Eskilstuna jublar

De behövde ju aldrig riktigt göra skitjobbet för de här två poängen. IFK är ett lag som är ganska dåligt på att improvisera och hamnar man då i en negativ spiral kan allt möjligt gå åt helvete ganska fort. Vilket det gjorde mot Guif i första halvlek.

Claus spred bollar – när matchen var slut tror jag han hade kastat en boll på varje läktarsektion – men var också en av få som åtminstone försökte framåt.
Lars M&M vet jag inte riktigt varför han slutat skjuta hoppskott och bara börjat med konstiga underarmsskott. Och att komma i fart är väl alltid en grundregel i handboll?

Tobias Aren i Guif är ett typexempel på en modern handbollsspelare. Fantastiskt skott, explosiva genombrott som är svåra, snudd på omöjliga, att stoppa varje gång han kommer i fart.

IFK har mycket att lära av Guif. Och mycket att göra om man ska kunna hota på annandagen. Oskar Hansson (tillbaka!) och Anton Lindskog visade att det går. Johan Persson är en trygg pelare på högernio som i varje fall inte kastar bort onödiga bollar. För är det något Guif kan försvara sig mot är det stora, långsamma och lättlästa spelare. Många i förstakedjan har en tendens att bli det i sina sämsta dagar.

Det Oskar gjorde bra var att han gick i lägena och även om han fick ett par offensiva fouls emot sig så var det här ändå en match där han värderade de flesta situationerna bra. När han skulle gå, när han skulle släppa in på linjen och när Gustaf Ekdahl skulle ha bollen på kanten. För det kommer ni garanterat få se på annandagen, att Ekdahl får lägen. Mathias Tholin tjuvar något helt fruktansvärt på den kanten.

Det var allt från Eskilstuna för den här julen. Hörs vi inte så kan hela handbollsbloggen också passa på att önska god jul!

/Robin