner till? Det var därför vi gick ut med den här anonyma enkäten till våra medlemmar som visade att 80 procent har förtroende för domarkommittén. Och när man ser det så, jaha, hur går vi då vidare? Något måste det ju ligga i kritiken i så fall.
    Så hur går ni vidare?
    – Vi vill få fram vad det handlar om så att man kan jobba framåt och vi har nu gått ut med en ny enkät av tre olika verksamheter. Dels kring vår egen förening, dels kring samarbetet med förbundet och dels kring samarbetet med domarkommittén. Det är fri text och helt anonymt.
    I korta drag. Vad är det egentligen den här underliggande konflikten handlar om?
    – Det började väl där med domarnas utbildningsportal, där avtalet nu löpte ut efter förra säsongen. Claesson var domarchef och startade den här portalen som förbundet då skulle köpa material ifrån. Därför kunde han inte samtidigt sitta kvar på sin post och då tog Mäkinen över. Utbildningsmaterialet var jättebra, men sedan är det förbundet som jobbar med de ekonomiska bitarna. Det blev gnissel mellan förbundet och Claesson och därigenom även med Mäkinen. Handbollförbundet vill och måste styra sin verksamhet själva, det kan inte den man köper utbildningsmaterial av göra. Claesson är väldigt duktig i sociala medier och när han frontar som han gör så förekom han kanske förbundets tankar och riktlinjer. Förbundet ville jobba på sitt sätt och där var det otydligt vem som var Ref-Edu (utbildningsportalen, reds.anm.) och vem som var förbundet.
    Claesson är ju väldigt bra och populär i sociala medier, som du säger, men jag kan uppleva att det finns en tröghet från förbundet och domarkommittén att ta den rollen. Varför är det så?
    – Förbundet måste jobba med sin verksamhet och du kan ha en poäng. Men förbundet måste också ge domarkommittén och Mäkinen möjlighet att utveckla sin verksamhet. Som domarchef är han förtroendevald och gör mycket av sitt jobb ideellt. Där tycker jag att förbundet borde gå in och ge ”DK” (domarkommittén, reds.anm.) möjlighet att jobba på rätt sätt. Mäkinen har vårt stöd.

    /Robin