Sportchefen om finaldagen

Det var på något sätt festen som kom av sig. Det var i år guldet skulle hem till Skåne. Detta guld som varit ute på vift sedan 1993.

När inte IFK Kristianstad klarade av det så var det upp till Lugi.

Och länge såg det bra ut, men så helt plötsligt var Lugi tillbaka i gamla synder. Nonchalanta och inte tillräckligt distinkta när det skulle avgöras och det blev deras fall.

Det tillsammans med Alingsås moral. Vilket krigargäng. De har ett skytte som inte skrämmer någon, men de har ett mod och en inställning som förtjänar respekt. Och så har de en tränare som vet hur man vinner.

För två år sedan spelades också SM-finalen i Malmö Arena. Då var Arenan ett brandgult hav och ölen tog slut redan i halvtid.

Så galet var det inte i år. Absolut inte. Men 10 467 åskådare är förstås en fantastisk publiksiffra och det var ”Blåljus” från Alingsås som satte färg på festen. 18 (!) bussar hade transporterat supportrar från Alingsås.

Nåja, de som var på plats från Kristianstad gjorde inte bort sig. Niclas Widell och Jonas Åström dömde sin första SM-final – påstår dom. Jag såg dem inte, vilket är det bästa betyg du kan få som domare. Räkna alltså med att Åström och Widell får fler chanser på den här nivån.

Så här minns jag eftermiddagen i Malmö Arena.

Kungarna från finaldagen i Malmö:

Herrfinalen. 2013 avgjordes herrfinalen på matchens sista skott. 2014 var inte mycket sämre. En final som hade allt det damfinalen saknade. En brutal fight över 60 minuter. En match där ledningen växlade mellan lagen. Där målvakterna storspelade, där försvaren gav allt och där anfallsspelarna var beredd att offra allt för att få det där guldet. Det blev Alingsås Jesper Konradsson som avgjorde finalen. Den lille, snabbfotade och modige spelmotorn dunkade in 24–22 när det återstod 13 sekunder av matchen.

Alingsås krigare. Bortdömda i första kvartsfinalen mot Guif. Underläge med tre bollar mot Lugi när tio minuter återstod av SM-finalen. Men det här laget vägrar bara att ge sig. De fick en (!) kontring mot Lugi, tvingades fightas i 60 minuter i uppställt med vann ändå matchen. Och man gjorde det tack vare sin inställning och attityd. Ett tag såg det ut som där sprang sex Johan Jepson på banan med Alingsåströja på sig. Alingsås är värdiga mästare. En moral som inget annat lag är i närheten av. Därför vann de.

IK Sävehof. Jamina Roberts och hennes lagkamrater vann sin 71:e raka seger, sitt sjätte raka SM-guld genom att besegra Skuru med 38–20 (18–12). Det var som ni förstår aldrig spännande. Årets upplaga av IK Sävehof är förmodligen det bästa lag som funnits i svensk damhandboll. Den senaste förlusten kom mot Lugi i februari 2012. Nåja, till nästa säsong vädrar konkurrenterna morgonluft. Över 150 landskamper försvinner från klubben när Fogelström, Roberts, Tegström och Blohm blir proffs.

Jakob Wickman-Modigh. Det är inte ironi, jag menar allvar. Lugis mittsexa gjorde inte ett enda mål mot IFK i semifinalserien men i går visade han varför juryn utsåg honom till elitseriens bäste mittsexa. Efter en halvlek i SM-finalen mot Alingsås hade han gjort fyra. Alingsås spelare kastades omkull när Lugis Bert Fridman vräkte sig in i målgården och överlistade Mikael Aggefors. Wickman-Modigh fortsatte att stå i vägen bakåt under den andra halvleken men fick inte samma bollar att jobba med.

Lugi. Man kan tycka synd om Lugi. Man tappade Joacim Erntsson (skadad) när det återstod tolv minuter, en skada som chockade Lugiledningen. Som gjorde den passiv. IFK Kristianstads sportchef Mats Samuelsson trodde att Lugi skulle vinna enkelt, och när det återstod tio minuter såg det ut som att Lugi skulle ta hem guldet till Skåne. Lugi hade 20–18 och spel sex mot fyra. Lugi hade 21–18 och friläge för Hampus Jildenbäck. Då blev coola Lugi dumma Lugi. En missad lobb, en dåligt genomförd japan och vips så var Alingsås där. Nä, det blev som vanligt. Lugi vek ner sig och därför får Skåne fortsätta vänta på det där guldet man inte haft sedan 1992.

/Patric