Svaga spaningen, Teiturs hastiga avsked och Willes framtida Norgehistoria

Handbollsligan

Kul att få vara på plats i Estrad Alingsås i dag. För egen del var det den första riktiga bortamatchen jag bevakade sedan publiken släpptes tillbaka och det kändes verkligen som ytterligare ett steg i rätt riktning. Kanske var det också ringrostigheten – och en dåligt uppdaterad laguppställning – som gjorde att jag faktiskt trodde att Teitur Einarsson satt på bänken hela första halvlek. Svagt spanat får jag erkänna.

Samtidigt säger det väl något om vilken roll islänningen har haft den här säsongen. Anton Hallbäck är numera en klar etta på positionen och det är inget man längre reagerar på.

Einarsson var alltså inte med i Alingsås och som jag förstår det ska han i stället vara klar för Flensburg, även om ingen i IFK ville säga något alls om den saken. Det lär väl bli officiellt i dagarna, om det inte redan är det när ni läser det här. För oss som följt Teiturs resa i IFK är det onekligen en aning svårt att förstå hur den här proffsmöjligheten kunde dyka upp nu, när formen inte är på topp och hans roll i laget kanske är den minsta sedan han värvades. Men där bor ju så mycket kompetens i Teitur, vilket han också har visat då och då. Samtidigt har han känts tyngd av något och inte alls lyckats få ut sin kapacitet de senaste åren. Att han nu får chansen i ett storlag kan alldeles säkert visa sig vara bra för hans utveckling. Kraven på honom att vara den där spelaren som alla räknar med ska leverera kanske till och med lättas något. Och att det blir just Flensburg hänger också ihop med att man där har skadebekymmer på båda högerniorna Magnus Röd och Franz Semper. Däremot, och kanske av den anledningen, var det lite oväntat att övergången är permanent och att det inte rör sig om en utlåning.

    Högernior växer sannerligen inte på träd, allra minst nu när säsongen är i full gång. Och från IFK-lägret verkade det ytterst tveksamt om man skulle plocka in en ersättare. På kort sikt var det nog till och med uteslutet. Sedan har man ju Anton Hallbäck som visat sig vara oerhört nyttig, om än inte med spetsegenskaper liknande Teiturs. Plus att Hampus Henningsson nog ska kunna gå in och avlasta. Även Anton Halén, när han är tillbaka från skada, nämndes som möjlig högernia, tillsammans med Johan Nilsson.

    ***

    Jonas Willes framtid har varit på tapeten den senaste veckan, sedan det blev klart att han tar över som assisterande förbundskapten i Norge. Det spekuleras mycket om Norge och norsk handboll just nu, där Kolstads omtalade framtidssatsning får mycket fokus. Varenda norrman utomlands sägs ju vara på väg hem igen till 2022 eller 2023. Sander Sagosen sägs vara på väg och nu senast läste jag på Instagramkontot Handball Leaks att även nämnde Magnus Röd skulle ansluta från 2023. Men framför allt florerar det uppgifter att Norges förbundskapten Christian Berge ska ta över laget och därmed lämna landslaget efter EM i januari. Det i sin tur gör ju att Jonas Wille, med en historik som förbundskapten för ungdomslandslag i Norge, seglar upp som en potentiell ersättare till Berge. Inte minst nu när han plockats in för att värma upp bredvid Berge till EM. Man behöver ju inte vara indian för att se tecken i skyn.

    Jag pratade lite kort med Wille om detta efter segern mot Alingsås. Han sa väl inte mycket, men han sa något:

    – Jag har också hört rykten om Kolstad-projektet, men det jag har fått besked om är att han (Berge) ska fortsätta vara landslagstränare. Sedan har jag ingen kontroll över det, men om han inte skulle vara det så har jag inte fått några indikationer på att det är jag som ska in. Jag är Berges man som ska hjälpa honom i ett mästerskap.

    Men du förstår att man tänker ett steg längre? Att du inte kan dubbeljobba i IFK samtidigt som…

    – …men nu snackar du som om jag är huvudansvarig för Norge. För mig blir det nästan… bara att svara på frågan blir som om… Det är många som frågat mig, men jag har ingen indikation på att jag ska få det jobbet. Men jag har också hört ryktet, men det är bara spekulationer. Jag är extremt motiverad för att vara tränare i IFK Kristianstad i minimum tre år. Jag tycker vi har ett väldigt spännande projekt på gång. Optimismen och positiviteten i spelargruppen och klubben är jäkligt fin. Det är roligt att gå till jobbet, så jag har inga planer på att göra något annat. Men det är jäkligt roligt att få möjligheten att vara med som assisterande i fyra månader.

    ***

    IFK ser mer och mer ut som ett stabilt lagbygge. Framför allt har försvaret bara blivit bättre och bättre och man har släppt in minst antal mål i snitt i hela ligan. Det är också därför poängen har börjat komma även om anfallsspelet fortfarande inte klickar ordentligt. Försvaret vann matchen i dag också, tillsammans med Espen Christensens fina spel och Markus Olssons outtröttliga skytte.

    ***

    Alingsås Daniel Blomgren fick både rött och blått kort (nu får disciplinnämnden att göra igen), vilket var AHK:s sjätte röda kort den här säsongen – på sju matcher. Själva förseelsen såg inte mycket ut för världen när den inträffade, men när man såg reprisen blev det snabbt solklart. Smällar i ansiktet har blivit vardag i Handbollsligan och Martin Larsen skrev på twitter nu i kväll att det redan delats ut 16 direktröda kort den här säsongen – att jämföra med sju direktröda vid samma tid förra säsongen. Otroliga siffror i en fortsatt allt mer ovårdad liga.

    /Robin