Chrintz-affären, styrelsen och sportchefen

Ljubomir Vranjes sa i kväll att ”Chrintz-affären är för mig closed”.

Kanske är den det nu, men det är onekligen en rätt märklig historia som tagit form här den senaste veckan. Vranjes har visserligen suttit på insidan, men själva debatten och reaktionerna har han följt genom att Björn Sätherström har berättat om den för honom. Det är så Vranjes brukar följa de heta frågorna som pågår utanför väggarna i Kristianstad Arena. Och det får man säga att den här frågan har gjort.

Snabb sammanfattning. Berlin visade intresse för Valter Chrintz, kanske främst inför nästa säsong när kontraktet med IFK gick ut. Men när Mattias Zachrissons skada nu sannolikt tvingar honom att sluta blev det plötsligt mer bråttom. Anders Chrintz, ordförande i IFK och pappa till Valter, blev ganska omgående jävig och har själv sagt att han tidigt tog ett steg tillbaka. Sportchefen Jesper Larsson inledde förhandlingar med Berlin och så långt är allt i sin ordning. Vändningen kom när styrelsen fick en stark vilja att sälja Valter till varje pris. Utan inrådan från sin ordförande, enligt styrelsen själv. Jesper Larsson petades och Berlin fick Valter för mindre än halva summan av vad IFK först begärde.

Frågan här handlar egentligen ganska lite om Valter Chrintz. Det är klart att han ska bli proffs i Berlin. Det är en bra klubb med utmärkta förutsättningar och en perfekt mentor i Hans Lindberg som ska göra jobbet det första året. Chrintz har förtjänat chansen och har alla kvalitéer. Frågan handlar kanske egentligen inte heller om att IFK ”bara” fick 400 000 kronor för honom. Visst satt IFK med ett alldeles utmärkt förhandlingsläge. Chrintz hade kontrakt, är en landslagsman och supertalang med Champions League-meriter och som rankas som en av Europas mest lovande högersexor. Han har helt enkelt varit ”the talk of the town” rätt länge nu. Het på marknaden. Dessutom satt Berlin i ett lite stressigt läge i och med ”Zackes” skada. Så att Jesper Larsson ville ha bra betalt för Chrintz är lätt att förstå.

Att prata övergångssummor inom handbollen är inte helt enkelt eftersom rena spelarköp inte är särskilt vanligt. 400 000 är inget skambud, men knappast heller någon fantasisumma. Och ingen summa som varken sportchef eller tränarduo är speciellt nöjda med, även om de inte säger det med egna ord. Det är fyra månadslöner för ”Zacke”, skulle jag tro. Så visst hade Berlin kunnat betala mer för Valter Chrintz i det läge man befann sig i. På det sättet gjorde IFK ingen kanonaffär, vad man själva än säger. Därför undrar man ju vad som egentligen hände i IFK:s styrelserum. Varför fick man så bråttom att sälja Chrintz att man skickade bort ”Jeppe” från förhandlingarna? Och på vems initiativ kom frågan upp i styrelsen?

”Övergången var viktig för föreningens framtid. Därför klev vi in”, har den vice ordföranden Anna-Lena Lindahl pratat om, lite lagom luddigt sådär.

Enligt de uppgifter vi har fått ta del av genom den här historien ville IFK från början alltså ha en miljon. Berlin kom med ett motbud och Jesper Larsson sänkte sina krav en aning. Berlin nekade igen och någonstans här försvann ”Jeppe”. Och det är också här som styrelsen inte gör det enkelt för sig. I den situationen man befann sig i, med en ordförande som också är pappa, hade det ju varit snyggare att göra affärer enligt den ordning som man vanligtvis gör. Om inte annat för att undvika spekulationer om jäv eller andra oegentligheter. När ska en sportchef sköta förhandlingarna om inte när spelaren i fråga har en pappa som också är ordförande i föreningen?

Självklart är det styrelsen som bestämmer och som genom en ganska enkel instruktion hade kunnat meddela ”Jeppe” att IFK har det tufft ekonomiskt och att man vill vara tillmötesgående mot en egen produkt. Jag tycker det känns helt rimligt. Klart att IFK inte ska stå i vägen för en sådan här möjlighet för Valter. Men samtidigt är det också styrelsens uppdrag att värna om IFK:s intressen och åtminstone se till att få så bra betalt som det bara går för en egen produkt. Och för att lyckas bra i en förhandling måste man ha rätt bra koll på vad det är för typ av klubb man förhandlar med. Vad som känns bra för IFK kanske är rena rånet i Berlins ögon. Därför kan jag inte förstå varför styrelsemedlemmarna ansåg att de hade bättre kompetens än sportchefen att ta tillvara på klubbens intressen i den här förhandlingen. En sportchef som verkat som proffs i Tyskland i tio år, har kontakter i de tyska klubbarna och som rimligen borde ha rätt bra koll på hur saker och ting fungerar i den världen.

Nu framstår det snarare som att styrelsen har fått panik och trott att den egna sportchefen varit på väg att sabotera Chrintz proffsdrömmar. Anders Chrintz talar säkert sanning när han säger att han inte har varit inblandad, men bara det faktum att styrelsen tar det här historiska klivet in i en förhandling (det har aldrig hänt tidigare att sportchefen petats på det här sättet) gör att det börjar hissas en hel del varningsflaggor. Vem eller vad är det som påverkat styrelsemedlemmarna att göra så här? För jag har så oerhört svårt att tro att en ordförandelös styrelse tar det här steget – vågar ta det här steget – utan att yttre faktorer funnits med i spelet. Det är en hårfin gräns mellan att värna om klubbens intressen och samtidigt låta egna produkter få chansen utomlands. Min känsla är att styrelsen hamnade på fel sida den här gången.

Exakt hur diskussionerna har gått, på vems initiativ styrelsen tog över och vilket roll Anders Chrintz har spelat (medvetet eller omedvetet) får vi säkert veta med tiden.

Den som skrattar sist i den här frågan är förstås Berlin, som slipper betala lön för en sjukskriven Mattias Zachrisson och som dessutom fick en av Europas mest lovande talanger relativt smärtfritt.

Mer läsning i ämnet:

Jesper Larsson blev överkörd av styrelsen

Patric Nilsson: ”Det är så här man startar inbördeskrig”

Anders Chrintz om spelet bakom sonens proffsflytt: ”Nöjd med uppgörelsen”

Efter känsliga övergången – sportchefen begär möte med styrelsen

Chrintz-affären: IFK i sent möte – öppnar för ersättare

***

För övrigt tycker jag att Handbollsligan borde ha gjort som Bundesliga och startat i oktober i stället. Jag förstår inte ens vilka argument som skulle finnas för att man tvunget ska dra igång innan mer publik tillåts på matcherna nu när en förändring är på gång. På något sätt känns det som typiskt för handbollen att ge fan i den kommersiella aspekten och rulla igång för att spelschemat inte ska bli så tufft. För något maffigt tv-avtal som styr är det inte frågan om. Och att handbollen plötsligt skulle få mer utrymme i media bara för att man startar enligt planen känns som en väl optimistisk hållning.

Nåväl, IFK kommer att släppa in 50 personer från Södra Kurvan nu i september och jag gissar att de flesta klubbarna kommer att ha en liten publik på plats i någon form. Förhoppningsvis kommer regeringen med ett besked som innebär att hallarna och arenorna kan öppna upp för mer och mer publik efterhand.

***

Upptaktsträff på onsdagskvällen klockan 20.30. Jag återkommer med den här bloggens tips efter det.

/Robin