Protesten, beslutet och slutsatsen

Handbollsligan
I en djungel av regelfel, bedömningsfel och matchavgörande situationer verkar Ralf Lundberg och protestutskottet. Det är en värld fylld av gråzoner, som inte alls är lika glasklar som Ralf vill få det att låta som.
Det finns så klart frågetecken kring beslutet att spela om matchen mellan IFK Kristianstad och Skövde, men i slutändan vågar jag ändå slå fast att det var ett korrekt beslut.

Så var vi här igen.

Där ett simpelt misstag av två domare och en delegat får enorma konsekvenser helt i onödan.

IFK spelade med en man för mycket i nio sekunder, om detta råder inga tvivel. Det är så klart oerhört slarvigt av tränaren Jonas Wille att inte ha koll på sitt manskap efter en timeout med en minut kvar att spela. Lika slarvigt är det av spelarna att inte lyssna tillräckligt noga på instruktionerna om vilka som faktiskt ska vara inne på banan.

    Men i slutändan är det ändå domarnas ansvar att räkna in lagen efter en timeout och förhindra att en sådan här situation uppstår. Och om domarna nu räknar fel så finns delegaten där som en säkerhetsåtgärd.

    Liknande misstag har hänt förr och det är precis lika uselt varenda gång. Delegatens huvudsakliga uppgift är att se till att händelser som kan leda till protest undviks till varje pris. Deras huvudsakliga uppdrag är inte, vilket man lätt kan tro när man följer deras arbete, att se till att tränarna inte visar känslor på bänken.

    Men när nu domarna räknade fel och delegaten fokuserade på att kväva protester, fick i stället förbundets yttersta instans kliva in och hantera ett protestärende som aldrig borde ha uppkommit.

    Och när röken har lagt sig och jag har haft fördelen av att lyssna på de olika argumenten kring ett omspel kokar hela frågan ner till om situationen var matchavgörande.

    Att slå fast om en situation med en minut kvar är matchavgörande är en omöjlighet. Ingen vet vad som hade kunnat hända under matchens sista minut om domarna hade tagit rätt beslut.

    Skövde hade kunnat ta ett stegfel efter tre sekunder och så hade matchen varit avgjord. Men de hade också kunnat göra två snabba mål och gå från 23–25 till 25–25. Större under har verkligen skett i handboll.

    Ingen vet vad som hade hänt, och det är där jag tycker att vi hamnar i en gråzon.

    Kan protestutskottet verkligen slå fast om den här situationen var matchavgörande, utan att riktigt veta? Glasklart hade det varit om IFK, med en man för mycket på banan, hade gjort 26–25 i matchens sista sekund.

    Förbundets representanter brukar, i stället för att vara klara och tydliga i sina egna kanaler, påpeka att journalister borde läsa regelboken och tävlingsbestämmelserna med jämna mellanrum för att kunna ge korrekta analyser.

    Som tur är brukar jag göra just det. Och i tävlingsbestämmelserna står det:

    ”Beslut om omspel kan fattas där ett regelfel avgör matchen till fördel för ett lag.”

    Klart och tydligt.

    Avgjorde domarnas misstag så att IFK vann matchen mot Skövde?

    Kanske. Kanske inte. Men visst hade Skövde definitivt haft möjligheten att göra två mål och ta poäng om man fått bollen med en minut kvar och samtidigt spelat med en man mer. Om detta går det inte att argumentera emot.

    Och enligt Ralf Lundberg, en rutinerad förbundsräv som säkert bedömt hundratals liknande situationer, räcker just ett ”kanske” för att en situation ska bedömas som matchavgörande.

    För att vara tydlig: Det är alltså inte IFK:s misstag som var matchavgörande. Att de råkade bolla runt på mittplan i nio sekunder med en man för mycket på banan spelar ingen som helst roll i sammanhanget. Det är domarnas misstag som är matchavgörande. Hade de gjort rätt hade Skövde fått bollen och haft fullt rimliga chanser att både reducera och kvittera.

    Därav blir det oerhört svårt att motivera varför det INTE skulle bli omspel.

    Lösningen för att slippa sådana här situationer är enkel: Använd tv-bilder i realtid i högstaligorna på herr- och damsidan. De tekniska möjligheterna finns där, men viljan att få saker att hända saknas uppenbarligen.

    Till sist: Förbundets tydlighet och hantering av sådana här fall går det sannerligen att ha åsikter om.

    Eftersom varje instans tycks vara rädd för sin egen skugga brottas handbollen, som enda större förbund, fortfarande med dataskyddsförordningen (GDPR) och att med tydlighet kunna presentera om och när en spelare blir avstängd.

    Och när beslut i ett protestärende ska meddelas är det så viktigt att klubbarna får beskedet före alla andra, att det ofta inte kommer något beslut överhuvudtaget från officiellt håll. Förra helgen godkändes till exempel en protest från Kristianstad HK, men någon information om det beslutet gick inte att hitta på förbundets hemsida förrän i onsdags. Om man letade riktigt noga.

    Rättssäkerhet är viktigt, men det finns större tydlighet och transparens när en dom meddelas i tingsrätt eller hovrätt än det finns hos handbollsförbundet.