Kenneth ut, Ola in, del 2

Så har då Ola Lindgren gjort sin första träning med IFK Kristianstad.
Den svenske förbundskaptenen intog Arenagolvet klockan halv fem och tillsammans med Ola Månsson ledde de båda ”Olorna” ett en och en halv timmes långt träningspass.
Månsson skötte större delen av träningen, medan Lindgren gjorde små gästspel. Han pratade en hel del försvarsspel med Claus Kjeldgaard, Joakim Hykkerud, Jesper Larsson och Darko Martinovic. Han tillrättavisade dessutom Markus Olsson  när han agerade ”fel” som försvarsspelare vid en spelövning.
Men så var han ju också kung i försvaret under sin aktiva karriär, den gode Lindgren.

Annars är det många som engagerat sig i IFK:s tränarrockad.
Och om man tänker mer med hjärta och hjärna och mindre på poäng och pengar så är det lätt att skriva under på alla de som uttrycker sina sympatier för Kenneth Andersson.
För ärligt talat. Hur jävla kul kan det vara att göra ett sånt hästjobb (som han ju ändå har gjort) och lägga ner så mycket tid och engagemang i en klubb och sen så får han avsluta sin tid i IFK på det här sorgliga sättet.
Han skulle få avsluta med ett slutspel men i stället blev det med ett antiklimax.
Gratismatchen i onsdags skulle bli en stor fet fest med nytt publikrekord och en hyllning till Kenneth och hans IFK från hela den handbollsälskande staden.

I stället förvandlades festen till en mardröm och matchen kommer nu alltid att förknippas med Kenneth Anderssons uttåg ur IFK Kristianstad. Och med tanke på vad han har uträttat i IFK så är det sorgliga avslutet fanimej ett hån mot ”Kekke”, som vi har kallat honom på redaktionen under hans IFK-år.
Det är alltid lätt att säga att ”det är så det funkar i den här branschen” och att ”det är elitidrott det handlar om” men när vi snackar kött, blod och känslor så är det lätt att fatta tycke för Kenneth Andersson när det gäller den här händelsen.
Och visst fasen var han värd att åtminstone få avtackas i Arenan?
Nu blev han till och med blåst på den festen.

Ska bli kul att se vad Södra Curvan väljer på fredag? Ett välkomnande av Lindgren eller ett tack och hejdå till Kenneth?
Eller kanske bådadera?

/Marcus