Post Lugi–IFK

Vilken härligt intensiv och känslofylld match vi fick se i Lund. Och ni som tittade på datorn och missade de första elva minuterna, ni missade inte mycket. Åtminstone inte om ni höll på gästande IFK. Derbyt i Färs & Frosta Sparbank Arena (eller ”Färsarenan” eller  ”Biblioteket”, välj själva) var hett från första till sista minut. Från Lugis heltända inledning till Espens Christensens domarbryt i slutet.

I fotboll vinner man matcher med anfallsspel, men mästerskap med försvarsspel. Det är likadant i handboll, inte minst i toppmatcher som den här. Bäst försvars- OCH målvaktsspel vinner. IFK vann båda de matcherna. Man undrade i paus om gästerna verkligen skulle orka hålla uppe aggressiviteten i andra halvlek, vilket man faktiskt gjorde. Samtidigt gjorde Lucau 60 rakt igenom strålande minuter. Även om nu Lugi sköt i fel lägen och på fel ställen.

Bra försvarsspel leder till kontringar brukar man säga. Men i IFK:s fall har så inte varit fallet, åtminstone inte på en kontinuerlig basis. Men i kväll visade hela laget att det finns lite speed ändå. Det avgörande rycket kom just efter ett helt gäng med kontringar. Och från alla positioner. Vänstersexan Charlie Sjöstrand fick friläge. Mittsexan Johan Koch gjorde både mål och fick en tvåa med sig på kontring. Och högersexan Emil Karlsson flög in det viktiga 22–18-målet.

Man brukar också säga att bra försvarsspel leder till målvaktsräddningar. Inte alltid fallet, det heller. Men mot Lugi var Lucau verkligen på spelhumör. Och jag kan ju bara tänka mig vad det publikstödet han får kan göra med ett självförtroende när det väl börjat växa. Det är inte så ofta man sett Lugis luriga duo Kristian Meijer/Niklas Gudmundsson agera så darrigt från kanterna.

Har Johan Koch någonsin varit hetare än nu, när han inte fick något nytt kontrakt? Lysande i kväll igen (om vi bortser från den rasande onödiga utvisningen i första halvlek), när Anton Lindskog fick sitta bredvid under hela matchen.

Markus Olssons betydelse för IFK är tydlig. Han har Skottarmen som står för de enkla målen. Som kan ta de breda lägena. Och som – faktiskt – ger IFK en variation i sitt skytte. I fjol hörde jag många röster som anklagade skotten för att vara lättlästa, men numera känns det som att bomberna kommer överallt. Bara en av sakerna som Olsson förbättrat.

Nu har IFK allt i egna händer. Fyra segrar på de återstående fyra matcherna och IFK är sämst tvåa. Bara Guif kan – om de vinner sina matcher och dessutom gör en del mål – vara före IFK i så fall. Och ett IFK med hemmafördel i både kvart och eventuell semi, det kan betyda otroligt mycket.

Till nästa gång.

/Robin