Analys av förlust i bil

Okategoriserade

Sitter i bilen utanför Österporthallen och försöker samla tankarna efter IFK:s väntade (det får man väl ändå säga) förlust mot Ystads IF. Man har inte vunnit mot YIF på bortaplan på nio och det lär dröja ett tag innan man gör det. Jag sa till YA-kollegan en bit in i andra halvlek, ”om man inte vinner den här matchen vinner man aldrig mot Ystad borta”. Så kändes det. IFK var med, Ystad slarvade och ett tag kändes det som att gästerna faktiskt skulle kunna springa ifrån på resultattavlan.

Men en del olyckliga omständigheter gjorde att det inte blev så. Lite utvisningar (Oskar Hanssons var onödig) och räddningar från Leo Larsson i Ystadsmålet var allt som behövdes. IFK är fortfarande ett känsligt lagbygge. Det är mycket som måste gå vägen för att man ska vinna den här typen av matcher. 27 mål framåt ska räcka längre än till en tremålsförlust.

Satt och funderade på en hyllningsanalys en bit in i andra halvlek när Lars Möller Madsen byttes in och stänkte in ett par strutar. Tänkte att om man har råd att använda honom som joker och ändå vinna så kanske IFK är att räkna med ändå. Nu hade man inte det. Tyvärr.

    ”Vi mötte seriens formstarkaste lag”, sa Jeppe efter matchen.

    Så brukar det låta. IFK brukar ha en tendens att möta fel lag vid fel tidpunkt. Inte något Jeppe brukar hävda, även om det finns andra som gärna gör det.

    Bäst? Sandberg. Sju av sju, vad hände?

    Sämst? Äh, skulle Ystadspubliken vara landets näst bästa? Barnhörnan med trummorna var ju länge de som var mest engagerade. Bortaklacken gjorde sitt jobb bättre än hemmapubliken.

    /Robin